av The Topps Company, Inc.
Förord av Art Spiegelman
Efterord av John Pound
Någon gång i mitten av åttiotalet, när jag gick på lågstadiet, hade killarna i klassen med sig några samlarbilder som de inte ville visa för oss andra. Fast det dröjde inte så länge förrän vi tjejer också samlade på Garbage Pail Kids-bilderna. (Gärna kallade "gaa-britsch".) Är det någon som minns dem? Det var bilder på egentligen ganska söta dockor eller barn, som var äckliga eller hemska på något sätt. Och så hette de något ordvitsigt som vi inte begrep. Deaf Geoff har en bergsprängare på ena axeln och lyssnar tydligen på hög volym, eftersom hjärna och ögonglober flyger ut genom ett hål på andra sidan av huvudet. Eerie Eric är en varulv. Babbling Brooke pratar i telefon samtidigt som hon äter en macka, och hon är helt nedkladdad av sylt och jordnötssmör. Ja, det var ganska olika nivå på äcklet. En del figurer var bara lite ohygieniska, medan andra hade utsatts för våld och olyckor.
Varje kort hade förresten två namn. T. ex. hade jag en bild av ett dinosaurieskelett (inget hemskt med det ju!) både under namnet Dinah Saur och Farrah Fossil. Men de flesta av mina dubbletter hade samma namn även om alla bilder, enligt den här boken, ska ha funnits i två versioner. Men det är väl oftast så att vissa bilder är vanligare än andra. Jag tror inte att jag hade en särskilt stor samling heller. Jag vet att jag hade flera dubbletter, men de flesta av bilderna i boken har jag aldrig sett. Ja, serie 1 var nog innan jag började köpa bilderna, eventuellt att den inte ens kom till Sverige eller min lokala butik, för den känner jag inte alls igen.
Boken visar alla bilder från bildserie 1-5, som kom 1985-1986. Det tar inte lång tid att bläddra igenom den, men samtidigt känns den som ett måste om man en gång har samlat på såna här bilder och kanske inte riktigt kommer ihåg hur de såg ut. Det enda jag saknar var mer av baksidesbilderna. Framsidan var ju alltså ett klistermärke med nåt av de här barnen, men det var bilder på baksidan också. Ibland listor över kort i serien, ibland nån annan sorts bild, typ efterlyst-affischer. Några av dem finns med på insidan av bokens pärmar, men inte alla.
Jag kommer ihåg att Kamratposten hade en kort artikel där de hade fått ett läsarbrev som klagade över de äckliga bilderna som folk i skolan höll på med. Och så hade de köpt några paket och höll verkligen med om att bilderna var förkastliga. Och tuggummit som följde med var äckligt. (Var det verkligen äckligt? Jag minns bara att det var stenhårt och svårt att få tuggbart, men jag tror inte det smakade så mycket.) Jag tyckte att det var rätt töntigt av dem. De fattade tydligen inte grejen. Och jag kom att tänka på det när jag läste Art Spiegelmans förord. Bara en sån sak förresten, att Art Spiegelman var en av hjärnorna bakom Garbage Pail Kids. Han som fick Pulitzerpriset för sin serie "Maus", ungefär samtidigt. Hans vanliga jobb var att hitta på olika gimmicks för Topps, ett företag som verkar tillverka sånt där godis som kanske är i sprayform, eller på tub, eller en klubba som är en ring – den där godishyllan som man inte köper så mycket från om man är över elva – samt samlarbilder med tuggummin.
Jag tror inte ens att jag tänkte på att Garbage Pail Kids så klart är en parodi på det som kallades Kålungar i Sverige, Cabbage Patch Kids. (Ja, Topps blev stämda och förlorade.) Populära dockor som jag tror var ganska dyra. Enligt Spiegelman en produkt som köps av vuxna till barn, och som därför måste tilltala vuxna. Medan Garbage Pail Kids-bilder lätt kunde köpas för veckopengen, och vände sig direkt till barn och till varje barns "inre odjur". Det var meningen att vuxna skulle avsky dem. Det verkar ju ha lyckats med Kamratposten åtminstone. Jag tror inte att det var många föräldrar som blev upprörda av de här bilderna. Inte i mina trakter i alla fall.
Nu när jag har nämnt Art Spiegelmans förord ska jag kanske säga något om vem som har skrivit efterordet också. John Pound var den som ritade alla bilder i de två första kortserierna, och många av de följande också. Man kan se mer av hans verk här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar