Dolores Claiborne
av Stephen King
Jag loppisfyndade "Gerald's Game" för flera år sedan och när jag hade semester tänkte jag att det kunde passa bra med en Stephen King-bok. T.ex. den här, som jag inte hade läst tidigare. Tydligen har det släppts en filmatisering på Netflix ganska nyligen, men det visste jag inte när jag läste den. Jag är också ganska tveksam till om jag kommer se den. Föredrar blod och skräck i bokform.
Jessies man (alltså Gerald) föreslog för ett tag sedan att de skulle testa en ny grej när de hade sex. Om han kunde binda henne? Jessie tyckte att det verkade spännande att testa, men kom ganska snart fram till att det inte var hennes grej. Tyvärr var det verkligen Geralds grej. Så mycket att han skaffade två par äkta handbojor, samma modell som polisen använder. Jessie har inte riktigt velat säga hur hon känner. Men den här gången – under en helgresa till deras stuga – blir hon så arg på honom och hela situationen. Han lyssnar inte på vad hon säger och hon sparkar till honom, hårt. Och Gerald får en hjärtattack och dör där, på sovrumsgolvet.
Jessie är nu fastspänd i sängen, med nycklarna till handbojorna långt utom räckhåll och nästan naken. Ingen vet var hon är, och även om någon kanske räknar ut det så småningom så kommer det dröja många dagar innan någon har skäl att undra var Jessie och Gerald är. (Hur lång tid tar det att dö av uttorkning?) Hennes make ligger död på golvet. Dessutom är stugans dörr inte ordentligt stängd – hon hör hur den står och slår – så vem som helst, djur eller människa eller annat, kan ta sig in.
Riktigt, riktigt obehagliga förutsättningar. Mycket för att det dels är så realistiskt. Kanske inte att man skulle råka ut för exakt det här, men kanske någon annan situation där man är både fångad och oskyddad.
Jessie är dessutom fast med rösterna i sitt eget huvud.
Alla Stephen Kings böcker hänger ju ihop, om inte annat så nämner någon säkert något ortsnamn som förekommer i någon av de andra böckerna. Men här tänker Jessie på en händelse när hon var liten och de skulle titta på en solförmörkelse. Är det inte en solförmörkelse i "Dolores Claiborne" också? tänkte jag. Det måste ju vara samma. Och plötsligt var det en oerhört tydlig referens till just den boken! Så tydlig att jag började fundera på om det inte också måste finnas motsvarande referens där också. Inget annat att göra än att läsa "Dolores Claiborne" också.
"Dolores Claiborne" har jag läst åtminstone ett par gånger tidigare, och den kan alltid läsas en gång till. Jag tycker bra om den.
Dolores har varit hushållerska hos den förmögna Vera Donovan i flera årtionden. Huset var ett sommarställe i början, på en ö i New England. Ett stor sommarhus för en rik familj. Efter makens död började Vera tillbringa mer tid där och till slut var hon permanent bosatt på ön. Alla visste att Vera och Dolores alltid var i luven på varandra. Och nu är Vera död, och de flesta på ön tror att Dolores har mördat henne. Det ryktas ju redan om att hon mördade sin make trettio år tidigare. Nu sitter Dolores i polisförhör och hon tänker berätta sanningen.
Fanns det någon referens till "Gerald's Game" då? Ja! Jag är nöjd. Det är nästan som om Dolores och Jessie kommunicerar, trots att de inte känner till varandra. Så har ju båda böckerna också liknande teman, bland annat kvinnor som först är offer och sedan slutar vara det. Solförmörkelsen inträffar i båda böckerna förstås. Jag har läst att detta egentligen skulle bli en bok, "In the Path of the Eclipse". Till slut blev varje historia en egen roman, men kopplingen mellan dem behölls. Jag tror att det blev bättre så här. Jag tycker att böckerna har helt olika ton. Och hade det inte varit synd att bryta upp Dolores monolog?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar