Madonnagåten
av Knut Nærum, Elisabeth Botterli och Peder Udnæs
Det är väl egentligen inte så svårt att driva med "Da Vincikoden". Allt du behöver är ett par konspirationsteorier, två "experter" som stressar omkring planlöst medan de inte lyckas lösa rätt enkla gåtor och polisen är efter dem.
Sondre Nugren, direktören för Nasjonalgalleriet i Oslo, hittas mördad i muséet. Innan han dog har han hunnit meddela sig med omvärlden på en del kryptiska sätt. Bl.a. har man hittat ett anagram på namnet Bror Anton Lamsen, en historiker. Man misstänker därför att han är mördaren och kallar honom till mordplatsen. Dessutom hade Nugren skrivit ett korsord på golvet, vilket gör att även korsordsexperten Renate T. Rognvik tillkallas, utan att man vet att hon är Nugrens barnbarn. Renate tror att Lamsen är oskyldig, och därför gör de det enda vettiga - flyr från polisen och försöker lösa Nugrens gåtor på egen hand!
Det visar sig att Nugren dolde mycket. Han var ledare för en organisation som bevarade en urgammal hemlighet, som har kopplingar till Norges sanna kungaätt och till Edward Munch. Otroligt lik en viss annan bok (och nästan lika lång), fast roligare. Enligt omslaget är detta "en riktig godbit for oss som elsker kombinasjonen av historieforfalskning, underbuksehumor og grove antydninger om kjente nordmenn!".
Jag gillade inte alls "Da Vincikoden" och vill ju inte tipsa om den (men alla har väl redan läst dem), men man måste ha läst den innan man läser "Madonnagåten". Jag vet inte om det räcker att ha sett filmen (jag har inte sett den), men parodin följer förlagan nästan kapitel för kapitel. Men om du inte alls hade tänkt läsa "Da Vincikoden", så behöver du inte ändra dig för parodins skull. Så genial är den inte. Men rätt kul ändå. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar