av Anneli Furmark
Det här är så vinter. När man ser bilderna i serieboken så känner man hur kallt och mörkt det är.
Det är 70-tal i en norrländsk stad, och Ulriks parti har bestämt att han ska bo här och jobba inom industrin. Partiet ställer höga krav på sina medlemmar, och Ulrik tror på saken. Men han träffar också Siv i hemlighet. Siv är ganska mycket äldre än honom, hon är gift och har tre halvstora barn, och hon är socialdemokrat. Vad ska de göra?
Tiden och den politiska miljön ger mig associationer till Dag Solstads "Gymnaslærer Pedersens beretning om den store politiske vekkelsen som har hjemsøkt vårt land", fast läsupplevelsen av dem inte påminner det minsta om varandra. (Gymnasieläraren är ganska tungläst.) Intressant tid i alla fall. I "Den röda vintern" får man se berättelsen ur flera olika håll. Vi har Ulrik, med sina politiska ideal som han försöker leva upp till, men också Siv och hennes familj, som är vanliga medel-svenssons. Jag tycker om att man får följa dem var för sig och tillsammans med varandra.
"Den röda vintern" ingår i en trilogi, men varje bok är helt fristående. Men alla är riktigt bra och så himla snygga. De andra två är "Fiskarna i havet" och "Jordens medelpunkt". Först tyckte jag att det var konstigt att de två första utspelar sig i nutid medan "Den röda vintern" utspelar sig på 70-talet, men sedan insåg jag att jag mindes fel. Större delen av "Fiskarna i havet" är ju tillbakablickar till början av 90-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar