Skogen bortom dagen

Skogen bortom dagen
av Margit Sandemo

Detta är första delen i en ny serie, Trollrunor, av Margit Sandemo. Jag köpte den på bokmässan, samma dag som den kom ut i Sverige, och fick den signerad av Margit. :) Läste ut den dagen efter. För ett par år sedan så fick jag, min syster och min kompis Kristin tillfälle att prata med Margit på bokmässan det året. Då berättade hon om de två nästa serierna hon skulle skriva. Den ena var ambulansserien Blåljus! och den andra skulle vara historisk och "skummel". Gissa vilken vi såg mest fram emot. :)

Handlingen i "Skogen bortom dagen" äger rum i ett litet furstendöme vid Östersjön. (Kanske i vad som nu är Polen? Jag har faktiskt ingen aning.) När boken börjar är huvudpersonen Iliana tolv år. Hennes far är furst Bogislavs kammarherre, så hon är av relativt fin familj. Absolut inte adlig, men hon tillhör liksom inte den stora massan heller. Hon är inte vacker, mamman är besviken på hennes utseende och båda föräldrarna är missnöjda över att deras enda barn är en flicka.

Det är midsommarnatt och fursten har skickat ut tolv män i skogen för att jaga något mycket speciellt. Jägarna vet knappt själva vad de är ute efter, men det är något speciellt med skogen den här natten (det finns många sägner om vad som finns i skogen) och de är inte tolv stycken när de kommer tillbaka om man säger så.

Detta är även kvällen före Ilianas barnflicka Rikissas bröllop. Fursten har bestämt att han har rätten till alla flickors oskuld, så den här kvällen ska han, eh, besöka Rikissa. Men det tänker hon inte vara med på!

Det som händer den här natten kommer ha stor betydelse för Iliana, för det är upptakten till vad som händer henne tre år senare. Men det ska jag förstås inte avslöja.

Vad tyckte jag om den då? Jo, den är inte lika fängslande som Sagan om Isfolket eller Häxmästaren, men klart bättre än t.ex. Blåljus!. Trolldom och fjortonhundratalet, det är nog där Margit ska hålla sig. Så är det den här skogen, som Iliana förstås har ett alldeles speciellt förhållande till, eftersom Margit hjältar och hjältinnor ofta är nära naturen. Och de elaka karaktärerna är dumma och löjligt uppblåsta i gammal god Margit-stil. Fursten och hans äldste son är förstås bland de värsta. Den andre sonen är... bättre. ;)