Hula-hula
av Riitta Jalonen
"Hula-hula" stod på biblioteket och såg så här grön och rosa ut. Så jag tittade lite närmare på den. Finsk. Hur många finska böcker brukar man läsa egentligen? Nä, just det. Bäst att låna den.
Den var mycket kort och snabbläst. Tror inte jag kommer minnas den särskilt länge. Den handlade om en elvaårig flicka, Hellä, vars föräldrar beter sig på ett sätt som får hennes värld att verka lite otrygg. Pappan verkar ha nån sorts psykiska problem och mamman är olycklig. Inget nytt m.a.o. Men man får aldrig riktigt veta nåt (kort bok, som sagt) och det som händer i slutet förstår jag inte. Det bara dök upp, utan nån som helst förklaring.
Jag får inte baksidestexten att hänga ihop med boken heller. Det var ju inte det som hände. Sånt är alltid lika irriterande.
En sak som jag gillar är att den är översatt till finlandssvenska, inte rikssvenska. Tror jag åtminstone. Många udda ordval och mycket "nåjo" och liknande. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar