av Espen Søbye
Espen Søbye arbetade på den norska Statistisk sentralbyrå och fick en fråga om vilken roll statistik hade spelat vid deporteringen av judar i Norge under Andra världskriget. Det visade sig att det inte fanns så mycket forskning på det, och när han gick till källorna hittade han en mängd blanketter som de norska judarna hade varit tvungna att fylla i. En av dem var Kathe Lasnik, och hennes blankett var ifylld många månader efter de flesta andra. Bara två veckor senare hade hon deporterats och dödats. Søbye ville ta reda på mer om henne, och gick till Riksarkivet, där det bara fanns en tom mapp. Jag antar att hon inte hade hunnit lämna efter sig så mycket spår än, hon blev bara femton år.
Den här boken är resultatet av efterforskningar i alla möjliga arkiv, intervjuer med gamla skolkamrater och grannar, och med de två av hennes systrar som överlevde kriget. Det är berättelsen om en helt vanlig flicka, sladdbarnet i familjen Lasnik. Det enda som var lite ovanligt var väl just det att hennes föräldrar var invandrare – de hade flytt från Ryssland 1908 – och att familjen var judisk. Det händer inget spännande. Kathe är inte speciell. Hon är bara en av många andra helt vanliga människor som hade förtjänat att få leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar