av Vilhelm Moberg
Tydligen var det här egentligen epilogen till "Raskens", men Moberg valde att ta bort den. Jag har ju läst "Raskens", men det var väl sådär tjugo år sedan. Långt uppehåll innan epilogen ... Men den funkar lika bra även om jag inte minns mycket av romanen.
Ida har varit änka i många år. Hon har en liten stuga, och sätter en ära i att inte ligga någon till last. Men nu börjar kroppen säga ifrån, och hennes son vill att hon ska flytta till ålderdomshemmet. Men Ida vet nog att det är bara ett finare ord för fattighuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar