av Sarah Rees Brennan
Elliot Schafer är en smart och otrevlig brittisk tonåring som en dag fraktas till ett fält nånstans på landsbygden tillsammans med några andra elever från samma skola. Det enda som finns på fältet är en stenmur – och det är tydligen världens grej att Elliot ser den. Det betyder att han är synsk. Han kan färdas till det magiska landet på andra sidan och om han vill kan han gå i skolan där i stället. Elliot tänker igenom för- och nackdelar. Hemma finns moderna bekvämligheter, elektronik, normala skolämnen, inga vänner, ingen mamma, en pappa som nog helst hade sett att Elliot inte fanns. I Gränslandet är tekniken medeltida och skolan lär ut stridskonst i stället för normala ämnen som Elliot gillar. Men här finns också Serene-Heart-in-the-Chaos-of-Battle, en skitsnygg tjej, alv, som faktiskt pratar med Elliot! När han får höra att det finns sjöjungfrur på riktigt är valet solklart!
Det är något som känns udda med den här boken. Jag tror att det är att trots att det är fantasy så är det inte det minsta episkt och språket är väldigt vardagligt. Det är knappt ens så miljöerna beskrivs, trots att de ju måste vara ganska annorlunda än Elliots vanliga värld. I stället är det fullt fokus på relationer, vilket ju förstås påverkas av att detta är en värld med andra seder än vad Elliot är van vid. Genom sin kompis Serene lär han sig till exempel att det är ovanligt att en alv studerar vid den här militärskolan i gränslandet vid muren. Däremot är det självklart att hon är krigare. Hon är å sin sida ganska chockerad över att det finns så många män på skolan. Krigaryrket är ju inget för mäns medfött väna och ömtåliga natur.
Elliot skulle kunna tänka sig att ta vänskapen med Serene lite längre, men hon vill (förstås) inte förstöra en ung mans rykte. Dessutom har Elliot hennes andra bästa kompis att tävla med. Luke Sunborn kommer från en ansedd släkt i Gränslandet, är bäst på alla sporter, artig och charmig, supersnygg. Allt som Elliot inte är. Eftersom båda månar om Serene bestämmer de sig i alla fall för att inte bråka öppet.
Han skulle ju kunna träffa nån annan än Serene förstås. Det finns andra tjejer på skolan. Och killar för den delen. Elliot kan tänka sig båda. Problemet är att han är Elliot. Har har dels snabbt gjort sig impopulär på akademin, dels tycker han att alla, utom Serene, är idioter. Framför allt är det helt sjukt hur ALLA (inklusive Serene) tycker att det är fullständigt rimligt att skicka ut tonåringar – BARN! – i krig. Med sina diplomatskills ska han skriva fördrag som förhindrar alla framtida krig, det ska han.
Vi får följa Elliot och de runt honom under flera år på skolan, mest olika vänskaps- och kärleksintriger, ibland pågår det nåt krig i bakgrunden. Väldigt ovant att läsa ett high school-drama i fantasymiljö. Det känns nästan som fan fiction. Visst, i t.ex. Harry Potter går de i skolan och det finns vissa sådana element, men det finns ju också ganska mycket övergripande handling som motiverar att det utspelar sig i en fantasyvärld. Jag kan tänka mig att det är många som inte alls gillar "In Other Lands". Eftersom författaren har byggt en egen värld här så hade man (åtminstone jag) velat veta lite mer om hur miljöerna ser ut. I de avsnitt när Elliot är i vår värld är detta inget problem, eftersom vi vet hur det ser ut i ett kök och i en butik för begagnade skivor. Men hur ser det egentligen ut på militärskolan?
För mig var kanske den största behållningen Elliot. Jag gillar verkligen att Elliot är så sur och osympatisk. Det blir roligt att läsa om, och han är faktiskt inte så endimensionell som det kan verka. Även om han hatar folk på individnivå så accepterar han dem samtidigt, och är till exempel väldigt intresserad av att lära sig om deras kulturer. Kanske är han ganska snäll, men med alla taggar utåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar