Karlstad zoologiska
av Hanna Hellquist
Jag tycker att Hanna Hellquist är en av de stora behållningarna med Morgonpasset i P3. Jag vet inte riktigt varför, men jag gillar hennes stil. Hon verkar inte göra sig till så mycket, jag tror det är nåt med det.
"Karlstad zoologiska" är hennes första bok. Det är berättelsen om hennes pappa, Lars-Erik Hellquist, och om att växa upp med honom. Hon har tagit djuren som utgångspunkt. För hennes pappa hade ett stort intresse för djur, och det finns många historier om ormsmuggling och frysta råttor att ta av. Det är mycket ormar, fåglar och hundar, och lite annat, som apor och kalkoner. En del av detta påminner mig lite om en bok som jag läste en del i när jag var liten, en bok om Jonas Wahlström, där det handlade en del om udda djur och tokiga situationer som kan uppstå med dessa. Men "Karlstad zoologiska" är inte lika mysig, för Lars-Erik Hellquist verkar inte vara den enklaste personen att leva med. Alla minnen i den här boken är inte ljusa, för att säga det så. Men det finns ingen bitterhet eller något sådant över den udda pappan, utan det är väl mer ett konstaterande att "så här var det". Det blir ändå en kärleksförklaring, men ingen idealisering.
Efterordet (i pocketen) kom lite som en chock. Där var något jag hade missat, ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar