av Claire Sandy
Okej, sista julboken för säsongen nu. Den här läste jag i mellandagarna. Tyvärr tyckte jag inte att det var någon höjdare. Den var okej – ganska mysig med julförberedelser och en stor irländsk familj, rolig ibland – men inte mer än så.
Asta lämnade Irland när hon var sexton år gammal och gravid. Hon kände att alla i byn dömde henne, och sedan dess har hon inte varit där. Det är inte så att hon inte har kontakt med sin familj, och hennes kusin/kompis Oona brukar hälsa på Asta och dottern Kitty i London. Men hon kommer aldrig åka till Tobercree igen, trots att Kitty gärna skulle vilja besöka byn. Men allra mest vill Kitty träffa sin franska pappa, språkreseeleven som inte ens vet om att han har en dotter.
Så får Asta ett erbjudande som hon nästan inte kan motstå. Hennes chef frågar om hon kan skriva en artikel till tidskriften han jobbar för. Hon är ju bara hans assistent, inte skribent, men han tänkte att det kunde passa eftersom det hon ska skriva om händer på Irland. En helgonstaty har börjat gråta. Självklart är det fejk, och chefen vill att Asta ska skriva både om hur folk ser på "miraklet" och även avslöja fifflet. Enda haken – det gråtande helgonet finns i kyrkan i Astas hemby. Så om hon tar den här enastående chansen (och gör hon inte det lär det inte komma fler erbjudanden) så måste hon samtidigt konfrontera sitt förflutna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar