tisdag 21 december 2004

Hjärtat är bedrägligast av allt


Hjärtat är bedrägligast av allt
av JT LeRoy

Under sina fyra första år har Jeremiah en normal uppväxt i en fosterfamilj. Men när hans mamma Sarah blir arton kommer hon och hämtar honom. Jeremiah vill inte följa med henne, han vill vara hos fosterföräldrarna, som han uppfattar som sin riktiga mamma och pappa. Men Sarah ljuger och hotar, och får honom att tro att fosterföräldrarna, socialen och polisen är ute efter honom och vill döda honom, och till slut tror han på henne. De reser runt i USA, ständigt under nya namn. Ibland säger Sarah att Jeremiah är en pojke, ibland att han är en flicka, oftast får han föreställa hennes bror eller syster, inte hennes barn. Sarah knarkar, säljer sig till lastbilschaufförer eller har kortvariga förhållanden. Hon dras till män som misshandlar både henne och Jeremiah, och han lär sig att det är normalt att bli slagen och våldtagen. Han inbjuder till det, och tävlar på så sätt med Sarah om uppmärksamheten. Ibland skickas han till sina morföräldrar, men det är inte bättre där. De har sin egen form av kristendom där barnen gör bot för sina synder genom aga och klorinbad. Och så småningom kommer Sarah och hämtar honom igen.

Sarah är förresten inte ond. Jag får istället intrycket att hon på grund av sin uppväxt inte har lyckats bli vuxen.

Materialet i de tio berättelserna i boken är självbiografiskt (JT står för Jeremiah Terminator, det sistnämnda var ett ironiskt smeknamn) men de är skrivna på ett litterärt sätt snarare än ett dokumentärt, vilket gör att "Hjärtat är bedrägligast av allt" och författarens första bok "Sarah" verkligen skiljer ut sig från alla dussinbiografier av eller om folk som haft en taskig barndom. På bokens baksida finns ett citat från en recension där det bl. a. står "...påminner om "Pojken som kallades Det", men är sju resor värre.", men jag tycker inte att de böckerna borde jämföras med varandra. "Hjärtat är bedrägligast av allt" är ju verkligen bra och mycket välskriven, och i motsats till den oengagerande "Pojken som kallades Det" kan jag leva mig in i Jeremiahs liv. Läs, om du tror att du orkar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar