Poetens liv
av Ellen Mattson
Jan och Dorotea gick i samma klass på gymnasiet. Jan var väl högst normal medan Dorotea var någon man lade märke till. De var vänner och det ingick liksom att Jan inte ifrågasatte hennes lögner eller ställde henne till svars för allt hon stal. Dorotea skrev dikter, och var väldigt noga med att orden måste komma till henne, hon fick inte leta upp dem. Efter gymnasiet förlorade de kontakten. Båda blev författare, men mycket olika sådana. Jan skriver biografier, han arbetar efter noggranna rutiner. Dorotea blev geniförklarad och självförbrännande ung poet. De träffades ett par gånger som vuxna, och återupptog t.o.m. den gamla vänskapen ett tag.
Dorotea dog ung. Jans liv fortsatte som vanligt, men ett tiotal år senare har han för första gången drabbats av skrivkramp. Han borde skriva på sin planerade biografi över Thomas Mann men istället börjar han skriva ned sina minnen av Dorotea.
Jodå, det här var en bra bok, men jag måste ha läst nån översvallande recension nånstans för jag hade liksom tänkt mig att den skulle vara ännu bättre. Början var bäst, när Jan och Dorotea går på gymnasiet och har en ganska speciell lärare i svenska. Senare, när Jan inte träffar Dorotea så ofta, så blir det inte riktigt lika intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar