Tidsresenärens hustru
av Audrey Niffenegger
Anna tyckte att den här boken var jättebra och såg till att låna ut den till mig. :) Så här vid närmare eftertanke borde jag kanske inte ha läst den mitt i julstresstid, för den är ganska tjock. (Om man läser en tjock bok samtidigt som man måste fixa alla julförberedelser leder till att man aaaaldrig blir klar med boken. Fast jag läste till slut ut den precis före jul. Jag tyckte om boken, jag hade bara inte så mycket tid att läsa på.)
Upplägget i boken är ganska komplicerat, men fascinerande. Ända sedan Clare var sex år har en Henry då och då dykt upp vid en hemlig plats där hon brukar leka. Han behöver mat och kläder, och han försvinner lika plötsligt som han dök upp. Ibland är han kvar längre, ibland kortare tid. Första gången Clare träffar honom vet han redan vem hon är. Henry är tidsresenär, och det är inte första gången han träffar henne. Tidsresorna sker ju inte i kronologisk ordning.
När Clare är tjugo träffar hon Henry i hans nutid och blir överlycklig. Men då vet inte han vem hon är, för alla gånger han har besökt henne har han varit äldre än så här. De lär känna varandra, blir ett par (som Clare visste att de skulle bli) och försöker låta bli att avslöja saker om varandras framtid. (Ofta blir de upproriska när de råkar få reda på något som ska hända. Går det att undvika på nåt sätt?) Clare får vänta på att Henry ska hinna uppleva alla deras gemensamma minnen, och när han försvinner på en tidsresa får hon gå hemma och oroa sig. Tidsresorna är nämligen inte det minsta frivilliga från Henrys sida, utan mer som en sjukdom. Och de är mycket farliga. Han vet inte när eller var han ska hamna, och kläderna följer inte med. Att t.ex. hamna naken i en snöstorm på en ödslig plats vore inte bra, då får han hoppas att han inte stannar länge. Och att sköta ett jobb är besvärligt.
Men Henry och Clare försöker leva som vanligt, trots problemen. De träffar kompisar, lyssnar på punk, läser böcker, drömmer om att skaffa barn. (Jag gillar att de har "riktiga" liv, intressen och så, och att de inte bara är två lösryckta figurer som illustrerar problemen med tidsresor. Boken lever liksom inte bara på den spektakulära idén, utan även genom karaktärerna.) Och tidsresorna är inte utan välsignelser ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar