The! Greatest! of! Marlys!

The! Greatest! of! Marlys!
av Lynda Barry

För några (hmm, sju...) år sen köpte jag ett par amerikanska serietidningar som innehöll t.ex. Dilbert, Foxtrot, For Better or For Worse och annat som jag redan kände till. Men den allra bästa serien hade jag aldrig hört talas om förr. Den hette Ernie Pook's Comeek och det fanns bara ett par strippar av den. Den handlade om några barn som rapporterade om bisarra grannar och händelser i den trailer park de bodde i. Jag vet inte riktigt om man kan beskriva serien som rolig. Den är rolig ibland, men kan lika gärna vara vemodig. Stilen är ö.h.t. rätt speciell. Jag tror inte att Lynda Barrys serier har någon särskilt stor publik, men de som gillar dem är entusiastiska.

Den karaktär som märks mest är Marlys, en tjej som trots att hon inte alls har ett enkelt liv är tuff, uppfinningsrik och försedd med ett enormt självförtroende. Men även hennes syskon Maybonne och Freddie och deras kusiner Arna och Arnold måste räknas till huvudpersonerna. Tonåringen Maybonne gillar musik, smink, killar och musik, och är emot regeringen och krig (det här utspelar sig för några decennier sedan, Vietnamkriget pågår). Arna är ungefär jämnårig med Marlys, men saknar hennes motståndskraft och självsäkerhet. Hon finner tröst i böcker. Pojkarna Arnold och Freddie är också väldigt olika varandra. Arnold är intresserad av mer traditionella killgrejer, som att elda upp plastsoldater, medan Freddie är känslig och extremt intresserad av insekter. Hela strippar kan handla om nån cool sorts skalbagge.

Föräldrarna ser det inte direkt som sin roll att göra barnens liv enklare. De kanske dricker, och det händer att nåt av barnen blir dumpat hos släktingar. De kan också få för sig att klippa barnens hår med hundtrimmer. Det vill säga, om de ens är närvarande. Arnas och Arnolds pappa har jag aldrig sett till (är inte säker på att de har samma pappa heller), och Maybonnes, Freddies och Marlys pappa super och är i stort sett aldrig hemma. Jo, det är lite skillnad på den här familjen och den typiska serietidningsfamiljen.

Vissa strippar kan handla om nåt helt annat. Det händer ganska ofta att beatpoeten Fred Milton (som är en pudel) läser en av sina dikter. Användbart när Lynda Barry vill kommentera aktuella politiska händelser. Hon är inte en stor beundrare av Bush... Fred Milton-stripparna är jag inte fullt så förtjust i, men det var inte så många av dem i "The! Greatest! of! Marlys!".

Men läs inte vad jag har skrivit, läs serien själv! På den officiella hemsidan finns det gott om smakprov och fler kan hittas om man gogglar "Marlys" eller "Lynda Barry".