av Bodil Malmsten
Jag har aldrig haft det där nära och personliga förhållandet till Bodil Malmsten och hennes texter som många andra har. Men jag har läst några av hennes böcker och tycker särskilt om "Den gudarna älskar dör inte" och den första loggboken "Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig". Nu när hon dog och alla tidningar och en mängd bloggar skrev om henne så kände jag att jag ville läsa något mer. Och den bok som låg närmast till hans var den andra loggboken "Kom och hälsa på mig om tusen år". Det är ju alltså Malmstens blogg i bokform, och den här boken tar vid där den förra slutade och i samma stil. Det är bra.
När hon skriver om att hon har läst om (delar av?) sin roman "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" och frågar sig varför hon inte skriver några romaner längre, den är ju så bra, så tänker jag på att jag inte har läst någon av romanerna. Av någon anledning, kanske mest en slump, har det mest blivit självbiografiska böcker som den här eller samlingar med kortare texter. Inga romaner ("Priset på vatten i Finistère" kallas visst roman, och det är den väl då, men den verkar åtminstone ligga nära det självbiografiska) och inga dikter, men jag är inte så väldigt förvånad över att jag inte har läst diktsamlingarna. Men "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" borde jag läsa i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar