fredag 28 februari 2014

Bokhandlar i Mark

Jag funderade ju i föregående inlägg över hur bokhandelsutbudet ser ut i Marks kommun. Jag bor i Varberg, så det är ganska nära. Visade sig att både Kinna och Skene har bokhandlar som är med i den här kedjan. Tydligen samma som bokhandeln vid Mariaplan i Göteborg (ganska nära där jag bodde innan). De kan ju vara värda att kolla upp närmare då. :-)

Oinspirerad på rea


Finns det några bokhandlar som inte är Akademibokhandeln? Det är lite tråkigt när man bara har en katalog att titta igenom. Nu finns det ju bara en bokhandel här i stan, men det händer ju att man åker till Göteborg ... Där ska det väl i och för sig finnas andra bokhandlar nu också, även efter att både Wettergrens och Bokia har blivit Akademibokhandeln.

Jag borde planera bättre och ta en sväng till Halmstad i bokreatider. De har väl en bokhandel som är oberoende? Laholm också, om jag inte tar fel. Fast det är ju i längsta laget att åka dit. Undrar hur utbudet är i Mark.

Jag var i den lokala bokhandeln på första readagen. Jag tänkte att jag skulle köpa max fem böcker. Det blev bara fyra! Sansat! Men det var inte så mycket jag ville ha. Och, hm, ganska mycket som jag redan har. Det blev i alla fall tre fackböcker samt Simon Gärdenfors seriealbum "Död kompis", som var typ den enda bok som jag hade sett ut på förhand.

I onsdags hade jag vägarna förbi en bokhandel i Göteborg, men det var ju också en Akademibokhandel så utbudet var väldigt likt det i Varberg. Hittade ett par franska romaner i deras lagerrensningshylla i alla fall. För att inte ha något särskilt intresse för Frankrike så har jag väldigt många (olästa) franska böcker. Jag skyller allt på de som designar omslagen hos Sekwa och Elisabeth Grate Bokförlag!

Det kan förstås hända att jag tar ett varv till och köper ytterligare en eller ett par böcker.

torsdag 27 februari 2014

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag


Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
av Sara Ohlsson

Typiskt att min Ölandsbok (Landskapsprojektet!) visade sig till stor del utspela sig i Kalmar ... Men jag tycker att det räknas ändå, eftersom ölänningar verkar gå på gymnasiet i Kalmar precis som Olivia i den här boken. Och hon åker ju hem till Byxelkrok flera gånger också.

Olivia är sjutton år och har varit ihop med John i några år. Men nu har han gjort slut, bland annat med skälet att han ju är några år äldre än henne (som om inte åldersskillnaden hade funnits där hela tiden). Olivia blir helt förstörd. Men hon har kompisar som stöttar henne och tillsammans med en av dem gör hon upp en plan för hur hon ska få tillbaka John. Ändå gör Olivia en del saker som verkligen inte ingår i planen, till exempel ligger med killar som hon egentligen skäms över att ens synas tillsammans med.

Först lade jag knappt märkte till vissa små detaljer i Olivias berättelse, men plötsligt upptäckte jag att jag hade omvärderat en hel del i historien. Skulle Olivia också upptäcka det som läsaren ser?

Jag skrev i min smakbit från boken att jag gillade språket. Med det menar jag inte att det är något speciellt märkvärdigt med det, men jag tyckte att det passade bra i Olivias mun. Trovärdigt liksom.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson

tisdag 25 februari 2014

Nässlorna blomma

Nässlorna blomma
av Harry Martinson

"Nässlorna blomma" kan kanske vara den vackrast skrivna bok om en svår barndom som jag har läst. Det finns ju många böcker på det ämnet (var det inte en enorm våg för några år sedan?) men det är inte så många av författarna som kan skriva som Harry Martinson. Men det känns som om jag glömmer något, som om jag verkligen har läst en annan bok om en eländig barndom som var riktigt bra.

Jag har förstått det så att "Nässlorna blomma" verkligen handlar om Harry Martinsons barndom, även om barnet här kallas Martin. Jag har inte läst något om bokens tillkomst utöver den vanliga wikipediaartikeln. Men det är ju en självbiografisk roman, inte en "ren" självbiografi. Här handlar det ju bara om hur barnet upplever situationen och hur han minns att det var. Det blir säkert en bättre bok om författaren är fri att välja ut vilka händelser och tankar som ska få utrymme. Martin omtalas också som "han", inte som "jag".

Martin är yngst av många syskon och fortfarande ganska liten när familjen blir ruinerad. Snart händer det som Martin säger som för att presentera sig själv: "Min far är död och mor är i Karlifornien." Den äldsta systern, som har tagit stort ansvar i familjen, dör också, och Martin och hans andra systrar skingras. Martin blir sockenbarn. Han bor hos flera olika familjer, men det är ju ingen av dem som har tagit emot honom för att hjälpa honom. Ingen tänker på att Martin behöver kärlek och omtanke. Och ingen, inte ens Martin själv, tänker på att det kunde ha varit bra hålla samman syskonen. När Martin senare hamnar i samma familj som en av sina systrar är de redan främmande för varandra.

Lite bättre får Martin när han flyttas till ålderdomshemmet. Det låter ju inte som ett självklart ställe att placera ett barn, men det var väl i princip samma sak som fattighuset. Här finns det en föreståndarinna som tar sig an honom lite. Skolan verkar också alltid ha varit en plats där Martin trivs och klarar sig bra.

Det ska finnas en fortsättning på "Nässlorna blomma" som heter "Vägen ut". Den vill jag också läsa.

"Nässlorna blomma" var Blekingeboken i mitt Landskapsprojekt. Ja, det var en helt annan genre än Skåneboken.

lördag 22 februari 2014

Rapsbaggarna


Rapsbaggarna
av Karin Brunk Holmqvist

Ett litet lästema som jag kom på för ett tag sedan är att läsa en bok från alla Sveriges landskap. Jag måste erkänna att jag inte kan placera landskapen på kartan heller, så om jag lär mig det på köpet så vore det ju bra. Alltså, jag kan de sydligaste och de nordligaste, men de på mitten är ju en enda röra. ;-)

Urvalet blev som det blev. Jag har i första hand valt ut böcker som jag redan hade och ändå hade tänkt läsa. Så vissa landskap kommer representeras av klassiker, andra av ganska nya ungdomsböcker, ett par av deckare och allt vad det nu blev. Först ut är Skåne, som fick representeras av Karin Brunk Holmqvists "Rapsbaggarna". Och jo, jag visste redan var Skåne ligger.

Tidigare har jag läst "Potensgivarna" av samma författare. Den handlar om två gamla systrar som bor utan moderna bekvämligheter. "Rapsbaggarna" handlar om två gamla bröder som bor utan moderna bekvämligheter. De får höra att deras gamla föräldrahem ska bli behandlingshem för kvinnliga alkoholister. Vad hade deras föräldrar tyckt om det egentligen? Och det är inte bara det som händer i byn. Plötsligt börjar folk från när och fjärran flockas på rapsfältet precis bakom brödernas lilla stuga. Mystiskt.

Ganska kul historia, men jag vet inte, jag tyckte väl inte att den var så bra egentligen. Människorna kändes inte verkliga, och jag störde mig på att tempus byttes hur som helst. Det är väl ändå ganska grundläggande att hålla koll på det i en bok? Men om man bortser från det så var det en trevlig bok.

torsdag 20 februari 2014

Neon Genesis Evangelion Volume Twelve


Neon Genesis Evangelion Volume Twelve
av Yoshiyuki Sadamoto (originalkoncept av GAINAX, khara)

Jag borde verkligen ha läst om de tidigare volymerna innan jag gav mig i kast med den här. Man läser dem på ett liten stund, så det hade inte varit några problem. De kommer ut, eh, ganska sällan. Jag ser att det var tre år sedan jag läste föregående del och här kommer man in mitt i striden som påbörjades då. Det är egentligen är väldigt bra serie, men den här gången hängde jag inte alls med.

Tidigare delar i serien:
- Neon Genesis Evangelion del 1 - Apostlarna anfaller
- Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven
- Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vit ärr
- Neon Genesis Evangelion del 4 - Asuka anländer (Omläsning av del 1-4)
- Neon Genesis Evangelion del 5 - Gravkors
- Neon Genesis Evangelion del 6 - Fjärde barnet
- Neon Genesis Evangelion del 7 - En mans strid (Omläsning av del 5-7)
- Neon Genesis Evangelion del 8 - Moder
- Neon Genesis Evangelion del 9 - Femte barnet
- Neon Genesis Evangelion del 10 - Tårar (Omläsning av del 8-10)
- Neon Genesis Evangelion Volume Eleven
- Neon Genesis Evangelion Volume Twelve

onsdag 19 februari 2014

The Headless Cupid

The Headless Cupid
av Zilpha Keatley Snyder

Jag läste den här boken, fast på svenska, när jag var liten och hade länge funderat på vad det var för bok egnetligen. Jag kom ihåg delar av handlingen, men inte titeln och absolut inte författarens namn. Det tog lång tid innan jag lyckades googla fram den. Då visade det sig att även om den var gammal (i USA kom den ut redan 1971) så var den ju prisbelönt och av en känd författare och inte alls svår att få tag i.

Huvudpersonen David är elva år, och det är väl ungefär den åldersgruppen som boken främst är tänkt för. David har fått ta mycket ansvar för sina småsyskon sedan deras mamma dog. Det är en påfrestande sexåring och fyraåriga tvillingar. Sexåriga Janie håller aldrig tyst, men det jämnar väl ut sig eftersom den ena av tvillingarna bara pratar om det är absolut nödvändigt. Den andra tvillingen är mer vanlig.

Eftersom barnens pappa precis har gift om sig, så är det visst helt självklart att deras nya styvmor ska vara hemma med dem om dagarna (hon är konstnär och jobbar i sin ateljé hemma). Molly är väl snäll, men de känner henne knappt, och i praktiken är det fortfarande David som passar sina syskon.

Så anländer Mollys dotter Amanda, som har tillbringat en tid hos sin pappa. Amanda är ett år äldre än David, men det är helt uppenbart att hon inte alls har behövt ta ansvar på samma sätt som honom. Och det är väl egentligen mer normalt än att från nioårsåldern ha tagit hand om tre småbarn ... Det är också uppenbart att hon är väldigt arg på sin mamma, kanske för att hon har skilt sig från Amandas pappa, för att hon har gift om sig eller för att de har flyttat till ett uråldrigt hus på landet. Men hennes nya styvsyskon lägger mest märke till hennes märkliga outfit och hennes husdjur, en orm och en kråka. Hon är häxa, förklarar hon. Kläderna är hennes ceremoniella dräkt. Och ganska snart, möjligen för att det inte finns så mycket att göra i deras ensliga hus, så säger hon att David och småbarnen nog också skulle kunna initieras som häxor. Bara de gör som Amanda säger.

Det är det här jag minns bäst av boken. Alla förberedelser, och hur de skulle få tag på egna ceremoniella dräkter trots att det inte riktigt fanns samma utbud som Amanda hade haft i LA. Dessutom utan att pappan eller Molly märker något. Jag hade helt glömt bort att det också verkar som om barnens seanser kallar fram ett riktigt spöke. En poltergeist, gissar Amanda, som ju har läst om sådana saker. Det finns också en del gamla historier om huset ...

Men mest av allt handlar det väl om hur en familj bildas av två familjer med olika vanor och värderingar. Det kom jag inte heller ihåg. Men det är faktiskt en riktigt bra bok. Jag verkar ändå ha haft ganska bra boksmak när jag var liten. Jag vet inte vad jag gick efter när jag valde böcker på den tiden. Att de handlade om spöken? Att de fanns? Jag vet att det kom en bibliotekarie till klassen och presenterade böcker ett par gånger, men jag tror inte att det här var en av dem.

tisdag 18 februari 2014

Ojura

Ojura
av Stina Stoor

Jag hade aldrig hört talas om Stina Stoor tidigare, men oj vad jag gillade "Ojura"!

Sandra bor med sin pappa och storasyster i sådan där lantlig halvmisär. Alla vet väl nån som har det så? Sandra är för liten för att tycka att hennes familj är konstig (men hon anar kanske vad andra tycker om hennes familj?), hon tycker bara att pappa är rolig. Det är storasyster som får skämmas, och åtminstone försöka upprätthålla fasaden och ordna med rena kläder till sig och Sandra. Men hon lyckas inte avstyra alla katastrofer, och man sitter ju bara och väntar på (och gruvar sig för) det man anar ska hända.

Roligt att hitta en ny författare som man gillar så här.

söndag 16 februari 2014

En smakebit på søndag (vecka 7)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/02/hyper-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser en bok som nog kan bli ganska rolig så småningom. Nu i början ser det ganska eländigt ut för huvudpersonen Frida. Hon pluggar till journalist och inför praktiken, som ska vara en termin, har hon önskat sig praktikplats på en rad rikstäckande tidningar. Men hon tillhör visst inte de i klassen som har tur.
- [...] Då har vi kommit fram till Frida Fors. När det gäller dig har vi inte kunnat tillmötesgå dina önskemål på samma sätt. Vi har jobbat länge på att du i alla fall skulle få ditt femte val, Telias personaltidning, men vi har inte lyckats med det, de hoppade av i sista stund. Men det här kommer ändå bli jättebra. Tro mig.
Frida kände hur hon blev alldeles kall. En overklighetskänsla spred sig i kroppen.
- Du ska vara på Smålandsbladets lokalredaktion i ...
Janne bläddrade i sina papper. Det blev märkbart tyst i klassrummet.
- Det är en liten, liten ort som heter så mycket som ...
Janne letade frenetiskt bland högarna på skrivbordet och vände till sist på pärmen och skakade ut en lapp ur plastfickan längst bak.
- Här har vi det ... Bruseryd. Huvudredaktionen ligger i Eksjö, men du ska alltså producera en lokal sida för Bruseryd och däromkring. Om jag inte missminner mig har du nån koppling till trakterna där?
Frida höll andan. Luften kom varken ut eller in. Det började krypa på baksidan av låren. Långtbortihelvetes jävla skithåla! Hur kunde de sätta henne där? Hon hade inte sökt dit! Alla andra fick ju det de ville? Hon kände hur gråten började stocka sig i halsen. Nej, inte gråta, inte gråta, tänkte hon.
(Carin Hjulström, "Finns inte på kartan", s. 25)


torsdag 13 februari 2014

Veiskille


Veiskille
av May Grethe Lerum

Alltså, jag tror att jag bara hänvisar till vad jag skrev om förrförra boken. Det är fortfarande Johanna som är huvudperson, men det har hunnit hända en del sedan den boken. Nu handlar det mycket om ett invecklat triangeldrama. Och naturligtvis var sista kapitlet mycket spännande. ;-)

Det är faktiskt inte dåliga böcker, även om huvudpersonernas liv är något mer händelserika än vad som är vanligt. Men så ska det väl vara i spännande historiska romaner? Det är äventyrsromaner snarare än romantik (som man väl kanske ofta tänker sig att de här serierna handlar om annars). Och det vilar visserligen en förbannelse över släkten man följer, som gör att pojkarna dör unga, men läsaren vet att förbannelsen heter blödarsjuka.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt

onsdag 12 februari 2014

The Buddha in the Attic

The Buddha in the Attic
av Julie Otsuka

Jag vet inte om jag har läst någon annan bok som är berättad i vi-form. Antagligen finns det inte så många berättelser där det passar, men här passar det perfekt. Det handlar om alla de japanska kvinnor som under mellankrigstiden reste till USA för att gifta sig med japanska män som de aldrig hade träffat. Breven och bilderna som hade utväxlats var väl inte helt sanningsenliga, och livet i USA var inte bättre eller lättare än hemma i Japan. Många av kvinnorna hade slitit i jordbruket hemma och i USA väntade ofta hårt arbete som fruktplockare. Vi-formen gör att tusentals kvinnors historia kan berättas samtidigt. Man följer alltså inte en begränsad grupp kvinnor, utan alla som var i samma situation. Vilken bedrift att göra det till en berörande berättelse! En mindre skicklig författare hade nog bara fått till en rörig berättelse. "The Buddha in the Attic" ("Vi kom över havet") här måste ni nästan läsa, om ni inte redan har gjort det.

måndag 10 februari 2014

Are You My Mother?


Are You My Mother?
av Alison Bechdel

Har du läst "Fun Home"? Där berättade Alison Bechdel om sin uppväxt och sin pappa, hela tiden med hänvisningar till klassisk litteratur. Pappan var väldigt speciell, och det är väl lätt att se hur de andra i familjen knappt kan ha märkts när han var igång.

I "Are You My Mother?" utforskar Bechdel sin mamma och sitt eget förhållande till henne, som inte alltid har varit så enkelt. Den här boken refererar till psykologi och psykoterapi (ibland litteratur) mycket, särskilt någon som hette Donald W. Winnicott. Jag har aldrig hört talas om honom tidigare och är över huvud taget inte insatt i ämnet. Kanske uppskattar man boken ännu mer om man vet något om psykologins historia. Men jag gillar också boken, även om jag har väldigt svårt att beskriva den.

Läs gärna både den här och "Fun Home", och börja med "Fun Home". I "Are You My Mother?" diskuteras nämligen den boken en del, bland annat Bechdels mors känslor inför att få familjehemligheterna utfläkta i ett seriealbum.

Jag har sett att det är många bokbloggare som har inlägg om böcker med hbtq-tema just nu, p.g.a. OS. Det här kan ju kanske vara mitt. Jag vet faktiskt inte så mycket om hur det är i Ryssland. Får man läsa Alison Bechdel där?

söndag 9 februari 2014

En smakebit på søndag (vecka 6)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/02/pluss-enda-en-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har just börjat på en ungdomsbok som hittills verkar väldigt lovande. Jag gillar språket.

Olivia, 17 år, har precis blivit dumpad av sin pojkvän sedan flera år och vet inte hur hon ska klara att komma över det. Vännerna försöker trösta henne.
Emma messar: "Jag tänker på dig, du är världens bästa och du klarar allt. Glöm inte det. Puss!!!"
Det är ljug förstås. Jag är värdelös och jag klarar inte ett skit. Men jag blir glad ändå.
(Sara Ohlsson, "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag", s. 17)

torsdag 6 februari 2014

On Trying to Keep Still

On Trying to Keep Still
av Jenny Diski

På svenska heter den här boken "Den motvilliga resenären" och det kan ju stämma bra in på innehållet. Det är Jenny Diskis tredje blandning av reseskildring och memoar. Vi har tidigare läst "Stranger on a Train" i Läsecirkeln, och den här lästes också i cirkeln. Nu var vi ju bara två på mötet som hade läst den, och bara jag som hade läst hela, men men ...

Jenny Diski vill bara vara, hon söker lugn och ro och ensamhet. Hon vill inte kalla det hon gör för att tänka, hon tycker inte att hon Tänker, utan hon vill bara vara i fred och inte behöva göra något. Men hon har en idé om att hon måste resa bort för att uppnå detta, och så reser hon till Nya Zeeland (lite resande på egen hand i samband med en bokfestival), hyr en stuga i Somerset och går med på att göra ett resereportage från Lappland. Tyvärr är det svårt att få till den ensamhet och sysslolöshet hon önskar sig. Det är nästan lite komiskt när man tänker på det. Ibland är det väl nästan på gränsen till att hon verkar gnällig, men jag tycker ändå att hon verkar sympatiskt. Vem gnäller inte när ens planer går i stöpet?

Förutom att vara en reseskildring är det alltså även en sorts memoar. Varje kapitel handlar om något ämne som hon kommer att tänka på under resan, och de heter alla "On" ett eller annat (inspirerat av Michel de Montaignes essäer, tror jag). Det kan handla om en misslyckad promenad, att planera ett besök hos en vän som är lika osocial som hon själv eller om den där gången när hon blev våldtagen som fjortonåring. (Den händelsen kan man läsa om här, där hon sätter det i samband med arresteringen av Roman Polanski för några år sedan. Kan ju vara av intresse nu när det pågår en liknande debatt om Woody Allen.)

Helt hopplöst att placera in i sin ämnessorterade bokhylla (memoar? reseskildring? nej, memoar ... eller? det är ju om resor ...). Men det kan det ju vara värt. Jag gillade boken.

måndag 3 februari 2014

Vinterstorm

Vinterstorm
av Margit Sandemo

Jag har nog aldrig hört någon säga att "Vinterstorm" är deras favoritbok i Sagan om Isfolket. Snarare tvärtom. Detta trots att huvudpersonen Villemo är populär. Hon är en av alla de här viljestarka och okonventionella Isfolkskvinnorna, och de är alltid omtyckta av läsarna. Det här är första boken som handlar om den här generationen, där Villemo är den mest färgstarka.

En orsak till att boken inte är så populär är kanske att Villemo tillbringar den mesta tiden med att tråna efter en helt olämplig man. Börd spelar inte så stor roll för Isfolket eller för läsarna, men här är det väl mer hans karaktär som är mindre bra ... Och här är det inte, som så ofta annars i såna här böcker, fråga om att hjältinnan måste locka fram de goda sidorna som bara hon kan se hon mannen hon älskar. Här är det väl mer så att det bara är Villemo som ser de goda sidorna för att hon till stor del har inbillat sig att de finns där. Förlåt, avslöjar jag för mycket om handlingen nu?

Det är ju inte fel att det är lite olika utgång av kärlekshistorierna i serien, förstås, men det är ju mycket trevligare att läsa om när det går bra. För övrigt händer det en del spännande saker i "Vinterstorm", men det mesta är egentligen bara bakgrund för de ännu mer spännande saker som kommer hända i de kommande 3-4 böckerna. Det är många berättelser som tar sin början här, men inte så många som avslutas.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme

söndag 2 februari 2014

En smakebit på søndag (vecka 5)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/02/plus-one-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Själv läser jag en smårolig bok om två äldre skånska bröder. Jag har inte kommit så långt än, vi får väl se vad som händer. Jag tror att det här kommer visa sig vara ganska viktigt:
- Har ni hört att Granelund, ert gamla föräldrahem skall säljas? avbryter Louise. Sture Albinsson och hans fru har köpt ett sommarhus i Stockholms skärgård. Dom har aldrig trivts här ute.
- Det visste jag inte, svarar Henning artigt och Albert nickar instämmande.
Albert tyckte inte det var så konstigt att Albinssons aldrig funnit sig tillrätta. De var högfärdiga som uppblåsta påfåglar och ingen ville ha med dem att göra.
"Jag hatar folk som trör högt och spissar truten", hade Emmy sagt i affären och alla hade tyckt likadant.
(Karin Brunk Holmqvist, "Rapsbaggarna", s. 22-23)

lördag 1 februari 2014

Tsundoku

Igår hörde jag för första gången talas om det japanska ordet tsundoku. Att låta en nyinköpt bok hamna i en hög med andra olästa böcker. Nåt i den stilen.

Tsundoku hos Wiktionary

Tsundoku hos Otherwordly

Låter som min boksamling. Men någon gång kommer ju turen till olika böcker som jag kanske har köpt för dyra pengar eller hittat i mitt soprum och som har blivit liggande på hög i flera år.

Just nu väntar 1324 böcker på sin tur.

I kväll har äntligen säsong 3 av Sherlock premiär på svensk TV. Som jag har väntat! En av de som har skapat den här TV-serien, och som har skrivit manus till några av avsnitten samt så klart spelar rollen som Mycroft Holmes är Mark Gatiss. Han har gjort massor av annat, bland annat skrivit en av böckerna i min SUB. En av mina tsundoku-böcker. "The Vesuvius Club" är första boken om Lucifer Box, spion och dandy i den edvardianska tidens England. Låter väl lovande?