Har hunnit läsa två Sandmanalbum till sedan igår (del 2 och 3 så klart), "The Doll's House" och "Dream Country". Igår lyckades jag inte tota ihop någon text om vad det egentligen handlar om, men idag hade jag tänkt göra ett nytt försök.
Det finns sju syskon, som inte är gudar, för gudar dör när ingen längre tror på dem, och dessa är eviga. De finns för att innerst inne vet alla att de måste finnas. De kallas för the Endless. En av dem är Morpheus (Dream, Kai'ckul... han har många namn) som härskar över drömmarna. Han är drömmen personifierad.
I det första albumet, "Preludes & Nocturnes", blir han tillfångatagen i en magisk rit och hålls inspärrad i många år. När han lyckas rymma måste han ta tillbaka några kraftfulla föremål som stulits från honom. Det är den tråkiga biten av serien. Den blir inte riktigt bra förrän Morpheus i albumets sista kapitel sitter och deppar över att han har uppnått sitt mål och inte vet vad han ska göra härnäst, och hans syster kommer och skäller ut honom och slänger en bit bröd i huvudet på honom. Det är så typiskt för den syskonrelationen. :)
I "The Doll's House" börjar Morpheus reparera drömriket, the Dreaming, som har förfallit under hans frånvaro. Till att börja med måste han spåra upp fyra av dess invånare som har försvunnit. En av dem är en synnerligen otrevlig mardröm. Nu börjar serien handla mindre om Morpheus som, eh, person, och mer om drömmar och drömmare. "The Doll's House" börjar förresten med en sådan där "Detta har hänt"-text. Läs den, för man får reda på en del saker som inte alls var med i "Preludes & Nocturnes".
"Dream Country" innehåller i motsats till de båda tidigare albumen inte en sammanhängande berättelse. I stället är det som en novellsamling. Det är seriens tunnaste album, bara fyra avsnitt och ett exempel på hur ett manus kan se ut, men det är billigare än de övriga. Berättelserna handlar i tur och ordning om en författare utan idéer, katter, Shakespeare och en deprimerad superhjältinna.
Nu är det "Season of Mists" som står på tur. Väldigt bra bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar