söndag 27 oktober 2013

Rekviem för en vanskapt


Rekviem för en vanskapt
av Mattias Hagberg

Kristina Katarina Larsdotter, Stor-Stina eller Långa Lappflickan, har funnits i verkligheten, men jag vet inte hur mycket av Hagbergs roman om henne som verkligen är sant. Hon turnerade i alla fall verkligen runt Sverige och Europa. Det var 1800-tal och populärt med uppvisningar av folk med olika missbildningar. Och Stina var 210 centimeter lång. Hon dog ganska ung i kallbrand. Faktiskt berättar boken mest om vad som hände efter hennes död. En läkare från Stockholm ser till att hon grävs upp ur sin grav för att han ska kunna dissekera henne på Karolinska institutet i Stockholm. Jag har läst att hennes skelett verkligen fanns där, men jag vet inte hur historien stämmer ut för övrigt. Jag tycker mest att det handlar om Stor-Stina och alla andra "vanskapta" som idé och om attityder på den här tiden. Hon är inte den enda som dissekeras i boken. Vetenskapsmännen är intresserade av att hitta svaret på varför någon blir så här lång, eller i ett annat fall kort, eller i ett tredje fall sammanvuxna tvillingar. Man borde väl kunna hitta det svaret i kroppen? De borde ju se annorlunda ut än andra människor också inuti. Kan man ens säga att de är människor? Hemma i byn var väl den sista frågan viktigast, och om man kunde säga att Stina hade en själ.

Ganska svårläst bok det här. Uppbyggnaden är speciell, och jag tycker också att den är lite kylig. Men intressant. Temat känns förresten besläktat med den enda andra bok av Hagberg som jag har läst, "Herredjuret". Där handlar det om att samla in och stoppa upp djur i vetenskapens tjänst, och särskilt om den stora elefant som finns på Naturhistoriska muséet i Göteborg.

I samband med att jag läste "Rekviem för en vanskapt" så pratade en jobbarkompis om en artikel hon hade läst i en tidning, om några indianer som besökte Sverige för att visa upp sig. Jo, detta var också på 1800-talet. En av dem dog under Sverigeresan - och då lade sig Karolinska institutet till med kroppen. (Ständigt detta Karolinska institut ...) Forskning i all ära, men det här var väl ändå att gå över gränsen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar