Midnight Days
av Neil Gaiman (och Matt Wagner, i en historia). Illustrerad av ... en massa olika :)
Har jag nämnt att bibliotek är Bra Saker? Hade det inte varit för biblioteket så hade det tagit mycket längre tid innan jag kunde läsa det här seriealbumet, då hade jag varit tvungen att vänta tills jag tyckte att jag hade råd att köpa det. Det är ju tyvärr så att man (jag) inte kan spendera hur mycket pengar som helst på böcker, seriealbum, cd-skivor och dvd-filmer. Synd om mig, eller hur?
Det här är en samling serier av Neil Gaiman som har funnits lite här och där och som kanske inte har varit helt lätta att få tag i. Den innehåller fem berättelser, och dessutom har Neil Gaiman skrivit inledningar till dem.
De tre första berättelserna blev jag inte direkt överförtjust i. De är helt okej, men jag förväntar mig faktiskt lite mer. Tur att jag får det i de två sista då (och de utgör nog mer än halva albumets längd). De två är dessutom de som jag tycker är snyggast tecknade (fast den allra sista är väl målad, inte tecknad). De första tre ser ut som serier brukar se ut, men de jag gillar har mer speciella, lite dystrare, stilar.
Den första av mina favoriter, "Hold Me", är en Hellblazerberättelse. Jag vet inte mycket om "Hellblazer", men det handlar om en som heter John Constantine, och ibland om hans släkt tror jag. Både han och en Lady Johanna Constantine (som levde på 1700-talet) dyker upp i "The Sandman". "Hold Me" handlar om John Constatine, några uteliggare och lite sånt. Väldigt bra.
Och så har vi "Sandman Midnight Theatre", som är en Sandmanberättelse. Hurra! Lite bakgrundshistoria behövs här. Det fanns en gång en seriefigur som hette Sandman. Det var en brottsbekämpare i gasmask som sövde ner elakingar med gas. När Neil Gaiman skulle göra sin serie använde han namnet och det här med sömn, men annars är precis allting annorlunda. "The Sandman" handlar inte alls om en maskerad hjälte, utan om drömmar. The Sandman syftar där på Drömmen personifierad (han heter inte The Sandman, oftast kallas han Morpheus eller Dream). I "Sandman Midnight Theatre" möts de båda ... sandmännen? Jag älskar det, men jag tror inte att man får ut så mycket av historien om man inte har läst "The Sandman". Så börja med "Preludes & Nocturnes".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar