av Anna-Karin Palm
Jag ligger lite efter med bloggandet. "Faunen" var ju den bok som lotteriet bestämde att jag skulle läsa i januari, och jag läste den verkligen i januari.
Det är 1888 och i London jobbar miss Amelia Spencer med sin senaste roman, en romantisk tragedi i historisk italiensk miljö. Väldigt populärt just nu, enligt hennes förläggare. Men när Amelia blir ovän med sin bästa väninna får hon höra en del beska sanningar om sina kärleksromaner – att de är tråkiga eftersom Amelia inte har upplevt kärleken själv! Dessutom har en faun (!) börjat dyka upp i hennes hem, och han säger att hon inte har begripit ett dugg av sin senaste hjältinnas historia. Han är mycket upprörd, och det är Amelia också inför all denna kritik. Men faunen säger att han kan visa henne.
Samtidigt får vi läsa Rakels dagbok, som skrivs hundra år senare, om hennes Londonvistelse, hennes vänskaps- och kärleksrelationer och en tavla som hon har fastnat för på National Gallery föreställande en död kvinna och en faun.
Amelias berättelse är ganska rolig, och jag tycker om det mytiska i scenerna som faunen visar henne. Jag förstår inte riktigt hur Rakel på 1980-talet passar in i det hela, men det kanske helt enkelt är så att de andra berättelserna utspelar sig i Rakels huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar