Watermelon
av Marian Keyes
Eh, finns det fortfarande nån som inte har läst den än? Jag hade läst den en gång tidigare, men det var några år sen så jag hade glömt en del av handlingen men mycket kom tillbaka under läsningen.
Okej då, handling: Claire har just fött sitt första barn, men hennes man James uppför sig inte alls som en nybliven pappa borde. I stället för att beundra dottern så berättar han att han tänker lämna Claire och att han har träffat en annan. Chockad och ledsen bestämmer sig Claire för att resa hem till sina föräldrar på Irland. I det aningen kaotiska Walsh-hushållet, som förutom Claires föräldrar består av hennes båda yngsta systrar (den vackra och elaka Helen och den vimsiga, knarkande hippien Anna), går Claire igenom olika stadier av depression och ilska och så småningom börjar hon känna sig bättre. Men tar det slut där? Nej, det gör inte det.
Det här är en väldigt rolig bok, mest beroende på språket och tonfallet. Samtidigt handlar den ju om ett rätt allvarligt ämne, så det är inte bara en massa flams och fniss. Mycket bra och lättläst bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar