av Silvia Avallone
Den här boken var inte riktigt som jag trodde. Jag trodde att den bara skulle handla om de två väninnorna Anna och Francesca, men även om de står i centrum så handlar den också om deras föräldrar, Annas bror och hans kompisar, och en del om andra grannar i samma bostadsområde.
Jag hade en lite annan bild av Toscana än den här, kan jag säga. jag tänkte vacker landsbygd dit folk vill flytta och äta god mat och dricka vin. Här är det i stället en stad, Piombino, med stålverk och nedslitna arbetarkvarter. Anna och Francesca är unga, i trettonårsåldern, och till synes obekymrade. De hänger mycket på stranden, gärna med lite äldre killar. Och de är medvetna om att män tittar på dem. Det är så det är här, det är inte ovanligt att tjejer som bara är några år äldre redan har barn. De vuxna kvinnorna har kanske haft ambitioner, kanske inte, men i vilket fall som helst så är det bara att finna sig i hur livet blev.
När vi lär känna tjejerna bättre så upptäcker vi att i bådas familjer finns det hemligheter. Varför får Anna till exempel aldrig komma in i Francescas familjs lägenhet?
Boken handlar också mycket om Annas bror Alessio. Han är några år äldre än Anna och jobbar på stålverket. Det är ett hårt och farligt arbete, och han och kompisarna tar droger för att klara dagarna och när de äntligen är lediga är det fest som gäller, om de inte är ute och stjäl koppar för att tjäna lite extra. Ändå verkar han stolt över sitt jobb. Alternativet är väl att leva exakt likadant, men erkänna att man inte är nöjd.
Jag tror jag kom in lite fel i "Stål", att jag aldrig kom över att den inte handlade om det jag trodde den skulle handla om. Jag tyckte ju att det var en bra bok, men jag är inte lika tagen som alla andra verkar vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar