Yatzy

Yatzy
av Harald Rosenløw Eeg

Daggi kommer till en fosterfamilj bara en kort tid innan han ska sluta tian (det är i Norge, de har tio klasser i grundskolan numera). Det hände något hemskt, oklart vad, i hans förra familj (var det en annan fosterfamilj eller hans riktiga?), men Daggi är i vilket fall som helst övertygad om att det var hans fel.

Hans nya familj består av mamma, pappa och Gustav, som är några år yngre än Daggi. Gustav har sett fram emot att få en storebror, men Daggi vägrar att bli det. Han är elak mot Gustav, som dock inte verkar bry sig så mycket om det. I den här familjen är alla lugna och förstående, Daggis gamla familjs raka motsats. Men Daggi gör det inte lätt för dem. Han är motsträvig och vägrar visa några djupare känslor. Han vågar inte. Han vill inte riva upp i det som har hänt och som han bär skulden till.

Av sina fosterföräldrar får han en dv-kamera, och norskläraren, som förstår att Daggi inte är särskilt intresserad av att läsa, ger honom i uppdrag att göra en film om sista tiden i tionde klass istället för att delta i norsklektionerna. Alla på skolan vänjer sig snart vid att Daggi går omkring och filmar allt och alla. Helst filmar han Gloria, den tuffa, svartklädda tjejen i klassen. Och hon verkar faktiskt gilla Daggi.

Daggi har haft mycket otur i livet, men nu kanske han äntligen kan få ha lite tur. I den här familjen finns inte många konflikter, och i skolan finns det inte många problem. Men i så fall måste han klara att lämna det förflutna bakom sig.

"Yatzy" var ännu en bok som min syster fick i sin bokklubb, och den här rekommenderade hon att jag skulle läsa. Och jag tycker också att det är en bra. Möjligen att det gick lite för snabbt och lätt framåt slutet, men "Yatzy" är ändå både välskriven och verklighetstrogen. Den passar både ungdomar och vuxna.