Smakebit på en søndag (vecka 4)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om du vill delta själv.

Jag läste ut en bok i natt, så jag har precis börjat på den boken jag läser nu. Det får bli en smakbit från första kapitlet.

Gravarna ser så hjärtskärande små ut. En kall kåre jagar under huden trots sensommarvärmen. Allt jag någonsin älskat ligger i en nygrävd grav. Var kommer det där citatet från? Mary Shelley? Det förföljer mig, det har det gjort ända sedan ... ja, i snart ett år. Hoppas jag slipper det nu. Nu när jag har gjort min plikt, satt upp en rejäl sten och tagit ett ordentligt avsked.
(Amanda Hellberg, "Tistelblomman", s.13)

För ett par veckor sedan tänkte jag på Amanda Hellbergs bok "Styggelsen", den första boken om Maja Grå. Undrar om det ska komma en tredje, tänkte jag sedan, och så kollade jag upp det. Och se, del tre, "Tistelblomman", hade precis kommit ut. Bara att klicka hem. Mer skräckmys till mig!

Tempelbranden

Tempelbranden
av Catharina Ingelman Sundberg

"Tempelbranden" är bäst hittills i serien Släkten. Det är nog en fördel att välja författare som skriver historiska romaner även annars. Fast man kan ju aldrig veta, det kan säkert bli bra med författare som inte har skrivit historiskt tidigare. Jag läste att nästa del blir av Maria Gustavsdotter. Jag har inte läst något av henne, men hon skriver ju precis som Catharina Ingelman Sundberg historiska romaner. Det kan nog bli bra.

"Tempelbranden" i alla fall. Den utspelar sig i Uppland (väl? eller är det Sörmland?) under 1000-talet. Lilla Åsas familj håller fast vid sin hedniska tro, vilket inte är populärt bland många mäktiga män. Det kan hända att gårdar bränns ner och folk dödas. Och det händer. Åsa är den enda överlevande, och gärningsmännen tar med henne. Hon hamnar snart på den kristne stormannen Jarlabankes gård och växer upp som om hon vore hans dotter. Men Åsa vägrar låta sig kristnas. Hon minns sin familj och hur de dog, men det är viktigt att hålla det hemligt. Man vill egentligen inte ha några vittnen och det finns risk att gärningsmännen ångrar att de skonade henne.

Det trasslar till sig, så klart. Åsa kommer så småningom att hamna i en situation som hon inte vet hur hon ska ta sig ur, eller ens om hon verkligen vill. Hedningarna blir färre och färre och det enda vettiga är kanske att bli kristen. Men hon tycker inte om att kristendomen ger kvinnor mycket sämre ställning. Och dessutom är hon ju asatroende och känner sig styrkt och tröstad av sin religion. Jag gillade att den aspekten av asatron togs upp. Annars tycker jag att böcker ofta skildrar blot och olika traditioner, men inte så mycket att det måste ha funnits någon sorts andlighet även i den religionen.

Något som jag saknar i serien är ett sammanhang mellan böckerna. Man märker knappt att huvudpersonerna är släkt. Någon person från föregående bok brukar nämnas lite snabbt, och det är väl ett par släktklenoder som skickas vidare genom genrationerna, eller hur? Men jag får egentligen ingen känsla av att det finns något band mellan huvudpersonerna i de olika böckerna, och borde inte det vara en av poängerna med att göra en serie som heter Släkten?

Tyska 2012

Antal tyska böcker som jag har läst de senaste åren:

2001: 1
2002: 1
2003: 5
2004: 11
2005: 11
2006: 3
2007: 10
2008: 6
2009: 1
2010: 0
2011: 2

Har jag läst 10-11 tyska böcker vissa år?! Det kommer jag inte ens ihåg att jag har gjort. Det får ju de senaste tre åren att se extra dåliga ut.

I alla fall, jag skulle vilja ta mig upp till den nivån igen. Men samtidigt måste jag vara realistisk. Alltså tänker jag att jag ska försöka öka med (minst) en tysk bok per år. Så i år borde jag läsa (minst) tre böcker på tyska. Det borde jag klara utan att känna mig stressad över all måste-läsning.

Bokmoster har läst en tysk bok som jag också vill läsa. Och jag har ju läst Karen Duve förr, antagligen ett av de tidigaste åren som jag läste så himla mycket på tyska. Men ärligt talat behöver jag nog inte köpa nåt nytt för att få ihop tre tyska böcker. Det finns garanterat minst tre tyska i min SUB. Samtidigt är det ju bra för motivationen med något nytt ...

Jag bör alltså ha läst en tysk bok inom de närmaste tre månaderna. Tror inte detta ska bli såååå betungande.

Emma

Emma
av Jane Austen

"Emma" var ju riktigt bra! Den är visserligen 200 år, men känns ändå modern. Seder och bruk är förstås inte moderna, och det märks så klart att det är en gammal bok, men det är något med den som gör att den inte känns så avlägsen i tid ändå. Det här är helt klart den Jane Austen-roman som har varit lättast att läsa av de som jag har läst. Den är roligast också.

Emma Woodhouse är en ung kvinna som visserligen är ganska sympatiskt, men också väldigt självsäker. Hon gratulerar sig själv till att ha gift bort sin guvernant (som inte behövs längre eftersom Emma är den yngsta i familjen och redan är tjugo år) så bra, och har vissa planer med att fortsätta med detta. Själv har hon bestämt sig för att aldrig gifta sig. Någon måste ju ta hand om den gamle fadern, som överdriver alla sina krämpor något kopiöst och avskyr all slags förändring. Att fröken Taylor numera är fru Weston ser han t.ex. som en stor olycka.

Det finns inga riktigt lämpliga vänner till Emma i området. Det finns ingen som är i hennes ålder och på samma nivå socialt och intellektuellt. Grannen, Mr. Knightley, är hennes jämlike, men han är mycket äldre och inte alls lika lättsam som Emma. Nu när guvernanten (som mer verkar ha varit som en väninna) har flyttat så umgås Emma mycket med en Harriet Smith. Harriet står under Emma i klass och är inte alls lika intelligent, men det passar egentligen Emma bra. Ingen vet vilka Harriets föräldrar är, inte ens hon själv. Hon är oäkta dotter till någon som uppenbarligen har råd att ge henne en utbildning (hon kommer kunna arbeta som lärarinna) och Emma är säker på att Harriets far måste vara en adelsman. Tur att Emma finns och kan hjälpa Harriet att passa in i de kretsar där hon hör hemma, alltså ungefär samma som Emma själv. Tidigare har Harriet ju haft ett alldeles för enkelt umgänge.

Persongalleriet är förstås mycket mycket större än så här. Man lär känna alla i bygden som har ungefär samma rang som Emma själv, och vad Emma tycker om dem. Hon har många åsikter och försöker agera äktenskapsmäklerska så gott hon kan. Själv tycker hon att hon vet bäst, men gör hon verkligen det? Betänk att hon är i tjugoårsåldern och kanske inte har hunnit bli särskilt förståndig än.

Enligt Wikipedia har Jane Austen skrivit att ingen utom hon själv skulle komma att tycka om hjältinnan i hennes nästa roman (alltså "Emma"). Fast det tycker jag nog att man gör. Det kanske är för att Emma har så många brister som boken känns modern? Ska man bara läsa en bok av Jane Austen så bör det nog ändå vara "Stolthet och fördom", men "Emma" är lättare att läsa.

Statistik 2011

I år har jag inte varit så snabb med att ta fram statistik över förra årets läsning direkt. Men här är den. Ta-daa!

Antal lästa böcker: 249
Mycket mer än året före. Men det var snarare det året (2010) som var ovanligt, inte 2011.

Månad då jag läste mycket: Januari, 26 böcker.
Månad då jag läste lite: Maj, 15 böcker.


Språk:
Svenska: 157 (63 %)
Engelska: 77 (31 %)
Norska: 13 (5 %)
Tyska: 2 (1 %)
Jag borde egentligen läsa mer på norska. Varför gör jag inte det? Har massor som jag vill läsa.
Annars är jag ganska imponerad över att jag faktiskt har läst något på tyska i år. Visserligen inte mycket, speciellt inte om man vet att båda var mangaböcker med ganska lite text i. Men trenden har varit nedåtgående i flera år och 2010 läste jag inget på tyska över huvud taget, så det är åtminstone en förbättning. Men bra är det inte.


Jag delar upp topplistorna i seriealbum och andra böcker, helt enkelt för att serieförfattarna inte ska dominera helt. Sammantaget läste jag böcker av 164 olika författare eller "författarteam". Då räknar jag inte med novellsamlingar/antologier med massor av författare.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Ester Ringnér-Lundgren* (11 st)
2. Trude Brænne Larssen, Margit Sandemo (7 st)
3. Holly Black** (5 st)
4. J.K. Rowling (4 st)

*Under pseudonymen Merri Vik.
**Här har jag lagt ihop hennes romaner (tillsammans med Tony DiTerlizzi) och seriealbum (tillsammans med Ted Naifeh).


Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Masami Tsuda (17 st)
2. Yoshiyuki Sadamoto/Gainax (8 st)
3. Gosho Aoyama (6 st)
4. Rumiko Takahashi (3 st)

Jag har faktiskt läst andra serier än manga, men tydligen inte så många av varje författare.

Let It Snow

Let It Snow: Three Holiday Romances
av John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle

Självklart var även detta en bok som jag läste i julas. Det är en riktig julbok, med tre noveller som utspelar sig en extra snöig jul i en liten amerikansk stad.

Jubilee är bara på genomresa (att hon överhuvudtaget reser på jul beror på en mycket pinsam och mycket julrelaterad incident), men snön gör att hon inte kan ta sig vidare utan får tillbringa julen i en främmande stad. Hon känner sig väldigt ensam, speciellt som världens bästa pojkvän knappt svarar när hon ringer till honom. Men hon är inte helt ensam.

Tobin tillbringar julaftonskvällen med sina bästa kompisar medan hans föräldrar desperat försöker ta sig hem från en affärsresa för att tillbringa juldagen med honom. Fast själv bryr han sig inte så mycket om att det kanske inte blir någon traditionell jul med familjen. Han och kompisarna beger sig i stället ut på en vansinnesbilfärd i snöstormen. Men det är för ett gott ändåmål. En chans att umgås med cheerleaders! Bra att de kan prioritera ...

Och slutligen Addie, som är huvudperson i en berättelse som nästan blir lite åt A Christmas Carol-hållet. Okej, inte riktigt, men det kan ändå föra tankarna dit.

De tre novellerna är ganska fristående från varandra, men ändå ihopvävda på ett smart sätt. Och så är de väldigt roliga, alla tre.

Massor av snö, massor av humor och en del romantik. Jag var väldigt nöjd med mitt val av julläsning. Jag tror att det skrevs om "Let It Snow" i flera bokbloggar julen 2010, men jag minns inte vilka så här mer än ett år senare. Tack för tipset, den som känner sig träffad. :)

Disneys julafton

Disneys julafton

Här kan ni se hur långt efter jag ligger med bloggandet. Naturligtvis läste jag den här lagom till jul, alltså för en månad sedan. Den passar bra att läsa till jul, men jag har inte så mycket att tillägga utöver det jag skrev förra gången jag läste den.

Jo, jag blev lite inspirerad till ett Disneymaraton. Efter jul såg jag och min syster tio Disneyfilmer av varierande årgång, från Snövit till Trassel.

Smakebit på en søndag (vecka 3)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

Idag kommer smakbiten sent. Det är mycket att göra i nya lägenheten. Jag har inte hunnit läsa så mycket den här veckan heller, och "The Suspicions of Mr Whicher", som jag gav en smakbit av förra söndagen, är ännu inte utläst. Men jag har gjort en paus i den för att hinna läsa månadens läsecirkelsbok och det är den ni får en smakbit av den här veckan.

"Omöjligt! Det är absolut omöjligt att ett spädbarn är besatt av Djävulen. Ett spädbarn är inte någon människa utan en förmänsklig varelse och äger ännu ingen fullt utvecklad själ. Följaktligen är ett spädbarn ointressant för Djävulen. Talar han kanske redan? Rycker det i honom? Flyttar han föremål i rummet? Utgår det en elak lukt från honom?"
"Han luktar inte alls", sade amman.
(Patrick Süskind, "Parfymen", s. 12)

Jag har läst "Parfymen" tidigare, men det var mer än tio år sedan. Jag tyckte inte särskilt mycket om den då, minns jag. Jag får se om jag gillar den mer den här gången.

Good Bones and Simple Murders

Good Bones and Simple Murders
av Margaret Atwood

Nu var det nästan en månad sedan jag läste "Good Bones and Simple Murders", men jag vill minnas att jag hade trevligt med den. Fast det jag minns bäst är faktiskt att jag läste den på spårvagnen, och det kanske inte är ett så gott omdöme egentligen. Borde jag inte ha kommit ihåg novellerna bäst? Men de är så många och så korta. Flera av dem hänvisar till klassiska sagor minns jag. Kanske en av de böcker som man borde läst i mindre portioner? Det är roligt och smart dock, och inte alls fel att läsa på t.ex. spårvagnen.

Smakebit på en søndag (vecka 2)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

Jag håller på mycket med min flytt nu och det blir inte så mycket tid över för att skriva i bloggen. Men jag läser i alla fall lite. Igår började jag på en bok som handlar om ett verkligt mordfall i England år 1860. De lokala poliserna kunde inte lösa fallet och en detektiv från Scotland Yard skickades efter. Jonathan Whicher var en av de åtta första detektiverna i landet överhuvudtaget. Modernt polisarbete var något väldigt nytt. Det här fallet fick väldigt stor uppmärksamhet, och ska ha varit en av de avgörande faktorerna för att detektivromaner ser ut som de gör. Hittills har jag inte läst så långt, men jag tycker redan att jag kan rekommendera den till deckarfans.

Jag citerar ur inledningen:

A Victorian detective was a secular substitute for a prophet or a priest. In a newly uncertain world, he offered science, conviction, stories that could organise chaos. He turned brutal crimes - the vestiges of the beast in man - into intellectual puzzles. But after the investigation at Road Hill the image of the detective darkened. Many felt that Whicher's inquiries culminated in a violation of the middle-class home, an assault on privacy, a crime to match the murder he had been sent to solve.
(Kate Summerscale, "The Suspicions of Mr Whicher or The Murder at Road Hill House", s. xii)

Smakebit på en søndag (vecka 1)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

"Vad hände med flickans familj?"
"De var avgudadyrkare och höll på med bloten. Bonden vägrade omvända sig så ..."
"Ni plundrar och bränner. Låt folk få ha sin tro." Fastvi vände ryggen åt sin man och visade med hela kroppen vad hon tyckte.
(Catharina Ingelman Sundberg, "Tempelbranden", s. 15)

"Tempelbranden" är den tredje delen i den historiska romanserien Släkten, där varje del skrivs av olika författare. Hittills har jag egentligen inte varit så väldigt imponerad av serien, men eftersom det är nya författare hela tiden så finns ju alltid chansen att nästa del blir bra. Den här har jag inte hunnit så långt i än. Just nu känns handlingen väldigt typisk för böcker som utspelar sig på den här tiden (1000-talet), men det kan ju hända något oväntat längre fram.

Utmaningar och hyllvärmare

Det här är tiden då man brukar summera förra årets läsning och dess eventuella läsutmaningar och -projekt, och hitta på nya utmaningar för det nya året.

Jag kan tyvärr inte summera förra årets läsning än. All information finns på min dator, och min dator är nedpackad som allt annat. Nej, jag har inte laptop. De är så små. Jag kräver att få ha jättestora tangentbord som tål att jag skriver väldigt hårt.

Men jag hade ju en hyllvärmarutmaning 2011. Jag hade valt ut tolv böcker som hade stått olästa lite väl länge och målet var att läsa alla tolv under året. Det lyckades jag inte med. Fem stycken blev utlästa och en sjätte påbörjades, men jag bestämde mig för att lämna den till loppis oläst i stället. Det räknas också. Jag lyckades bara till hälften med utmaningen alltså. Det är ju alltid något ...

Utmaningar eller projekt 2012? Nej, tror jag skiter i det i år.

Rakt i plurret, Lotta!

Rakt i plurret, Lotta!
av Merri Vik

I den här boken blir det stora förändringar i Lottas liv. Både hon och Giggi flyttar nämligen till Stockholm. Giggi för att påbörja sina läkarstudier (vilket hon gör med sådan entusiasm att Lotta måste tvinga ut henne på nöjen ibland) och Lotta för att jobba ett tag som sjukvårdsbiträde. Hon har ju alltid tänkt sig att bli journalist, men känner att hon också vill testa annat. Och så kan hon ju dela lägenhet med sin syster Malin, nu när den tredje systern Gerd har flyttat ut ur lägenheten de två har delat. Man får läsa en del om Lottas öden och äventyr på den vårdavdelning där hon jobbar, om de andra som arbetar där och om patienterna.

Lotta hinner också göra bort sig några gånger, så klart. Och hon lyckas också göra bort både Malin och Malins pojkvän Håkan. Det sistnämnda är inte utan betydelse för historien. Malin och Håkan har varit ihop i flera år, men han och Lotta har aldrig kommit överens. Lotta tycker inte att Håkan har särskilt många positiva sidor, men Malin har aldrig hållit med om det. Men den senaste tiden har Malin själv börjat se sidor hos Håkan som hon inte tycker om och hon har börjat ifrågasätta hela relationen. Jag kom knappt ihåg det här. Tydligen har jag inte fäst så mycket vikt vid det vid tidigare läsningar av boken. Jag har ju oftast inte läst böckerna i ordning heller, och då kanske Malin och Håkan-historien försvinner lite. De nämns väl inte ens i varenda bok.

Det här är annars en av de böcker som jag gillar bäst, tror jag. Kanske för att det finns så mycket nytt att berätta om, nu när Lotta hamnar i en helt ny miljö. Det är också en av de böcker där man märker att Lotta inte längre är en del av samtiden. Hon är ju sig lik från 50-talet och nu måste vi väl vara en bra bit in på 70-talet. Lotta försöker till exempel hitta en söt rosa blus, medan Stockholmsungdomarna har platåskor (styltskor, säger de, men jag gissar att det är nåt liknande eller samma sak) och försöker åla sig in i alldeles för snäva jeans (även om den trenden redan sägs vara ute i boken). Lotta ställer sig ganska oförstående till sådant.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"

Smakebit på en søndag (vecka 52)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

Roligt att Flukten fra virkeligheten-bloggen är tillbaka efter sitt jullov! :)

"I do not know what your opinion may be, Mrs. Weston," said Mr. Knightley, "of this great intimacy between Emma and Harriet Smith, but I think it a bad thing."
"A bad thing! Do you really think it a bad thing? why so?"
"I think they will neither of them do the other any good."
"You surprise me! Emma must do Harriet good; and by supplying her with a new object of interest, Harriet may be said to do Emma good. I have been seeing their intimacy with the greatest pleasure. How very differently we feel! Not think they will do each other any good! This will certainly be the beginning of one of our quarrels about Emma, Mr. Knightley."
(Jane Austen, "Emma", s. 27)

Gott nytt år! (SUB-Aufbau)

Gott nytt år alla läsare! Jag hoppas att 2012 blir ett bra år på alla sätt och vis!

Jag har försökt räkna ut vad min SUB kan vara den här månaden, men eftersom alla mina böcker ligger nedpackade så kanske siffran inte är helt pålitlig. Men det borde vara 1022 böcker det här månadsskiftet. Det finns risk för att nästa månads siffra är lika opålitlig, men sedan ska jag väl ha fått upp böckerna i hyllor igen.

Jag håller på att flytta till Varberg med allt mitt pick och pack. Inte minst böckerna. Jag har säkert minst hundra bärpåsar fulla och ett antal lådor. Men Jan Myrdal verkar ju gå in för att bräcka mig. ;-) Jag hittar inte artikeln på nätet, men Hallands Nyheter skrev härom dagen om att Myrdal flyttar till Varberg med tusen lådor böcker.

Döden skall du tåla

Döden skall du tåla

av Karin Fossum

I vanliga fall brukar Sejer och Skarre kopplas in när någon hittas mördad eller när dödsfallet åtminstone verkar onaturligt. Eller så har någon försvunnit. Men den här gången är det ett fall som egentligen verkar mycket oskyldigare. En bebis har sovit utomhus i sin barnvagn, och hittas badande i blod - någon annans blod. Och det är bara det första fallet av utspekulerade och makabra skämt som folk i området drabbas av. Ingen skadas allvarligt, men tryggheten försvinner. De drabbade inser att någon har bevakat dem, lärt sig deras vanor och lagt ner möda på att hitta på något som verkligen ska ge just dem en chock. Men vem skulle göra något sådant? Och varför?

Jag tyckte att "Döden skall du tåla" på många sätt var mycket obehagligare än en vanlig deckare, med ett mord eller ett par. Man har mycket mer distans till mord. Det händer i böcker och på TV, men mycket sällan i verkliga livet. Men det här, det skulle faktiskt kunna hända. Fossums deckare är ju också ofta mer sannolika än många andra deckare. Det är ingen som har suttit och klurat på det perfekta mordet, utan det är mer en rad olyckliga omständigheter som leder fram till att någon dödar någon annan. I den här boken är det ju till en början någon som ändå har funderat ut ett ganska perfekt brott, men det är ju inte alls mord det handlar om. Eller är det inte de sjuka skämten hon vill berätta om? För även här leder det ena till det andra.

Smult farvann

Smult farvann
av Trude Brænne Larssen

Karolines syster Marte skulle egentligen ha konfirmerats förra året, men då blev det så mycket som kom emellan. Men är man inte konfirmerad så räknas man heller inte som vuxen, så den stundande konfirmationsdagen är verkligen efterlängtad. Familjen har bullat upp med mat och bjudit in släkt och vänner. Men nu ser det ut som om Marte inte kan konfirmeras det här året heller.

Samtidigt oroar sig Karoline för modern. Lina ser visserligen till att hon inte har ont, men hon är ändå väldigt trött och medtagen. Om det är något familjen Vik inte behöver så är det fler bekymmer och mer ansvar, men ibland går det bara inte att undvika.

Många spännande händelser här, men jag tycker ändå att det märks att serien går mot slutet. Det är fler saker som ordnar upp sig än nya bekymmer. Men det är fortfarande såpass mycket problem och konflikter att det är spännande. Och det är visst inte för sent för serien att ta en ny vändning. Det håller verkligen spänningen uppe. Det finns ju också ett kriminalfall som har funnits i bakgrunden hela tiden. Läsaren och huvudpersonen vet nog vem som ligger bakom, men kommer rättvisa skipas?

Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"
5. "Hvite løgner"
6. "Blodspor"
7. "Lånt fremtid"
8. "Amerikabåten"
9. "Tyveriet"
10. "Heltedåd"
11. "Soldans"
12. "Flyktning"

Vad gör Marika?

Flyttar.

Uppdateringarna i bloggen kommer vara väldigt sporadiska de närmaste veckorna. Jag bor hemma hos mina föräldrar, mina böcker bor i deras garage (alla finns där, men man kanske måste klättra över en motorcykel och igenom enVolvo PV för att komma åt de man vill ha) och min dator, den bor fortfarande i min gamla lägenhet. Den kommande veckan kommer jag att flytta ut de sista grejerna och städa, och sen ska jag komma i ordning i den nya lägenheten också.

Självklart läser jag böcker under tiden! Det kommer vara så mycket uppdateringar här i januari att hälften hade räckt. :)

Hoppas alla hade en riktigt god jul, fick många böcker och att böckerna som ni gav bort (vad ska man annars ge bort?) blev uppskattade.

The Future of Us

The Future of Us
av Jay Asher & Carolyn Mackler

Hur väl minns man egentligen 1996? Vad man gjorde har man väl ett hum om, men hur såg tekniken ut? Vad fanns det för webbsidor? Jag hade internet hemma, men det var det långt ifrån alla som hade. I inledningen till "The Future of Us" står det att 1996 hade mindre än hälften av alla high school-elever i USA använt internet. En sak är i alla fall säker. Sommaren 1996 var det över sju år kvar till lanseringen av Facebook.

Sommaren 1996 är Emma Nelson sexton år och har just fått en dator i present av sin pappa. I USA var visst det enda man behövde för att koppla upp sig ett telefonjack och en CD-ROM från AOL. Grannarna bredvid skickar över sonen Josh med en AOL-CD-ROM som de har fått som reklam. Joshs föräldrar tycker att internet verkar skumt, men nu när Emma har fått en dator så vill hon kanske testa. Stämningen blir lite obekäm, för fram till ett halvår sedan var Emma och Josh bästa kompisar och var hemma hos varandra hela tiden. Men det hände något och efter det har de undvikit varandra.

När Emma har installerat AOL (detta tar så klart ett par timmar) så förväntar hon sig att få upp en AOL-startsida. I stället får hon upp något jättekonstig. En otroligt oöversiktlig och rörig sida med texten "facebook" längst upp, och det konstigaste av allt: en bild på någon som liknar henne men ser mycket äldre ut, har samma födelsedatum (år okänt) och heter Emma Nelson Jones. Jones? Emma är övertygad om att det är Josh som skämtar och har gjort något med CD-ROM:en. När hon visar Josh så är han också övertygad om att det är ett skämt, men han har absolut inte de kunskaper som skulle behövas. Det måste vara någon annan. Men vem? Och hur?

Emma blir mer och mer övertygad om att Facebook är på riktigt. Alltså en webbsida från framtiden. Då blir det extra jobbigt att Emma Nelson Jones, år 2011, inte alls verkar lycklig. Men om Emma ändrar något nu, innebär inte det att framtiden också förändras? Kanske kan hon göra så att framtida Emma blir lycklig? Men inser hon vilka konsekvenser hennes ändrade av samtiden får för framtida Emma? Och för framtida Josh?

Jätterolig idé verkligen, och väl utförd också. Egentligen är det väl en ungdomsbok, och för ungdomar måste ju 1996 vara för väldigt länge sedan. När de var bebisar. Säkert roligt att läsa om hur det var på den tiden, och inte konstigt att de behöver den korta inledningen om hur ovanligt internetanvändande var på den tiden och att Facebook inte fanns än. Det var ju inte så länge sedan, så vardagen liknar nutiden om det inte hade varit för teknikprylarna. En person i hela boken har mobiltelefon. Och telefonnummer kan man kolla upp i kataloger som finns på biblioteket. När man läser om det kommer allt tillbaka. Det är alltså den perfekta boken för den som är född under tidigt 80-tal eller tidigare, men som ändå läser ungdomsböcker.

Alberte og friheten

Alberte og friheten
av Cora Sandel

Jag vet inte varför, men "Alberte og friheten" föll mig inte alls i smaken på samma sätt som "Alberte og Jakob" gjorde, och det tog ganska lång tid att läsa ut den. Kanske för att jag hade förväntat mig en helt annan miljö och handling. På något sätt har jag ändå undvikit att få reda på vad som händer i slutet, trots att det är många som har läst de tre böckerna om Alberte. Lite har jag väl råkat få reda på men långt ifrån allt märker jag.

Det har gått en del år sedan den förra boken om Alberte och hennes liv ser ganska annorlunda ut. Numera bor hon i Paris och rör sig i konstnärskretsar. Inga särskilt kända konstnärer förstås, men människor som är intresserade av konst och har ambitioner om att bli stora konstnärer. Alberte håller dock inte på med konst. Hon står modell för att få ihop pengar till det viktigaste och någon enstaka gång skriver hon en liten krönika (skulle man väl säga nu) för norska tidningar. Flera av hennes vänner klagar på Alberte inte gör någonting. Hon ägnar sig inte åt konst eller skrivande, jobbar inte med något, studerar inte något. Franska förstås, men hon är ju inte fransk och är inte särskilt efterfrågad som språklärare i Paris. I Norge hade det säkert varit en annan sak, men hon är inte intresserad av att återvända. I stället hankar hon sig fram, fryser och svälter, utan något särskilt mål. Här i Paris har hon visserligen en vänkrets, men det finns mycket av den ensamma flickan från "Alberte og Jakob" kvar.

Jag ska väl läsa den tredje boken också, "Bare Alberte", och hoppas att den kommer fånga mig mer än vad "Alberte og friheten" lyckades med. Men jag ska också säga att jag fortfarande inte var riktigt frisk när jag läste "Alberte og friheten", och det är en bok där koncentrationen kanske borde ha varit mer på topp.