torsdag 12 december 2019

Kristin Lavransdatter: Kransen

Kransen
av Sigrid Undset

Jag vet att jag har läst "Kransen", den första boken om Kristin Lavransdatter, tidigare, under den gamla svenska titeln "Brudkronan" antar jag, men jag har verkligen inget minne av det. Kan det vara så att jag aldrig läste ut den, att jag bara tror att jag läste hela? Jag minns ett par scener från Kristins barndom, men inget av hela romansen med Erlend Nikulaussøn och det är ju ändå en ganska central del av handlingen.

Annars är föräldrarna, särskilt fadern Lavrans Bjørgulfsøn, viktiga för berättelsen. Flera av deras barn har dött, och under en lång period har de bara den enda dottern Kristin. Hennes yngre syster råkar dessutom ut för en olycka, som gör att man inte kommer att gifta bort henne. Men Kristin ska bli gott gift, samtidigt som man inte kommer tvinga henne till att gifta sig med någon hon inte vill ha. Men hon har inget alls emot den unge man som man väljer ut och bröllopet ligger dessutom inte förrän någon gång i framtiden.

Men hon blir äldre och råkar ut för en rad händelser som gör att hon inte vill gifta sig. Inte nu i alla fall. I stället vill hon tillbringa en tid i kloster, vilket många unga kvinnor gör även om de inte ska bli nunnor. Men hela hennes plan ställs på ändå när hon drabbas av den stora passionen. Men Erlend har ett sånt förflutet som hennes föräldrar aldrig kommer godta, även om hon inte redan hade varit trolovad. Och jag vet inte, men jag är nog på föräldrarnas sida här. Vi får väl se hur det utvecklar sig i nästa bok.

Jag läste en norsk utgåva från mitten av 1920-talet. Det tog lång tid, men jag njöt av varje sida. Jag tycker att det här är så bra. Jag äger förresten också den utgåvan som ingår i serien med kvinnliga nobelpristagare i litteratur, men den får vara till pynt. Fast jag läste faktiskt Gun-Britt Sundströms förord i den!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar