Kejsarn av Portugallien
av Selma Lagerlöf
Jag har väl läst både "Herr Arnes penningar" och "Kejsarn av Portugallien" tidigare, men jag kom inte ihåg att de var så här bra! Det vill säga, jag är lite osäker på om jag faktiskt har läst hela "Herr Arnes penningar" för det var så mycket i den som jag inte alls kände igen, men jag tror att det bara var väldigt länge sedan jag läste den.
Alla vet att prästen herr Arne har pengar och en kväll kommer rövare till gården. De dödar alla, utom fosterdottern Elsalill som har lyckats gömma sig så väl att de inte hittar henne. Hon är nu den enda som kan tänkas känna igen mördarna. Det finns elemant av både thriller och spökhistoria här, och en svår inre konflikt för Elsalill, när hon inser vem som har begått illdådet.
I "Kejsarn av Portugallien" får Jan i Skrolycka plötsligt en mening med sitt liv, som han inte ens visste att han saknade tidigare, när hans lilla dotter Klara Fina Gulleborg föds. Nu är han inte vem som helst, han är ju far till den här fantastiska flickan, och det är inte lite att leva upp till. Men Klara Gulla är ju egentligen inget särskilt, och precis som vilken ungdom som helst tar hon första bästa chans att få lämna hemmet och komma ut i världen. Och hon verkar inte ha bråttom med att komma hem igen eller att höra av sig. Och Jan, som genom hela historien verkar ha haft lite svårt att skilja på verklighet och fantasi, diktar upp en egen verklighet, där Klara Gulla är kejsarinna och har viktiga saker som håller henne borta. Och själv blir han ju då kejsare. Det väcker förstår löje när han går omkring och berättar om allt detta i bygden, men också en viss förståelse och rent av respekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar