av Bengt Ohlsson
"De dubbelt så bra" utspelar sig från tiden för första världskriget och fram till skotten i Ådalen 1931. Men den stora händelsen sker bara i bakgrunden. Huvudpersonerna här, Arvid och Ragnar, finns inte bland demonstranterna. De är strejkbrytare. De har skickats till orten tillsammans med andra som inte bryr sig om strejken för göra ett jobb. De har inte råd att tacka nej. De har försökt ta vanliga jobb, men det går inte. Alltid är det någon som har hört att Ragnar har krigat i Finland – på fel sida. Eller så är de rädda att någon listar ut vilket förhållande de har till varandra egentligen. De blir alltid utstötta. Arvid har dessutom jobbat sedan han var fjorton, och strejker och fackförening har för honom mest betytt att man inte får jobba trots att man vill och det finns arbete att utföra.
Det var också när han var fjorton som den här berättelsen började. När Arvid och Ragnar, som är ett par-tre år äldre, träffades av en slump och blev förälskade, innan de fick veta att så får man inte göra och innan Ragnar rymde för att ge sig ut i kriget.
Det var lätt att komma in i berättelsen, som omväxlande berättas av Arvid eller Ragnar, och där vi får veta det mesta om deras liv. Jag tycker kanske att man sedan lämnar dem väldigt plötsligt. Lite som att så fort vi har fått se händelserna i samband med Ådalsskotten ur ett annat perspektiv så har de fyllt sin funktion och behövs inte längre. Jag hade ju gärna velat veta något om hur det gick sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar