måndag 27 oktober 2003
Barskrapad
Barskrapad
av Barbara Ehrenreich
Hur klarar sig folk med en lön på 6-7 dollar i timmen? För att ta reda på det gjorde Barbara Ehrenreich ett experiment. Hon lämnade sitt trygga, välbärgade liv som journalist, för att försöka hanka sig fram enbart på lönen från ett eller flera låglönejobb. Hon skulle hela tiden ta det okvalificerade jobb som hade bäst betalt, och hon skulle försöka hålla hyra och levnadskostnader nere till ett minimum. Naturligtvis sa hon inget om sin utbildning eller om sina tidigare jobb i sina jobbansökningar. I stället låtsades hon vara en nyskild kvinna som ville ut i arbetslivet efter många år som hemmafru. Hon hade bil, men det var den enda fördel hon tillät sig ha.
Barbara Ehrenreich hann avverka många olika jobb på flera olika platser i USA under sitt experiment, och hon kom fram till att de med låg lön knappast har några särskilda knep för att få pengarna att räcka längre. Det är t. o. m. så att det är dyrare att vara fattig än att vara rik. Fattiga kan vara tvungna att bo på motell för att de inte har ett kapital att lägga i deposition på en lägenhet, som naturligtvis hade blivit billigare i längden. Ingen kan klara sig på lönen från ett jobb, och rätt som det är förlorar man bostaden (det ständiga samtalsämnet på jobbet). Dessutom avslöjas det hur arbetsgivarna behandlar sina anställda och hur de anställda finner sig i allt, trots att det finns mängder av lediga jobb.
Det är både spännande och intressant att se hur låglönelivet gestaltar sig för Barbara Ehrenreich, hennes dagliga problem och små triumfer. Jag har själv ett städjobb, men mitt liv är helt annorlunda (jag har t. ex. en lägenhet, och så har jag råd med mat). Fast klyftan mellan fattiga och rika växer ju i Sverige också. Det finns ett efterord i "Barskrapad" som jämför situationerna i USA och Sverige (om man läser den svenska översättningen alltså). Och även om det är bättre i Sverige betyder det inte nödvändigtvis att det är bra. Jag tycker att det är bra med ett sådant efterord, för annars är det lätt att det bara blir en "mobba USA"-bok (ungefär samma sak som att se på Ricki Lake). Även om det är väldigt kul, så ska man inte tro att inget behöver göras i ens eget land. (Jag är inte politiskt aktiv. Faktiskt.)
Etiketter:
Barbara Ehrenreich,
Facklitteratur,
Gamla bokdagboken,
Reportageböcker
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar