av Marit Kaldhol
Illustrerad av Wenche Øyen
"Farvel, Rune" är en norsk bilderbok från 80-talet, som har översatts till svenska men som jag inte tror har fått samma klassikerstatus här som den tycks ha i Norge. Bland annat nämns den flera gånger i två böcker som jag har läst nyligen, Helga Flatlands "Bli hvis du kan. Reis hvis du må." och "Alle vil hjem. Ingen vil tilbake.". Här är det ett par vuxna syskon som båda minns hur storasyster ofta läste "Farvel, Rune" för lillebror trots att eller på grund av den var så sorglig. Ett stycke ur boken blir också uppläst i kyrkan vid en begravning. Så när jag såg den på loppis (på norska, i Sverige, ja) så var jag ju nästan tvungen att köpa den. Jag hade ju aldrig läst den tidigare.
Det handlar om två barn, Sara och Rune, som är kanske 6-7 år gamla. De bor nästan grannar och lite avsides, så självklart är de bästa kompisar. En dag leker de affär och mamma-pappa-barn uppe vid dammen (de har lovat att vara försiktiga om de går dit), när Sara måste springa hem en tur och byta till torra vantar. När hon kommer tillbaka ligger Rune livlös i dammen. Sara hämtar en vuxen men det är redan för sent. Rune är död.
Resten av boken handlar om hur Sara försöker förstå vad det innebär att Rune är död och hur hon sörjer honom. Vi får se hans begravning på hösten och hur Sara och hennes mamma besöker graven nästa vår. Allt är illustrerat med stämningsfulla akvareller. Just bilderna verkar vara något som de flesta som läste boken som barn minns. Det och att man blev rädd och ledsen, men ändå ville läsa boken. Precis som syskonen i Flatlands böcker.
Författarens namn är förresten felstavat på mitt exemplar av boken. Det står Kaldhold, men det ska vara Kaldhol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar