av Jon Ewo
Jag satt och knappade in böcker som jag har läst på GoodReads, som till exempel "Sola er en feit gud" och "Månen er en diger pudding" av Jon Ewo. Jag fick ju aldrig läst tredje boken i serien eftersom biblioteket inte hade köpt in den på norska. Men nu passade jag på att kika runt bland andra böcker av Jon Ewo på GoodReads och ser man på, där var ju några ungdomsböcker som skulle passa perfekt in i kategorin "Alternate history" på min bokbingobricka.
"1920" är den första delen i serien om hur Norge kunde ha varit om historien hade tagit en annan vänding. 1920 är Norge fortfarande i union med Sverige. Man hade upptäckt olja i Nordsjön och upproret 1905 slogs skoningslöst ned. 1920 är Håkon Lie sexton år och ointresserad av politik. Hans pappa var en av få upprorsmakare som inte avrättades den där gången för femton år sedan, men han fick ett långt fängelsestraff och är nu bitter och nedbruten. Jobb går inte att få med den bakgrunden. Håkons mamma dog i fängelse – Håkon vet inte ens varför hon blev fängslad – och storasyster sitter fängslad för politisk arbete. SpesialPolitiet håller extra koll på familjen, annars borde Maria inte ha fått ett så hårt straff för en sån sak.
Men Håkon intresserar sig för de stora luftskepp som används som transportmedel för längre avstånd. Han skulle vilja resa till Amerika och bli boxare. Där kan man bli stjärna, inte som i Norge där man kan boxas illegalt på skumma ställen. Man får en slant om man vinner, men de stora pengarna tjänar arrangören på vadslagning. Håkon behöver pengar till Marias mediciner – hon har blivit sjuk i fängelset – och så får han ett erbjudande han inte kan säga nej till, även om det är riskabelt ...
Här händer det grejer! Jag får en känsla av att boken ska passa för den som inte läser så mycket och kanske inte riktigt har tålamod med böcker. Här är spänningen på topp hela tiden och Håkon hamnar i den ena knipan efter den andra. Fast "knipa" låter för gulligt. Det här är mörkt och kallt, smutsigt och våldsamt. Mörkt både bildligt talat och att jag ser för mig att det är mörkt ute genom nästan hela boken. Det Norge där Håkon lever är ett land där man inte vet vem man kan lita på. Du vet inte vem som kommer ange dig, men du vet nog hur du kommer behandlas när du väl blir gripen och hamnar i källaren på Møllergata 19. (En byggnad som jag mycket väl kände igen till utseendet när jag googlade.) Men till och med under de värsta omständigheter så finns det bra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar