av Britt Karin Larsen
Det här är den tredje boken i serien om Folket på Finnskogen, efter "Det vokser et tre i Mostamägg" och "Himmelbjørnens skog". För varje bok är det som att omvärlden har kommit lite närmare. I den första boken var det som att Finnskogen var helt isolerad, och alldeles tidlös. Efterhand har det blivit tydligt att det är 1800-tal det handlar om. Några av bokens personer har på olika sätt hamnat i Christiania (Oslo). Egentligen bor de på den svenska sidan av gränsen, men det verkar ligga närmast till hands att ha kontakt med den norska huvudstaden. Den ligger väl betydligt närmare än andra stora städer.
Lina sliter på Mostamägg och väntar på att Taneli ska slippa ut ur fängelset. Hilda arbetar i Christiania men hennes son vägrar följa med till staden, trots att det finns en ovanlig möjlighet att få ha honom med sig. Jussis dröm om Amerika blev aldrig uppfylld, han försöker sig på att bilda familj hemma i stället. Men det är mest han som försöker, hans hustru är inte lika nöjd med hur allt har blivit. Och de som faktiskt kom iväg upptäcker snart att Amerika inte är en så fantastisk plats som man hade trott.
Prästen som hade så svårt att finna sig tillrätta i Finnskogen har så småningom lärt känna området och dess seder. Man får anpassa sig. Men väckelsepredikanterna som har börjat komma till området har ett annat synsätt. Det kan inte leda till något gott.
Och så kommer Linas dotter Annika hem från sin pigplats och är inte samma person som tidigare.
Man borde verkligen läsa de här böckerna tätare än en om året, för det går inte att komma ihåg vem alla är och vad som har hänt. De har ett vackert och poetiskt språk, och underskattar inte läsaren med att hålla på och förklara vad som har hänt. Tyvärr hade just den här läsaren behövt att man som i en Kittybok presenterar alla personer i början av varenda bok. Men det brukar falla på plats så småningom. Och det är värt besväret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar