måndag 29 oktober 2012

Før jeg brenner ned


Før jeg brenner ned
av Gaute Heivoll

Samma år som Gaute Heivoll föddes härjade en pyroman i hans hemtrakter. Samma dag som han döptes brann flera hus. Det är en liten bygd där alla känner alla. Plötsligt är man förstasidesstoff, och alla går och oroar sig för vad som ska brinna härnäst. Man vakar och håller vakt. Så åker pyromanen fast och alla blir bestörta. För alla känner ju alla, och vem kunde tro att det var han? Läsaren vet redan vem det är. Det är ingen spänningsroman. I stället handlar det om pyromanens uppväxt, och om Heivolls egen uppväxt. Det finns många likheter mellan dem. Ordentliga pojkar, duktiga i skolan, från samma ort. De är sina föräldrars enda barn och får uppmärksamhet, beröm och kärlek. Men så händer som något som gör att alla förhoppningar kommer på skam. Det gick inte så lätt för dem i alla fall. Men bara en av dem blev pyroman. Varför gick det så illa för just honom?

I något som först kändes som ett sidospår, men sedan mer och mer kändes som en del av ett tema, får vi också berättelsen om några andra pojkar från bygden. Och om föräldrarna, som hade hoppats så mycket på sina söner. Alla föräldrarna tycker ju att just deras son är något alldeles speciellt. Det låter riktigt deprimerande när jag skriver om det. och det är sorgligt. Men det är välskrivet.

"Før jeg brenner ned" har blivit så väldigt hyllad i hemlandet. En anställd i bokhandeln blev alldeles lyriskt när jag lämnade fram den i kassan. Jag tänkte att här kommer man bli golvad! Men det blev jag inte. Inte på det sättet. I stället tror jag att det är en sådan bok som man inte glömmer.

För den som föredrar att läsa på svenska så finns boken översatt: "Innan jag brinner".

söndag 28 oktober 2012

En smakebit på søndag (vecka 43)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag läser jag månadens läsecirkelsbok, som är "Gilla läget: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" av Barbara Ehrenreich. Mycket intressant hittills. Ehrenreich undersöker hur "positivt tänkande" har kommit att bli så stort i USA (det kanske är det i andra länder också, men här handlar det om just USA) och vad skadeverkningarna blir när alla är okritiskt positiva.

Ehrenreichs intresse för ämnet började när hon drabbades av bröstcancer och fick höra saker som att hon borde se cancern som en "gåva". Och att det gällde att tänka positivt om man ville bli frisk och det finns ingen plats för något annat.

Till och med ordet "offer" är otillåtet och gör att det inte finns något substantiv för att beskriva en kvinna med bröstcancer. [...] När behandlingen är avslutad uppnår man status som "överlevande". Det var så kvinnorna i min lokala stödgrupp presenterade sig på A.A.-manér när vi samlades för att berätta krigshistorier för varandra och glädja oss åt vår "överlevnad": "Hej, jag heter Kathy och jag är överlevare på tredje året." Min stödgrupp var säkert stödjande nog, men en del kvinnor har rapporterat om att de uteslutits ur sina stödgrupper när cancern lett till metastaser och det stod klart att de aldrig skulle uppnå graden "överlevande".
(Barbara Ehrenreich, "Gilla läget: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande", s. 32)


lördag 27 oktober 2012

Tea Party


Tea Party
av Nancy Peña

Snygg 1800-talsfantasi och en fortsättning på "Katten och kimonon". Den här gången handlar det om en tävling. Två rika män, en nyrik och en med gamla pengar, tävlar med hjälp av sina kulinariska rådgivare om vem som kan få tag i det bästa teet. Förutom tävlingen och te handlar det om märkliga, märkliga drömmar och den där kimonon. Och vi träffar Sherlock Holmes igen.

onsdag 24 oktober 2012

Två barnböcker om oväder

När vi regnade inne
När hönsen blåste bort
av Hans Peterson
Illustrerade av Ilon Wikland

För ett tag sedan läste jag om "När vi snöade inne" och nu har jag även läst de andra två böckerna i serien om den småländske pojken Tiimo, som råkar ut för olika sorters oväder i varje bok. Den första boken, om ett rejält snöoväder, är den som jag tycker är bäst. "När vi regnade inne" är också ganska underhållande, men inte lika spännande. Tiimo och hans kompis Rune är ensamma hemma på den lilla gården när det börjar regna riktigt rejält. Grisen rymmer och det blir översvämning i trädgården, men det är liksom aldrig värre än att de kan ta en mysig fikapaus.

"När hönsen blåste bort" vet jag inte om jag har läst tidigare. Det kan vara så att jag inte förstod att den ingick isamma serie när jag var liten, eller att bokbussen helt enkelt inte hade den. Rune är som vanligt på besök när det bliroväder, den här gången en storm. Men det är inte riktigt Gudrun-magnitud på det, och det enda som händer är egentligen att sängkläderna som hängde på vädring blåser ner. Och att hönsen blåser iväg en bit, så att det blir problem att samla in dem. Inte lika spännande eller rolig som de två tidigare böckerna.

Trevlig nostalgitripp.

Om det var krig i Norden


Om det var krig i Norden
av Janne Teller
Illustrerad av Helle Vibeke Jensen

Det som gjorde att jag la märke till den här boken på biblioteket är att den ser ut som ett pass. Samma storlek och form, och överhuvudtaget en pass-liknande design.

Jag vet inte riktigt vilka kriterier som ska uppfyllas för att en text ska vara en essä, men Janne Teller kallar det här för en essä i sitt efterord, så då är det väl det. Hon ber läsaren tänka sig att det är krig i Sverige, EU har kollapsat och Stockholm är sönderbombat. Till slut lyckar läsaren och dess familj få tillfälligt uppehållstillstånd i Egypten, men där ser man med misstänksamhet på de nordiska flyktingarna. Ganska intressant. Jag kommer ihåg att vi gjorde en övning i den här stilen på mellanstadiet och att en i min klass började gråta och gick ut.¨Så idén är väl inte ny, men det är väl utfört. Mycket fokus på hur man blir mottagen i värdlandet och att leva med minnen av kriget och oron för de som blev kvar.

Jag gillar illustrationerna. De passar fint till texten och får också bre ut sig över hela uppslag utan text.

Tydligen anpassas texten något i varje översättning för att passa till olika länder. Det är t.ex. därför huvudpersonen är från Stockholm i den svenska översättningen.

tisdag 23 oktober 2012

Torka aldrig tårar utan handskar

Redan slut på TV-serien ... Jag tyckte mycket om den och kommer säkert se flera av skådespelarna framför mig när jag läser de kommande böckerna. Men allt gick så snabbt! Jag ser fram emot att få den fördjupade bilden av avsnitt 2 och 3 i bok 2 och 3.

Våren 2013 kommer nästa bok. När då på våren?

Senare: Nästa bok verkar komma ut 2 januari. Tidigt och bra. :)

Onda stenar


Onda stenar
av Milena Agus

Ett barnbarn berättar om sin originella sardiska farmors liv. Man får reda på mer och mer om hemligheterna i farmoderns liv och om hennes komplicerade ungdom, hennes make, hennes livs kärlek, den fantastiske sonen. Intressant med Sardinien (boken utspelar sig både där och på det italienska fastlandet) och roligt att läsa fraser på det sardiska språket. En fin liten kortroman.

måndag 22 oktober 2012

The Brontës Went to Woolworths


The Brontës Went to Woolworths
av Rachel Ferguson

Hur ska jag egentligen beskriva den här romanen? Den är lite udda. Större delen av den får man nog kalla komedi. Deirdre Carne berättar rappt och underhållande om sin familjs och deras vänners liv. Familjen består av Mrs. Carne, två vuxna döttrar, Deirdre och Katrine, och så den yngsta dottern, elvaåriga Sheil. Det är omkring 1930 (boken kom ut 1931) och även om de själva hatar uttrycket så får man nog kalla Deirdre och Katrine för "moderna flickor". Deirdre är reporter och Katrine går på teaterskola. Deras något bohemiska mor tycker att det är roligt med alla skådespelare och annat löst folk av fel klass som kommer på besök. Men viktigast för familjen Carne är den enorma mängd låtsaskompisar som de har utvecklat under åren. Karaktärerna kan vara baserade på familjens hund, en gammal docka som för länge sedan gått förlorad eller en verklig person som de av någon anledning har fastnat för.

De har till exempel en mångårig vänskap med domare Toddington, som de fick syn på när Mrs. Carne kallades till jurytjänst. De har lyckats ta reda på en hel del fakta om "Toddy", som de kallar honom, och från det har de utarbetat en personlighet till honom, hans fru och hans medarbetare och tjänstefolk. Toddy besöker dem ofta och ringer dem ännu oftare, men det närmaste de har kommit den verklige domare Toddington är att de ofta går förbi hans hus. Tills Deirdre genom sitt jobb får tillfälle att träffa lady Toddington, vill säga. Kommer Deirdre göra bort sig genom att försäga sig angående den påhittade vänskapen? Och hur besviken kommer familjen Carne bli om paret Toddington inte lever upp till deras påhitt?

Men så blir det helt plötsligt en spökhistoria. Och vissa kapitel berättas inte av Deirdre, utan skildrar t.ex. den förfärliga tillvaron som guvernant åt Sheil. Guvernanten ska ju vara nästan som en i familjen, men familjen Carne släpper inte in vem som helst i sin krets. Fantasivärlden måste vaktas!

Någonstans i det här kommer man också att begripa bokens titel.

Jag gillar boken, men den är ett märkligt hopkok. Jag kan mycket väl tänka mig att många kanske tycker om boken tills den helt plötsligt verkar byta handling. Jag tycker ändå att det blir en helhet av det, även om den är konstig.

söndag 21 oktober 2012

Lika för lika på Göteborgs stadsteater

I fredags var jag och min kompis Karin på Göteborgs stadsteater och såg Shakespeares Lika för lika. Jag har ju läst en del av Shakespeares pjäser, men inte den här, så jag visste inte alls vad som skulle hända. Kanske har jag läst någon Kalle Anka-version (åh, jag är så finkulturell så), men i så fall måste den ha varit rejält omskriven eftersom man inte brukar prata så här mycket om sex i Kalle Anka.

Hertigen av Wien reser bort och utnämner sin medhjälpare Angelo till sin ställföreträdare. Samtidigt vill man också se till att lagarna i Wien efterföljs bättre än vad de har gjorts den sista tiden, och brottslingar ska därför dömas strängare hädanefter. Angelo är perfekt för det uppdraget, sträng och omutlig som han är. Sedan visar det sig att han inte lyckas leva upp till sina höga ideal själv.

Claudio och Julia är gifta, men har inte riktigt följt alla regler kring det hela. Tydligen var det dyrt med lysning. Nu väntar Julia barn, och om man ska tolka lagen väldigt strängt (och det ska man ju nu) så har hon och Claudio brutit mot lagen och begått otukt. Claudio döms till döden. Hans syster Isabella, som snart ska gå i kloster, går till Angelo för att be för Claudios liv. Och Angelo kanske kan tänka sig att benåda Claudio - i utbyte mot Isabellas oskuld. Men Isabella vill helst inte gå emot sina principer.

Vad ingen vet (konstigt nog) är att hertigen inte alls har lämnat Wien. I stället går han förklädd till munk omkring i staden och observerar vad som händer, och framför allt vad Angelo gör. Är inte det väldigt Tusen och en natt? Konstigt att det aldrig är någon som känner igen alla dessa förklädda ledare. Alltså, jag hade ju säkert gått på det eftersom jag är så dålig på att känna igen folk, men jag har förstått att de flesta inte har det problemet. Men man accepterar sånt här i Shakespearepjäser.

I den här uppsättningen känns det som att pjäsen inte utspelas i någon bestämd tid. Scendekoren är i stort sett ett tomt rum (med text på väggar och golv visserligen) och kläderna är moderna, utom de mer tidlösa munk- och nunnedräkterna, men det är ju inte nutid heller (dödsstraff för otukt i Wien? hemgifter?). De tio pojkarna från Göteborgs gosskör som medverkar bär däremot kläder i 1500-1600-talsstil. De sjunger också sånger som låter som om de är från den tiden. När de kommer in påminns man om att pjäsen är 400 år gammal.

Karin har också bloggat om teaterbesöket.

En smakebit på søndag (vecka 42)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här helgen läser jag en hyllad norsk roman. Den finns tydligen översatt till svenska ("Innan jag brinner"), men den har väl inte blivit så omtalad här?

Gaute Heivoll berättar i romanen om sin hembygd (så vitt jag förstår har allt hänt och alla människor i boken fanns på riktigt) och särskilt om händelserna 1978, samma år som författaren föddes, när en pyroman härjade i området.
Helt fra jeg var liten har jeg hørt historien om brannene. I begynnelsen var det foreldrene mine som fortalte, men først da jeg ble eldre og hørte den av andre, gikk det opp for meg at alt faktisk var sant.
(Gaute Heivoll, "Før jeg brenner ned", s. 22)

lördag 20 oktober 2012

Äldst, yngst eller mittemellan


Äldst, yngst eller mittemellan: Din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig
av Elisabeth Schönbeck

Intressant bok om hur man formas av sin placering i syskonskaran. Det verkar stämma ganska bra, det hon skriver, även om det ju så klart måste finnas ett oräkneligt antal andra faktorer som också påverkar hur ens personlighet blir.

Det är det här vanliga, som man ju har hört, att storasyskon blir ansvarsfulla och småsyskon ... inte blir det. Schönbeck understryker att det inte finns någon bättre eller sämre placering. Endabarnet får till exempel inte riktigt samma egenskaper som om det hade fått ett småsyskon, men båda har för- och nackdelar av hur den växte upp.

Riktigt intressant tycker jag att det blir när man också kommer in på att det spelar roll för barnen vilken position föräldrarna hade i sin syskonskara (och till och med hur mor- och farföräldrarnas syskonkonstellationer såg ut). Jag är storasyster, men jag tycker att jag känner igen mig själv lika mycket i beskrivningen av endabarnets typiska egenskaper som i storasysterns. Det skulle ju kunna bero på att ingen av mina föräldrar är äldst bland sina syskon. Enligt boken förstärker ofta föräldrar som själva är storasyskon sitt äldsta barns storasyskonsegenskaper. Faktiskt är mina föräldrar båda s.k. funktionella endabarn (d.v.s. att de har syskon båda två, men inga som är nära dem i ålder).

Min lillasyster borde också vara ett funktionellt endabarn. Och min lillebror blir i så fall ett funktionellt småsyskon i stället för ett mellansyskon. Undrar vilka beskrivningar i boken som de hade känt igen sig mest i.

onsdag 17 oktober 2012

Med strömmen


Med strömmen
av Hjalmar Söderberg

En mycket bra novell. Söderberg är ju gärna det. Handlingen ska jag väl inte säga för mycket om, men det känns som att det fanns ett tema i den här Novellixfyran! Se även "Ett dockhem" och "Ella gör sig fri" samt "Spökhanden".

tisdag 16 oktober 2012

Underfors


Underfors
av Maria Turtschaninoff

Alva hittades helt ensam i Helsingfors när hon var några år gammal och ingen vet vad som hänt henne innan dess eller vem hennes föräldrar är. Man tror i alla fall att hon råkat ut för något traumatiskt, eftersom hon inte talade under en lång tid och fortfarande har tvångstankar om att undvika förföljare. Trots det har hon ett bra liv och hennes föräldrar, alltså adoptivföräldrarna, är hennes stora trygghet. Det enda som oroar dem är att Alva inte bryr sig om att skaffa kompisar.

Joel i parallellklassen är kär i Alva, men han är blyg och vågar inte ta kontakt.

"Underfors" är urban fantasy och det dröjer inte många sidor innan något oförklarligt inträffar i Alvas liv. De där första levnadsåren som hon inte minns var tydligen mycket märkligare än hon hade kunnat tro. Och Joel råkar bli indragen i det hela han också.

Härlig blandning av Alvas och Joels helt vanliga liv i Helsingfors, och så livet i Underfors som är helt annorlunda. Gammal nordisk folktro spelar stor roll här, men också varelser som måste vara författarens egna påhitt. Jag gillar! Känns förresten dumt att skriva "författarens egna påhitt". Vad hade det varit för bok om inte författaren hittade på saker! Men jag menar "saker som jag inte tror förekommer i gammal folktro och som så vitt jag vet inte finns på riktigt heller - för det vore oroväckande".

Nu måste jag nog läsa "Arra - Legender från Lavora" och "Anaché - Myter från Akkade" också, två fantasyromaner som ska utspela sig i samma värld, men vara fristående från varandra. På bokmässan lyssnade jag på Maria Turtschaninoff prata om sina böcker och jag blev väldigt nyfiken på dem. Och min syster säger att de är väldigt bra.

söndag 14 oktober 2012

En smakebit på søndag (vecka 41)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Redan dags för en ny smakbit? Veckorna går fort!

Jag läser en väldigt rolig engelsk bok från 1931. Den handlar om systrarna Carne, som trots att två av tre är vuxna, har en grupp låtsasvänner, eller vad man ska kalla dem. De underhåller varandra med berättelser om vad de olika låtsasvännerna har gjort eller sagt, och de kan inte låta bli att hela tiden utveckla sin fantasivärld och hitta på fler karaktärer.

Naturligtvis lever systrarna helt vanliga liv i verkligheten, och åtminstone de två vuxna försöker dölja fantasierna för omvärlden. Jag har inte kommit så långt, men jag tror att de kommer att lära känna en verklig person som inte vet att han är i centrum för några av deras låtsaslekar.

Eftersom det handlar om tre systrar tycker jag att inledningen är ganska komisk:

How I loathe that kind of novel which is about a lot of sisters. It is usually called They Were Seven, or Three - Not Out, and one spends one's entire time trying to sort them all, and muttering, 'Was it Isobel who drank, or Gertie? And which was it who ran away with the gigolo, Amy or Pauline? And which of their separated husbands was Lionel, Isobel's or Amy's?'
Katrine and I often grin over that sort of book, and choose which sister we'd be, and Katrine always tries to bag the drink one.
(Rachel Ferguson, "The Brontës Went to Woolworths", s. 1)


Någon förklaring till titeln har jag inte sett än, men jag gissar att det är ännu en låtsaslek.

lördag 13 oktober 2012

Liselott, Lottas dotter


Liselott, Lottas dotter
av Merri Vik

Efter "Svinet" kände jag att jag behövde lite feelgood, så jag plockade upp den allra sista Lotta-boken, den som inte handlar om Lotta själv.

Liselott är Lottas och Pauls andra barn. Hon har en storebror som heter Henrik också. Den här sommaren ska Lotta och Paul se efter Giggis båda barn, som är jämngamla med deras egna. Men så köper de en sista minuten-resa och Henrik vill åka på seglarkurs, och det hänger Giggis son också med på. Så det blir bestämt att Liselott, Liss som hon kallas, och Giggis dotter Cessi ska bo i sommarstugan hos Lottas föräldrar.

Först är Liss inte så förtjust över att bli hopföst med Cessi, men de blir snart vänner. Och så hittar de på en massa roliga saker och råkar ut för några missöden. Ungefär som Lotta och Giggi en gång i tiden. Fast det blir liksom inte riktigt samma sak att läsa när det inte är Lotta och Giggi eller nån annan av Lottas kompisar. Mycket av behållningen är ju att få veta vad Lotta gör numera. Boken är ju också "tillägnad de tillgivna läsare som ville veta hur det blev". Det är roligt att Ester Ringnér-Lundgren skrev den här boken, så att man får veta. Man är ju nyfiken efter att ha följt Lotta under så lång tid.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"
41. "Då kör vi då, Lotta"
42. "Läsning för Lotta" 
43. "Glad sommar, Lotta!" 
44. "Visst är det konstigt, Lotta" 
45. "Det ordnar sig, Lotta" 
46. "Helt otroligt, Lotta"

Svinet


Svinet
av Åsa Grennvall

Dan är ett riktigt svin. Han påstår att han är konstnär, men jag vet inte om han nånsin skapar något. Mest pratar han väl om hur fantastiska hans verk kommer att bli. I det här seriealbumet får man följa kvinnorna kring Dan. Alla flickvänner som han behandlar som skit, och så hans mamma. Visst, Dan är charmig när han träffar någon ny, men snart kryper det fram hur han verkligen är.

Kvinnorna försöker dyrka, stötta och blidka honom, men det är dömt att misslyckas. Vissa av dem trycker han ner ganska lätt. Kanske har de redan från början mycket problem. Men också helt vanliga tjejer med stabila liv kan bli hans offer. I de scener där någon av kvinnorna är tillsammans med Dan så är det inte möjligt att känna annat än han är ... ja, ett svin. I de scener där några av kvinnorna möts, och de flesta träffar varnadra vid något tillfälle, så är det svårare att veta vem man ska känna sympati inför. De är mer invecklade än så.

Det finns en viss humor i hur några av kvinnorna beskrivs. Väldigt mörk humor, men ändå. Men den känsla jag sitter kvar med till slut är snarare dyster. Speciellt en av kvinnorna befinner sig i en fruktansvärd situation som hon inte kan ta sig ur. Det kommer aldrig ta slut.

Några dagar senare läste jag en artikel i en kvällstidning som fick mig att tänka på det avslutande kapitlet i "Svinet". Det handlade om hur det är att vara anhörig till någon som har dömts för grov brottslighet.

Det här måste nog vara det bästa av de Åsa Grennvall-album som jag har läst. Jag gillar hur det är uppbyggt med alla olika möten mellan två eller tre personer, där de hela tiden visar upp olika sidor av sig själva beroende på vem de träffar. Och att jag inte kan sluta tänka på det sista kapitlet.

Omslaget är också jättebra. Jag vet inte om det syns här, men det är ett broderi. :)

torsdag 11 oktober 2012

När vi snöade inne


När vi snöade inne
av Hans Peterson
Illustrerad av Ilon Wikland

"När vi snöade inne" läste jag när jag var kanske sju år och då gillade jag den jättemycket. Jag kom ju fortfarande ihåg den och de andra böckerna i samma serie. Det finns tre böcker i serien och jag läste minst två, kanske alla tre. Jag gillade förresten en serie om en flicka som hette Malin (precis som min syster, men det här var ju flera år innan hon föddes) och jag ser att den också är skriven av Hans Peterson. Gick jag alltid till samma hylla på biblioteket?

Jag fick för mig att köpa "När vi snöade inne" för att se om den fortfarande höll. Ganska väl faktiskt, med tanke på att den är skriven för barn som nyligen har lärt sig läsa. När mina föräldrar var små. Jag tror inte att jag fattade att det boken utspelade sig åtminstone en aning "förr i tiden" när jag läste den på 80-talet. Nu är det mer tydligt.

Huvudpersonen är en pojke på sju år. Han heter Tiimo (hans mamma är från Finland) och bor på en liten gård i Småland. Boken handlar om en gång när det snöade så mycket att Tiimo och hans systrar inte kunde ta sig till skolan och massor av bilar fastnade nere på vägen som går förbi deras gård. Alla fick komma och sova över hemma hos Tiimos familj och till slut var de faktiskt femtio personer totalt. Bland dem finns en pojke i Tiimos ålder, Rune, och de två gör en del spännande saker. Medan Tiimos systrar får hjälpa mamma att laga mat och bädda till 45 gäster. För det är på 50-talet ...

Om den funkar för sjuåringar idag har jag ingen aning om. De kanske tycker att den är tråkig.

Veckans viktiga händelser

Det har ju hänt två saker i veckan som jag måste tycka till om!

1. Första avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar i måndags. Jag gillade, utom den inte särskilt välgjorda älgen. I boken fick man ju så klart veta mycket mer, men jag gillade att se miljöerna från en tid jag inte minns så mycket av. Jag tyckte också att Rasmus och Benjamin spelades väldigt bra. Första boken/avsnittet har ju väldigt mycket inledning över sig och jag har stora förhoppningar inför bok/avsnitt 2 och 3.

2. Nobelpriset i litteratur till Mo Yan. Jag fick en poäng på Bokbabbels nobelbingo, d.v.s. jag har hört talas om författaren. Jag har till och med petat lite på "Vitlöksballaderna" i en bokhandel en gång. Nu har jag beställt den.

onsdag 10 oktober 2012

Den hemliga kroppen


Den hemliga kroppen
av Sara Hansson
Förord av Maria Sveland

På bokmässan köpte jag ett par häften i serien Grafiska novelletter som ges ut av Kolik förlag och Seriefrämjandet. Det är tunna små serieböcker i färg av svenska serieskapare. "Den hemliga kroppen" valde jag för att jag gillade Sara Hanssons "Vi håller på med en viktig grej".

"Den hemliga kroppen" handlar om hur flickor ser på sin egen kropp. När Sara var liten var kroppen bara kul och intressant och hon var för det mesta halvnaken. Sen insåg hon att det här går ju inte an! Hon lyssnade noggrant på hur man borde göra. Raka, fixa, behandla och framför allt dölja allt pinsamt. Och hur tjejerna hade betydligt mer jobb med det här än killarna. Och till slut om "räddningen".

Jag gillar! Det blev ju också en passande bok att läsa efter "How To Be a Woman", som också tar upp en del av de här sakerna, men på ett annat sätt. Författarna har olika nationalitet så klart, och ... man kan väl inte säga att de tillhör olika generationer, men det är ju helt klart en åldersskillnad. Båda skriver (och tecknar i det här fallet) smart och roligt.

tisdag 9 oktober 2012

How To Be a Woman


How To Be a Woman
av Caitlin Moran

Otroligt rolig blandning av självbiografi och feministiska tips. Inte så mycket ideologi direkt, mer praktiska exempel och mest av allt humor.

Caitlin Moran var inte särskilt bra på det här att vara kvinna när hon var tonåring. Det här är väl vad hon har kommit fram till sedan dess. Jag försöker få alla att läsa den här nu. Så här: "Och sen så skriver hon om ... och det är jättekul, och så skriver hon om ... Det tycker ju du också! Och hon formulerar det så roligt. Läs den nu!"

söndag 7 oktober 2012

En smakebit på søndag (vecka 40)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här helgen läser jag visst urban fantasy igen, precis som förra. Men den här gången är det en finlandssvensk bok. Min syster gillar Maria Turtschaninoffs böcker och vi var och lyssnade på henne prata om sin senaste bok på bokmässan förra helgen. Efter det fick jag lust att läsa böckerna. Annars var det faktiskt ganska länge sedan jag lånade "Underfors" av min syster, vilket hon brukar påpeka.

"Underfors" utspelar sig i Helsingfors - och även i en dold värld förstås, det är ju urban fantasy! Huvudpersonerna är två ungdomar. Alva, som inte ens är intresserad av att skaffa vänner och som tvångsmässigt försöker minnas alla hon ser. Hon är livrädd för förföljare och inkräktare. Joel går på samma skola och är kär i Alva, men de känner inte varandra.

Jag tar en smakbit från bokens början. Alva har precis kommit hem från skolan och kan slappna av lite. På sitt eget rum behöver hon inte vara så vaksam.

Hon suckade och rullade över på rygg på att klädhögarna under henne prasslade. Sedan rörde hon inte på sig på en lång stund. Hon kunde helt enkelt inte. Hennes kropp var fullständigt fastlåst av skräck.
I taket ovanför henne var fem stora bokstäver ritade.
(Maria Turtschaninoff, "Underfors", s. 14)


lördag 6 oktober 2012

Ironside


Ironside: A Modern Faery's Tale
av Holly Black

Först trodde jag att de tre böckerna "Tithe", "Valiant" och "Ironside" bara utspelade sig i samma värld, men annars var helt fristående från varandra. Men så är det inte. De två första delarna har visserligen inte så mycket med varandra att göra, men i den tredje vävs berättelsen ihop. "Ironside" är en direkt fortsättning på "Tithe", men det dyker även upp personer från "Valiant" och man bör ha läst båda böckerna innan man börjar på den här.

Jag vill ju inte avslöja något om vad som händer i de andra böckerna, så det är nästan omöjligt att säga något om handlingen i den här. Det är i alla fall nutid, New Jersey, maktkamper mellan de olika alvgrupperingarna (Seelie och Unseelie Courts, a.k.a. the Bright Court and the Night Court), farorna för de människor som kommer för nära alver, våld, humor och förstås pirrig tonårsförälskelse. Låter bra, eller hur? Jag kan verkligen rekommendera den här trilogin.

fredag 5 oktober 2012

Pride and Prejudice and Zombies


Pride and Prejudice and Zombies
av Jane Austen och Seth Grahame-Smith

... fast mest av Seth Grahame-Smith. Berättelsen följer i stort sett Jane Austens roman, men med en del stora skillnader och i ett alternativt universum. Här har England (och kanske resten av världen) i många år plågats av en sorts sjukdom som gör att de döda inte ligger still i sina gravar utan vandrar omkring på jakt efter färska hjärnor, och som dessutom förvandlar de levande till levande döda. En zombieepidemi alltså. Mr. Bennett anser at det viktigaste han kan göra för sina dötrar är artt lära dem försvara sig. De har därför varit i Kina och utbildats i kampsport av shaolinmunkar, och kan hantera flera vapen.

Mrs. Bennett, å andra sidan, tycker att det viktigaste är att döttrarna blir gifta. Trots att de både kan ta hand om sig själva och dessutom försörja sig på sina stridsfärdigheter. Men vi får inte döma henne för hårt. Zombieepidemin är för mycket för hennes känsliga nerver och hon söker tröst i gamla seder.

Historien börjar med att Netherfield Hall har blivit uthyrt igen, efter att ha tomt sedan de tidigare invånarna dödades av zombies ...

Imponerande att författaren lyckas följa "Pride and Prejudice" så troget, trots att förutsättningarna är såpass annorlunda. Det finns en hel del roliga detaljer och smarta lösningar på hur historierna ska gå ihop. Genomtänkt och väldigt kul! Fast efter hand blir det lite segt emellanåt. Jag vet inte om parodier och pastischer verkligen ska vara lika långa som originalet. Efter ett tag så är ju inte skämtet nytt längre. Men det är ändå läsvärt om man gillar P&P och inte tar alltför högtidligt på det.

...........................................

Ska jag förresten sätta etiketten "Skräck och spökhistorier" på den här? Den är ju inte precis skrämmande. :) Men så har man alla zombieböcker samlade under samma etikett. Inte för att jag har läst så många zombieböcker förstås ...

måndag 1 oktober 2012

Bokmässan

För första gången har jag varit på bokmässan utan att bo i Göteborg! Fast jag har ju inte flyttat så långt, det tar en timme med bil. Det blir fortfarande inte ett lika stort projekt som för alla långväga besökare. Jag brukar gå på mässan i två dagar varje år. I år blev det lördag och söndag eftersom alla semesterdagar var slut. Jag har inga problem med folkmassor. Lördag och söndag är helt okej.

Annars var det väl som vanligt. Tittade på några författare som berättade om sina böcker, fick ett par böcker signerade av trevliga författare (Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Nene Ormes). Gjorde faktiskt inte av med några enorma summor. Fick dock tag på fler gratisböcker än vanligt eftersom det fanns ett bokbytarbord.

Alltid kul med bokmässa. :)

SUB

Enligt senaste räkningen: 1118 böcker.

Ojdå.

Kan jag skylla på Bokmässan? Jag köpte inte så mycket böcker där faktiskt ...