Barn av ensamheten
av Margit Sandemo
Inte en av de mer minnesvärda följetongerna. Köpmansdottern Anna Wardelius är moderlös och halt. Hennes far har aldrig brytt sig särskilt mycket om henne, men när hon blir vuxen inser han att det blir billigast om hon följer med på hans handelsskepp och sköter "hushållet". Hon har inte haft några friare och har hunnit bli för gammal för sånt (närmare bestämt 27). Men helt oväntat börjar en italiensk adelsman, vars familj var tvungen att fly till Ragusa (Dubrovnik) när han var barn, uppvakta henne. Plötsligt är Anna gift, markisinna di Ferro, och bosatt i ett hus i Ragusa som hennes far har köpt åt paret. För sent inser hon att Giovanni bara ville åt hennes pengar. Hans familj är visserligen fin, men inte särskilt rik efter flykten från Venedig. Egentligen är han inte alls intresserad av Anna.
När Giovanni får nys om en stor skatt tänker han genast ge sig ut för att leta upp den. Men då kräver Anna att få följa med. Giovanni är inte särskilt diplomatisk, och trots att han har bott i Ragusa i nästan hela sitt liv talar han bara italienska. Han behöver Annas hjälp för att överleva inne i landet. Och så har han vissa planer på att låta henne "försvinna". Att Anna, som är halt, ger sig ut på en så strapatsrik resa är kanske inte riktigt klokt, men hon har lust att se lite av världen. Och de upptäcker en del oanade saker.
Det är förstås Anna som är den starka och ädla, medan Giovanni avslöjar sig som den usling han är. Inte så oväntat. Många av Margits vanliga personlighetstyper dyker upp här. Men det är helt okej underhållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar