Blankets

Blankets
av Craig Thompson

Åååh, vilken bra bok! Det är ju många seriealbum som kallas "graphic novels", men för det mesta är det nog för att det låter seriöst och bra. Men "Blankets" är verkligen en roman. I serieform. Nästan 600 sidor lång, väger hur mycket som helst. :)

Berättelsen är halvsjälvbiografisk. Craig och hans tre år yngre bror Phil växer upp i en mycket religiös miljö på landsbygden i Wisconsin. Föräldrarna, särskilt pappan, kan ibland vara skrämmande och grymma, men de framställs inte som endimensionellt onda, inte alls. Craig har väl inte en exceptionellt hemsk barndom (bara hemsk i största allmänhet), men han är liten och tanig och tycker mest om att rita. Han passar inte alls in i skolan. På jullovet brukar föräldrarna skicka iväg honom till en kristet vinterläger, men de har inte råd att betala för att han ska få åka skidor som de flesta andra barnen.

Men så, när Craig är i high school-åldern träffar han Raina på lägret. Hon och hennes kompisar är lite smårebelliska och annorlunda än de flesta andra som Craig känner. Han får äntligen reda på att han inte är så konstig, kommer man utanför den lilla håla han bor i så finns det många som han. Det blir början på en vänskap som övergår i förälskelse. Allting är så fint skildrat. Man förstår precis. Realtionerna till lillebror Phil och den fantastiska Raina (jo, Craig idealiserar henne rätt rejält). Hans egen utsatthet. Motviljan mot att växa. Och skuldkänslorna, som kommer av för mycket religion för hans eget bästa. Snyggt ritat är det också. Måste läsas! (Och jag måste köpa den nån gång. Har bara lånat den nu.)

En kul grej är förresten att eftersom Craig Thompson bara är ett par år äldre än mig så känner jag t.ex. igen många av idolbilderna på Rainas väggar. Och grunge är stort. 90-tal. :)