Över alla gränser
av Margit Sandemo
Som barn var Sunniva en riktig busunge, en sån som lärde alla de andra barnen dåliga vanor. När hon var fjorton blev hon kär i den stilige och korrekte Arne, mest för att han liknade en filmstjärna hon beundrade, men han var inte intresserad av en vild och ovårdad liten flicka. Men nio år senare har de träffats igen och nu är Sunniva mer i Arnes smak. Han har dessutom hjälpt henne på traven med att skaffa sig en mer vuxen stil. (Hmm... Tänds en liten varningslampa här.) Nu ska de gifta sig. Det är då de upptäcker att Sunniva redan är gift. Fast det hade hon helt glömt bort.
Hennes hastiga giftermål med Scott Hollinger hade ägt rum två år tidigare. Det var enbart av praktiska skäl, han behövde vara gift för att få ett jobb han hade sökt, hon behövde vara gift för att få en lägenhet hon vill ha. Det var meningen att Scott skulle lämna in skilsmässoansökningarna redan samma dag. Men det hade han alltså inte gjort. När Sunniva försöker få tag på honom visar det sig dels att han äger ett stort företag och har försnillat en massa tillgångar, dels att ingen har sett honom på två år. Faktiskt inte sedan deras bröllopsdag...
Det här är en sån där "nutida" Sandemobok som nästan verkar historisk för att den skrevs för så länge sen. Hur många hyresvärdar kräver att hyresgästerna är ordentligt gifta numera liksom? (Observera att Sunniva skulle bo ensam, men hon var tvungen att vara gift ändå.) Krävde hyresvärdar förresten det för ca. 25 år sen? Fast det var väl inte av ett stort företag hon skulle hyra utan säkert av en privatperson. En ganska typisk Sandemobok, med en del spänning och gåtor som måste lösas och en del romantik. Det är också ganska tydligt vilka personer som är "snälla" och vilka som är "elaka", med något undantag som man inte riktigt kan vara säker på. Själva lösningen på gåtan var nog inte så enkel att klura ut. Jag visste på ett ungefär, men jag hade ju läst boken en gång innan.
Omslaget är förresten direkt pinsamt. Inget man läser på spårvagnen ...
Typisk nok husket jeg ikke noe av den før jeg leste om den nå. Haha ja, hvor vanlig var det å kreve at man skulle være gift om man skulle bo der alene - ganske sært egentlig - og hvorfor måtte han være gift pga en jobb? Egentlig er helt grunnlaget for denne boken ganske sært.
SvaraRaderaFøles som om de bøkene som skal være nåtid er mer typ 60-tallet enn noe annet.
Jag tror att det kan ha förekommit. De ville väl inte ha nån omoral i lägenheterna, och det med jobbet är nåt med att gifta män är mer stabila (och slutar inte efter ett år för att åka iväg på nåt galet). Nutiden är ju inte NU heller, det är kanske 70-tal.
SvaraRadera