Skugg-gömman

Skugg-gömman
av Maria Gripe

Detta är den sista av Maria Gripes Skuggböcker, och den är ganska annorlunda än de tre tidigare. Då var det Berta som berättade om upplevelserna hemma och på slottet Rosengåva, och om den väldigt gåtfulla Carolin, som kanske var Bertas syster, kanske inte. Nu är det i stället Carolin som skriver, och hon har en helt annan röst än Berta. Berta berättar i stort sett kronologiskt, och även om hon kommer med egna åsikter och kommentarer så kan man ändå lita på att det hon skriver är sant (även om det förstås kan hända att hon inte har alla fakta). Carolin har däremot aldrig känts särskilt pålitlig, och hon blandar dessutom in brevväxling mellan de två olika personligheter som hon anser sig ha (Saga och Carolin) och försök till teater- och filmmanus i det hela.

Carolin går numera på scenskola i Stockholm och har ett något ambivalent förhållande till familjen på Rosengåva. Nästan alla hemligheter är avslöjade, och nu måste alla försöka anpassa sig efter att så mycket i deras liv har förändrats. Även om "Skugg-gömman" inte är den bok jag tycker bäst om i serien så hade det nog blivit lite väl "och så levde de lyckliga" utan den. Dessutom kan Carolin avslöja saker som Berta inte vet.

Jag har läst hela serien tidigare, och blev förvånad över hur lite jag kom ihåg. Den första boken mindes jag relativt väl, och en del av den andra och den tredje, men nästan inget av den fjärde alls.


Tidigare böcker i serien:
- "Skuggan över stenbänken"
- "... och de vita skuggorna i skogen "
- "Skuggornas barn"