Sandhammaren

Sandhammaren
av Margit Sandemo

"Sandhammaren" är den andra boken i Margit Sandemos nya serie Trollrunor. Den utspelar sig på 1400-talet och handlar om unga Iliana som lever i ett litet furstendöme där fursten är ett riktigt slemmo. Hans yngste son Vaslav däremot är väldigt trevlig, rättrådig etc. I skogen sägs det att två övernaturliga väsen lever och fursten vill fånga in dessa p.g.a. deras krafter. Han lyckas också fånga den ena och håller den inspärrad. Eftersom Iliana visar godhet mot den osynliga varelsen får hon vissa egenskaper i gåva av den. Hon blir alltmer älvlik.

Fursten är hatad av folket och han flyr över Östersjön mot Skåne. Med sig har han den lilla skogsvarelsen i sin bur. Iliana och prins Vaslav (som hädanefter går under namnen Ilona, som är mer lättuttalat för skåningarna, och Ravn, Vaslavs andranamn som han fått av sin skånska mor) följer efter. Med sig har de den andra skogsvarelsen, som också den ger Ilona särskilda gåvor, och det vildsinta folk som kallas vargaklanen och som beskyddar de båda varelserna.

Boken har fått sitt namn efter Sandhammaren utanför den skånska kusten, en förrädisk plats där otroligt många skepp har gått under...

Efter att ha läst föregående bok var jag rädd för att den här boken skulle likna en av böckerna i Häxmästaren (en annan av Margits serier) lite väl mycket, men lyckligtvis blev det inte så. Annars har hon ju faktiskt en tendens att upprepa vinnande koncept... Mycket trassel med namnen förresten. Vaslav/Ravn köper jag och även namnbytet på bifiguren Rikissa/Rikke (det blir ju mer ett smeknamn), men kunde inte Iliana/Ilona antingen behållit sitt eller hetat Ilona från början? Trollrunor är en sån där mittemellanserie. Inte så bra som Sagan om Isfolket eller Häxmästaren, men inte heller dålig som vissa andra serier har varit. Åtminstone är det mitt omdöme efter de båda första böckerna.

Trollrunor:
1. "Skogen bortom dagen"