av Lucy Knisley
Jag har inte läst någon av Lucy Knisleys andra serieböcker, men jag tror att hon alltid skriver självbiografiskt. Det är mycket fokus på mat i den här reseskildringen och det verkar vara något som återkommer.
Lucy blir inbjuden till seriefestivalen Raptus i Norge, och passar på att låta det bli inledningen till en längre resa i Europa. Förutom Bergen i Norge, blir det Stockholm, Berlin och Frankrike, där hennes mamma kommer semestra med några av sina väninnor. En av Lucys bästa vänner bor i Frankrike, och hon har även kompisar som kommer befinna sig i Berlin, så hon kommer att hälsa på dem. Samtidigt är hon osäker på vad hon vill göra. Både med resan och med sitt liv. Hon har precis flyttat till New York och egentligen är hon inte så sugen på att resa någonstans. Samtidigt måste man väl ta chansen när någon annan betalar för en resa till Europa?
Till Stockholm reser hon för att hon har träffat en svensk kille. Lucy är förälskad, men är samtidigt väldigt osäker på om de faktiskt skulle passa ihop. En amerikan hon pratar med i Frankrike hävdar att fransmännen kallar den ålder som Lucy är i – hon är väl runt 25 här – för L'age licence, en period av livet där man får lov att testa nya saker och kanske misslyckas. Lucy blir fascinerad av idén och ägnar det mycket tanke. (Sedan visar det sig att inga fransmän hon frågar känner till begreppet. Men det kanske inte gör något egentligen.)
En bra självbiografisk seriebok, som visade sig vara mer än "bara" en resedagbok. Nu ångrar jag förresten att jag inte drack någon mjölk när jag var i Frankrike tidigare i år, eftersom fransk mjölk tydligen ska vara något alldeles speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar