Artighetsreglerna
av Amor Towles
Det är nyårsafton 1937 och Katey Kontent och hennes bästa vän Eve är ute och firar på en liten och inte direkt glamourös klubb i New York. De jobbar på kontor och bor på samma billiga pensionat, tillsammans med många andra kontorsflickor. Jobbet och pensionatet är båda ganska trista, men åtminstone Katey och Eve tar igen det här på fritiden. De är ute och festar och har en massa kul saker för sig. Till exempel har de ett invecklat knep för att kunna smita in gratis på bio, där själva insmitandet nästan är det största nöjet. Eve hade verkligen inte behövt smita in. I den lantliga delstat hon kommer från har hon en stenrik pappa, men Eve vill klara sig själv. Katey kommer från en helt annan bakgrund. Hon är född i New York och dotter till fattiga ryska immigranter.
Den här kvällen träffar de i alla fall en ung man, som kommer från en gammal och förmögen familj. Tinker Grey. Trion har mycket roligt tillsammans under några dagar, även om en viss rivalitet uppstår mellan Katey och Eve. Men så förändras förutsättningarna plötsligt och Katey är ensam. Men hon hittar förstås andra att umgås med. Boken berättar i stort sett om hennes 1938, om människor hon lärde känna, om saker hon gjorde och på vilka sätt hon förändrades. Jag var inte förberedd på att Eve och Tinker liksom skulle försvinna ur Kateys liv. Men de gör ju egentligen inte det. Eve går sina egna vägar och dyker upp när hon vill, och Tinker är den röda tråden genom hela berättelsen. På något sätt är han närvarande även när han inte är i närheten.
Jag tyckte att boken var helt okej. Bäst gillade jag att läsa om den här tiden, och om Kateys ibland ganska okonventionella idéer. Det vill säga, hon är okonventionell på ett sätt som passar in i tiden. Det här är inte en sån där bok där huvudpersonen är en nutidsmänniska i historisk inramning. Men samtidigt så var det inte en historia jag kände mig så engagerad i. Jag ville veta hur det skulle gå till slut, men jag kände inte ett stort behov av att plocka upp boken och läsa. Jag gjorde ju till och med en paus och läste en kort deckare emellan. (Normalt sett läser jag en bok i taget.) Jag tror inte att "Artighetsreglerna" är en bok jag kommer minnas särskilt väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar