Restaurant Intim
av Olle Länsberg
Månadens läsecirkelsbok. Jag läste den under nästan en vecka och för mig är det lång tid att använda på en bok, speciellt en bok på bara 200 sidor. Jag hade nämligen besök av en kompis den veckan, och så var det bokmässa (jag ska skriva om den i helgen) och under helgen bodde min syster också här. Så läsningen av "Restaurant Intim" blev alltså ganska okoncentrerad. Det hade kanske varit lättare att hålla reda på alla personerna i boken om det hade varit en lugnare vecka. Länsberg berättar nämligen om många av de anställda på restaurangen. Det blir många olika episoder och ibland kommer man inte riktigt ihåg vem som var vem.
Ska man säga att någon är huvudperson så är det väl Alf, som har varit på sjön i flera år (han är väl 19 år nu) och längtar efter att få ett jobb på land. Och han lyckas få plats som smörgåsnisse på Restaurang Intim, något som är mycket hårdare än vad han hade räknat med. Men det handlar lika mycket om kockar, kallskänkor, servitriser, diskplockerskor, spritkassörskor och gårdskarlar och allt vad man nu kan jobba med på en restaurang. Många har ganska tragiska liv, men det är ändå lättsamt berättat. Det jag inte gillade var att det var så svårt att hålla isär personerna. Kanske hade det varit bättre om boken hade varit lite längre och berättat mer om var och en.
"Restaurant Intim" var Olle Länsbergs debutroman och han hade tydligen gott om egna erfarenheter från restaurangbranschen, trots att han bara var 23 år då. Boken är från 1945 och utspelar sig väl vid den tiden också. Jag skulle tro att mitt exemplar är ett par årtionden nyare. Enligt baksidestexten möter man här "den svenska krogen då de dubbla lättgroggarna och sjuåenhalvtänkandet fötts ur märkliga restriktionsbestämmelser". Det var väl kanske inte riktigt det vi i läsecirkeln hade tänkt allra mest på medan vi läste boken. Vi visste inte ens vad det var. Dubbel lättgrogg kunde man väl gissa sig till (och jag har kollat upp det nu). På den tiden när man hade motbok så fick inte groggarna vara för starka på krogen. Fast det fanns inget som förhindrade att man beställde in två stycken i stället. (Utom att den totala ransonen också var begränsad, antar jag.) Sjuåenhalvtänkande vet jag inte vad det är. Kvinnors ranson visst var 7,5 centiliter alkohol under en kväll, så kanske har det något med det att göra. Ganska roligt att man något årtionde efter motbokens avskaffande (som var 1955) tyckte att just detta var en så viktig del av den här romanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar