Det är inte värst sådär i början

Det är inte värst sådär i början
av Åsa Grennvall

Jag ligger efter med det här. Det var minst en vecka sedan jag läste "Det är inte värst sådär i början". Ska försöka komma ihåg tillräckligt mycket för att skriva något om den i alla fall. Få se... Det är ett seriealbum av Åsa Grennvall. Jag har läst alla hennes tidigare album, och det här köpte jag på bokmässan och fick signerat. Hon ritade en änglaliknande figur som säger "Hallå Marika!" i den. :) "Ängeln" finns med i en av historierna i boken.

De tidigare albumen är allihop mer eller mindre självbiografiska (eh, det vet ju inte jag egentligen), men de fem historierna i "Det är inte värst sådär i början" verkar inte vara det i lika stor utsträckning. Fast något kan ju vara självbiografiskt. Det vet ju inte jag, som sagt. (I en serie som jag läste på nätet någonstans lät Åsa Grennvall sin serie-Åsa förklara att hon inte var samma person som den riktiga Åsa, och sedan dess har jag varit så här förvirrad. Hehe.) Men bla bla, det spelar ingen roll. Böcker blir varken bättre eller sämre för att det de handlar om har hänt på riktigt.

Åsa Grennvall ritar "fult" (albumet "Det känns som hundra år" inleds med repliken "Som du ser så kan jag inte teckna"), väldigt enkla figurer. Det funkar väldigt bra. Innehållet är... mest ångest och sånt, och ibland är det kul också. De fem berättelserna i "Det är inte värst sådär i början" handlar om en man med en självdestruktiv flickvän, en mycket ensam pojke, att försöka komma över ett förhållande som tagit slut, att upptäcka att ens idol inte är sådan som man trodde och att umgås med en vän som gör en illa till mods. Bra. Läs, läs, läs! Fast jag rekommenderar i första hand "Det känns som hundra år" och "Sjunde våningen". Mina favoriter.