söndag 7 maj 2017

Vinternoveller

Vinternoveller
av Ingvild H. Rishøi

Jag har hittat en ny favorit! Jag var väldigt förtjust i Rishøis förra novellsamling "Historien om fru Berg", men den här tycker jag är ännu bättre. Det är tre noveller här, och det finns gemensamma nämnare mellan dem. Det handlar om att ha ansvar för barn, men att inte klara av det som man borde. Och alla berättelserna inger hopp om att när det håller på att gå riktigt illa så finns det någon som ser vad som håller på att hända. Samtidigt är det inga osannolika lyckliga slut. Det är tillfälliga lösningar. Det skulle också kunna vara en vändpunkt, men det är inte alls säkert.

Huvudpersonen i den första novellen har inget namn. Hon är en ung ensamstående mamma till en femåring som ibland verkar mer vuxen än hon själv. Alexa är helt införstådd med att de måste gå hem från dagis den här fredagen, det är onödigt att lägga pengar på buss för en så kort bit. Men när Alexa kissar ner sig – igen – så känns det som en lång bit att gå mitt i kallaste vintern. Men bussen kostar 45 kronor och de har bara 60 kronor att klara sig på hela helgen. Alexas apppa har slutat betala underhåll. Och det går inte att tjuvåka med Alexa, hon är så ordentlig. Och det går inte att gå förbi en tiggare utan att Alexa vill ge något. Men de har ju bara 60 kronor.

Thomas har inte klarat sig så bra i livet. Nu har han just blivit släppt ur fängelset och ska få träffa sin lille son igen. För han fick oväntat en son för några år sedan, med Live som tillhör en helt annan samhällsklass. Hon prenumererar på dagstidning och allt. Och det har aldrig varit tal om annat än att Thomas ska få umgås med sonen, men han har inte velat att Leon ska behöva uppleva fängelsemiljön. Men nu ska Leon sova över och Thomas vill att allt ska bli perfekt den här gången. Han vill gärna imponera lite på Live också. Och han måste köpa en kudde till Leon, för det förstod han förra gången att det är Leon inte van att vara utan. Men butikspersonalen ställer så många frågor och Thomas klarar inte sånt. Det känns som om de angriper honom. Och då är det ju lätt hänt att man slinker in på krogen istället.

Och till sist är det en Rebekka, som har bestämt sig för att rymma med sina småsyskon. I praktiken är det hon som tar hand om dem, för deras mamma klarar det inte. Men nu har Barnevernet fått reda på hur det ligger till, så nu ska de fly. Men den stugan hon har tänkt ta sig till visar sig vara svår att nå i djup snö och med två barn i släptåg. Vi får också ta del av några av Rebekkas barndomsminnen och förstår att familjen inte alltid har varit så här utsatt. För inte så många år sedan var hennes mamma en helt vanlig mamma, och familjen var lycklig och trygg.

"Vinternoveller" är en sådan bok där man hela tiden stöter på beskrivningar och meningar som känns så perfekta att man nästan vill läsa dem högt. Men det är säkert ingen i kollektivtrafiken som vill höra mig läsa högt. På norska. Jag får nöja mig med att skriva lite för mycket här då. och att prata om den i min bokcirkel förstås.

1 kommentar: