Chobits 1-4
av CLAMP
Hur skulle världen vara om datorer såg ut precis som människor? Det är så det är i den här mangan. Datorer, persocoms som de kallas, ser ut som människor (även om en tjej i serien nämner att hon har en som ser ut som en kanin, och laptops är människor i miniatyr), bortsett från att de ofta har stora öron (om man vill koppla ihop sin persocom med sin TV eller en annan persocom så öppnar man öronen och sätter i en kabel). Persocoms kan röra sig och prata precis som människor, och många har inlärningsprogramvara installerad, vilket gör att de kan lära sig av saker som händer. Allt detta gör att även om människor vet att persocoms bara är maskiner så uppfattar man dem ofta som levande. Folk blir väldigt fästa vid sina persocoms, somliga blir t.o.m. kära. Många föredrar att umgås med sin persocom än med andra människor. Men hur mycket deras persocoms verkar besvara vänskap eller kärlek så är de bara maskiner, och alla känslor de kan tyckas ha är programmerade.
Hideki är en av de få som inte har en persocom. Hur skulle han ha råd med det? Han kämpar för att nån gång klara inträdesproven till universitetet och eftersom hans föräldrar har beslutat sig för att inte ge honom mer pengar har han även varit tvungen att ta ett dåligt betalt jobb. En egen persocom är en ouppnåelig dröm. Tills han hittar en i en hög sopor. Hon ser hel ut och är väldigt söt. Men när han sätter igång henne kan hon bara säga "chi". Tydligen är det nåt fel på hennes hårddisk, i alla fall är alla gamla data raderade. Han kallar henne Chi och börjar försöka ta reda på hur han ska få tag på programvara (billigt!).
Han tar med henne till ett superintellligent datageni (en kompis kompis), men inte ens han kan säga vad Chi är för sorts persocom. Kan hon vara en chobit? Det är en legendarisk persocom som ingen är säker på verkligen finns. Klart är att Chi är väldigt kraftfull och försedd med rejäla brandväggar. Om hon verkligen är en chobit så betyder det att hon har äkta AI. Hon skulle alltså verkligen kunna tänka och känna, trots att hon bara är en persocom.
Chi verkar i alla fall ha ett inlärningsprogram installerat, för hon tar efter Hideki, lär sig prata och frågar om allt. Och hennes personlighet är väldigt charmerande. Hideki blir mer och mer fäst vid henne, och plågas av att Chis känslor bara är programmerade och att alla hennes minnen av honom skulle kunna raderas hur lätt som helst.
Egentligen har jag redan läst alla de här pocketarna. Chobits gick i tidningen Manga Mania i ett par år, men de brukar byta ut sina serier innan de tar slut för att kunna presentera andra. Totalt finns det åtta Chobitspocketar och hur det går i slutet vet jag inget om än. På svenska har det kommit fem böcker, men på engelska är hela serien utgiven sedan länge. Jag har lånat min systers amerikanska pocketar, och jag började förstås från början. Jag upptäckte att jag hade glömt mycket av det jag läst i Manga Mania, och att serien verkade komma mer till sin rätt så här. Tankarna runt hur människor förhåller sig till persocoms kom fram bättre så här. Många karaktärer i historien har smärtsamma minnen av persocoms eller hur de förlorat en människa som stått dem nära eftersom denne slutat bry sig om andra än sin persocom.
CLAMP är för övrigt en grupp kvinnliga serieskapare som ligger bakom många mangasuccéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar