Mannen som dog som en lax

Mannen som dog som en lax
av Mikael Niemi

Påskens andra krim. Fast ingen av dem var väl "normala" deckare egentligen. Damernas detektivbyrå-böckerna är för snälla och handlar för lite om fallen, och "Mannen som dog som en lax" är nog lite för märklig. Deckare ska väl helst vara så realistiska som möjligt, så att det verkligen skulle kunna hända, förutsatt att någon verkligen skulle mörda av den och den orsaken och på det och det sättet.

"Mannen som dog som en lax" är delvis en alldeles vanlig deckare. En äldre man i Tornedalen (så klart) blir mördad på ett extra kletigt sätt. En utredare från Stockholm kallas in. Den mördade hade en del fiender, och åtminstone en hade faktiskt uttalat hot mot honom. Men det är ju inte självklart att det är han som skulle vara mördaren för det, för det finns fler spår i fallet och det finns andra som har motiv.

Utredningen kompliceras ytterligare av att många av de som ska förhöras inte har svenska som modersmål, utan meänkieli, tornedalsfinska. Och Therese Fossnes, utredaren från Stockholm, förstår inte ett ord av det språket. Nu är det ju så att de flesta av de som talar meänkieli även pratar svenska, men kanske inte så bra, eller helst inte, eller så vägrar de på pin kiv. Språket har sina förkämpar. Men också rabiata motståndare, som Martin Udde, mordoffret, till exempel. Kan det ha varit ett motiv för att mörda honom, eller är det lite väl långsökt kanske?

Men här finns också avsnitt som är absurda, udda infall som följs upp och som egentligen inte har så värst mycket med själva mordfallet att göra. har man läst t.ex. "Populärmusik från Vittula" kommer man känna igen stilen. Det är detta som gör "Mannen som dog som en lax" till en väldigt otraditionell deckare. Jag skulle inte vilja ha alla mina deckare så här, men jag gillar att mönstret bryts på ett smart sätt. Påminner mig lite om Gert Nygårdshaugs deckare och Fredric Drum och Skarphedin Olsen, som ju också är favoriter.