Woher ich komme
av Alexa Hennig von Lange
Förra året läste jag en ungdomsbok av samma författare, "Ich habe einfach Glück", och den tyckte jag om. "Woher ich komme" är en roman för vuxna och den får jag inget riktigt grepp om. Den är lite för svår för att jag ska klara av den på tyska. På svenska, engelska eller norska hade det säkert gått. Jag läste ut den i alla fall. Den var inte lång och jag förstod väl åtminstone på ett ungefär vad som hände.
Svårigheten ligger i att berättelsen hoppar fram och tillbaka i tiden. I nutiden är berättarjaget ungefär 30 år och tillsammans med sin pappa åker hon på semster till en stuga. Jag tror att det är samma stuga som familjen brukade åka till om somrarna när berättaren var liten. Det är i närheten av havet, och när det är ebb torrläggs ett ganska stort stycke havsbotten. En gång i berättarens barndom var familjen på promenad där och överraskades av tidvattnet. Hennes mamma och lillebror dog. Nu tänker hon tillbaka på det och på annat som hände den sommaren och tidigare somrar. Hon tänker på hur det var när hela familjen levde och hur det var innan hennes lillebror föddes. Hon tänker också på hur det blev efteråt, när mamman och brodern var döda, och på sin vistelse på en psykiatrisk klinik. Jag tror hon hade ätstörningar. Hon är också hos en psykiater med sin pappa en gång, men jag förstår inte om det är nyligen eller om det var i samband med att hon var inlagd, för det var nog i alla fall när hon var yngre.
Det är mycket som ska hinnas med på strax över hundra sidor och mycket förblir outtalat. Det kan ju i och för sig vara bra men det gör att jag ofta är osäker på om jag har förstått vad det står. Två tidsförflyttningar per sida är inte alls ovanligt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Den kanske är bra om man förstår språket bättre, men för mig handlade det mest om att ta mig igenom den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar