En smakebit på søndag (vecka 21)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag började på den här boken nu på morgonen. Jag kanske borde ha börjat tidigare, för det är månadens läsecirkelsbok och nu vet jag inte om jag kommer hinna läsa ut den innan nästa träff (på onsdag). Men det kommer jag säkert inte vara ensam om i så fall. ;-)

Jag river ut ett blad ur en glassig konstbok som han köpte när vi var i Manchester förra året. Jag vet att han kommer att bli galen över det. Det är text på ena sidan och en målning på den andra. Målningen föreställer två kvinnor på ett slags strand. Den ena kvinnan är blond och har en vit klänning, den andra har långt brunt hår och är klädd i en röd. De ser ensamma ut, fastän de är tillsammans. Det är Munch som målat den. Munchs tavlor suger. De säger mig ingenting. Jag letar fram en röd spritpenna ur en skrivbordslåda och börjar skriva i den blonda kvinnans ansikte.
(Jenny Jägerfeld, "Hål i huvudet", s. 8)

Allt jag vet hittills är att Minou (det är hon som berättar) precis har blivit dumpad. Isak har träffat en annan, och har gjort slut via kassettband

Jag tror att det här kan vara en rolig bok.

Fatta eld

Fatta eld
av Suzanne Collins

Världen är ganska bra på att inte spoila ändå, för jag hade ingen aning vad jag kunde förvänta mig i den andra boken av Hungerspelstrilogin. Det är nästan bara den första man verkar berätta något om handlingen i. Eller är det bara att jag har missat spoilers för att man behöver ha en del bakgrundsinfo om världen i Suzanne Collins böcker för att kunna förstå? I vilket fall som helst så tänker inte jag berätta en massa om vad som händer här. Spännande är det i alla fall! Och intressant med de fördjupade kunskapen Katniss (och läsaren) får om Panem. Det blir nog läsning av nästa bok i serien snart. Hur ska det gå?!

Då kör vi då, Lotta

Då kör vi då, Lotta
av Merri Vik

Den här boken fick jag inte tag i förrän för några år sedan (okej, det är visst sju år sedan nu). Det är, eller åtminstone var den då, en av de som kommer upp i högst priser på t.ex. Tradera. Men jag tror faktiskt att jag har läst den för länge sedan också. Jag tror att en av mina kompisar hade den. Man brukade ju låna Lottaböcker av varandra.

Här är Lotta alltså nygift, men det handlar inte som man skulle kunna tro om henne och Paul. I stället åker han på jobbresa till Kina och Lotta åker på bilsemester med Giggi, som både är ledig (ovanligt, eftersom hon pluggar till läkare) och har tagit körkort i hemlighet. Det händer förstås en massa kul. Trevlig och väldigt somrig bok.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"

Rosa: Den farliga färgen

Rosa: Den farliga färgen
av Fanny Ambjörnsson

Intressant om färgen rosa och vad folk lägger för värdering i den. För man verkar ju lägga mycket mer i att ha eller inte ha t.ex. kläder i rosa än andra färger.

Bygger mycket på intervjuer med t.ex. föräldrar och barn, män som ibland har rosa kläder, folk som gillar eller ogillar rosa och de som vill reclaima rosa. Klart läsvärt!

En smakebit på søndag (vecka 20)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Veckans bok har många av er säkert redan läst. Den är väldigt spännande. Jag förstår inte hur huvudpersonerna ska klara sig den här gången, åtminstone inte utan att orsaka många andra människors död. Men i den här serien är den väl i och för sig troligt att många dör.

"[...] Nä, det är den sortens rykte desperata människor klamrar sig fast vid."
"Jag vet. Jag hoppades bara", säger jag.
"Just det. Därför att du är desperat", säger Haymitch.
Jag säger inte emot eftersom han naturligtvis har rätt.
(Suzanne Collins, "Fatta eld", s. 140)

... som är den andra boken i Hungerspelstrilogin.

Skördebrev

Skördebrev
av Helena Granström

Noveller är jobbigare att läsa än romaner, för ibland förstår man bara inte. Som med "Skördebrev". Det är ett brev ... Det handlar om en pojke, och jag tror att det kanske är till pojken, som är vuxen nu. På landsbygden, det är definitivt på landsbygden. Allt är väldigt jordigt och kroppsligt. Jag tycker ändå ganska bra om den här novellen, fast jag inte begriper vad den handlar om.

Jag tycker också om att det här är en helt ny författare för mig. Hon har skrivit flera böcker tidigare, men de har jag missat.

Amanda Hellberg och annat att läsa i sommar

Va, en ny bok av Amanda Hellberg? Kom inte "Tistelblomman" alldeles nyss? Den här är alltså inte en ny bok i Maja Grå-serien, jag tänkte mer "hur hinner hon?". Skräck för ungdom i svensk sommarstugemiljö, det blir bra semesterläsning tänker jag. :)

Och så ska ju andra delen av Song for Eirabu komma ut i juni.

Vad som kommer ut mer har jag ingen aning om. :) Jag har aldrig varit mycket för att kolla förlagskataloger. Det räcker med bloggar.

Och dessutom har jag ju tusen andra böcker att läsa. På riktigt tusen. Lite fler till och med.

The Underground Man

The Underground Man
av Mick Jackson

Den femte hertigen av Portland, som har levt i verkligheten, verkar ha varit en mycket excentrisk man. Mick Jackson har inspirerats av hans liv när han skapade hertigen som är huvudperson i "The Underground Man", men det finns också stora skillnader mellan dem. Det är absolut en roman, ingen biografi eller ens en biografiliknande roman.

Hertigens stora projekt är att bygga tunnlar som utgår från hans hus och leder åt olika håll. Tunnlarna är tillräckligt rymliga för att man ska kunna åka häst och vagn i dem, och de är långa. Han är mycket tillbakadragen och vill inte träffa så mycket folk. Han är gammal och lider av sviktande hälsa, och han tycker att läkaren inte förstår sig på dem. Med hjälp av gamla böcker och alternativa behandlingsformer (till exempel ett par kvinnor i trakten som kan "se" folks sjukdomar) försöker han diagnostisera sig själv. Han upplever också att ingen riktigt tar honom på allvar längre och att hans tjänstefolk undanhåller information från honom. Familj har han inte, bara ett mausoleum som han en gång byggde till sina föräldrar, men som har förfallit förvånansvärt mycket sedan dess. Dessutom plågas han av ett minne som han inte riktigt kan få tag i, och någon sorts ande som hela tiden verkar dyka upp i hans närhet. Hans allt mer excentriska beteende tolkas av omgivningen som något ännu värre, och snart går det rykten om hur galen hertigen är.

Först tyckte jag att den här boken var väldigt annorlunda än den novellsamling av Mick Jackson som jag läste för ett drygt år sedan, stillsammare liksom. Man får läsa om hertigens promenader, hans krämpor och hans funderingar. Men allt eftersom berättelsen utvecklades kände jag igen den lite skruvade stilen och humorn. Det här blir nog inte den sista av Mick Jacksons böcker som jag läser.

Ny favoritbokhandel

Förra veckan var jag som sagt i Bath några dagar med en kompis, och på en lite halvt bortgömd gata (men det är en liten stad, så man hinner gå på de flesta centrala gator, även de som det inte är så mycket folk på) hittade vi den här fina bokhandeln - Mr. B's Emporium of Reading Delights. Väldigt mysig och jättebra urval på tre våningar. Det var många böcker jag kunde tänkt mig att köpa, men jag nöjde mig med ett par stycken. De skulle ju få plats i resväskan också.

Här är jag på övervåningen, där det bl.a. fanns hyllor med reseguider och andra böcker från olika länder. Och till höger, böcker på t.ex. tyska! Och det fanns bekväma sittplatser (ej i bild) om man tänker stanna länge i bokhandeln.

Här är den svenska hyllan - alltså med boktips för den som har tänkt resa till Sverige. Borde inte Tove Jansson hellre stått på Finlandshyllan?

Trevlig personal också förresten. De frågade var vi kom från och sedan pratade vi skandinaviska (och brittiska) deckare en stund. Det är visst mest deckare som översätts just nu och inte så många andra böcker. Jag ser på bilden här att en av icke-deckarna som de har är "Doktor Glas". Det måste verka som om svenskar inte tänker på annat än mordplaner. :) De visade en annan svensk bok, en av Kerstin Ekman. "The Dog". Jag har kollat upp det och det måste nästan vara "Hunden" från 1986. Den hade jag verkligen aldrig hört talas om tidigare. Kanske borde läsas. De sa att den var bra.

Väldigt bra bokhandel. Synd att den ligger så otroligt långt härifrån. Enligt Google Maps tar det 17 timmar och 52 minuter att köra dit. (Uppskattad bränslekostnad 2190,35 kronor. Haha!) Tyvärr brukar orden "bra" och "bokhandel" sällan förekomma i samma mening här där jag bor nu, så jag kan inte trösta mig med det lokala utbudet heller. Men Göteborg finns ju. Det är inte så många mil dit.

(Alla bilder här är tagna av min kompis Karin.)

Två små Jane Austen-böcker

 The History of England by a partial, prejudiced & ignorant Historian
av Jane Austen

Förra veckan var jag och en kompis i Bath i England. Jane Austen bodde där under några år och ett par av hennes böcker (de två som jag inte har läst) utspelar sig åtminstone delvis i Bath. Så i Bath finns the Jane Austen Centre, ett litet museum där man kan köpa mycket trevligt i presentbutiken. ;-) Jag köpte det här lilla tunna häftet som souvenir (och en tygkasse så klart, man måste ha en tygkasse om det finns). Det är en humoristisk genomgång av ett antal engelska kungar och drottningar som Jane Austen skrev när hon var sexton år. Det märks väl att det var meningen att underhålla familj och vänner med, inte att ge ut, men det är roligt och personligt.


Little Miss Austen: Pride & Prejudice
av Jennifer Adams
Illustrerad av Alison Oliver

Jag köpte en annan bok i presentbutiken också. En pekboksversion av "Pride & Prejudice". Till min brorsdotter egentligen, men boken var så söt att jag köpte en till mig själv också. Det kan vara kul att ha en kvar. Alla sidorna är visserligen i hård papp, men det är ändå tveksamt om boken överlever brorsdotterns hantering av den ... Det är en "lära räkna"-bok där 1 står för 1 engelsk by, 2 för 2 rika gentlemen etc. 10 står för 10 000 pounds a year! Brorsdottern (1 år) verkade gilla att titta på bilderna, brorsonen (3 år) gillade att det var siffror i den och deras mamma gillade att det var "Pride & Prejudice".

Lycka till, Lotta

Lycka till, Lotta
av Merri Vik

I den här boken är det inte mindre än två bröllop. Först gifter sig Lenni med Veronica, och där avlöser missödena varandra. Lenni har fått fel kläder hos kläduthyrningsfirman, han har glömt att hämta brudbuketten i blomsterhandeln etc. Men det ordnar ju upp sig. Nästa bröllop är Lottas eget! Hon och Paul får "äntligen" gifta sig. Egentligen har de ju inte väntat så länge, och hade trott att det skulle dröja längre innan de kunde flytta ihop. Men så får Paul jobb i närheten och firman kan också ordna lägenhet. Men jag kommer att tänka på något - visserligen vill de ju gifta sig och så, men hade det inte varit ännu vettigare att först flytta ihop? Den här boken är ju ändå från 1981. Man kunde bo ihop utan att vara gifta.

Jag undrar om Lennis bröllop är med i boken för att författaren hade en massa roliga idéer om hur det kan toka till sig på ett bröllop, men inte kunde med att låta Lotta råka ut för dem. Det känns ju också osannolikt att perfekte Paul skulle sjabbla till det med fracken, och man kunde inte ha gjort samma sak med en brudklänning. Dessutom har ju Lotta och Giggi redan jagat en borttappad brudklänning i en tidigare bok.

Förutom bröllop så handlar det en del om Lottas jobb på Valentins förlag. Det händer en del spännande saker, bland annat skriver Lotta en bok och skickar in den till just Valentins (men under pseudonym förstås).

Kul bok, men en av de som är svårast att få tag i. Åtminstone var den det när jag samlade ihop den kompletta serien för några år sedan.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta"

Polis, polis, potatismos

Polis, polis, potatismos
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Dags för ännu en Sjöwall-Wahlöö-deckare, den här gången den med den näst roligaste titeln i serien. Den här bokens mord äger rum i Malmö. Oftast begås morden i de här deckarna i Stockholm, men Martin Beck och de andra arbetar ju faktiskt med fall i övriga landet också, och i en av böckerna får ju Beck till och med åka till Budapest. I alla fall, på en finare restaurang i Malmö ska en näringslivshöjdare just hålla ett tal för ett mindre middagssällskap när han plötsligt blir skjuten i huvudet. Gärningsmannen försvinner genom ett fönster utan att någon hinner stoppa honom. Man har i stort sett inget att gå på.

Det är kontigt med de här böckerna, för de skildrar ju ofta baksidorna av samhället, men det känns ändå lite trevligt sådär. Kanske för att samhällets baksidor inte är riktigt likadana nu som 1970 och att det är ganska avlägset, men så annorlunda är det väl ändå inte egentligen. Kanske har det mer med humorn att göra, för de kan vara ganska roliga på ett sätt som jag uppskattar. Äsch, läs dem bara. De är bra. Säkert bättre än de senaste femtio-sextio filmerna (eller hur många det nu finns - jag kollade upp, i verkligheten finns det inte ens trettio avsnitt i filmserierna, det hade jag inte trott). Jag har visserligen inte sett dem, men jag har en känsla av att när det gjordes enstaka Beckfilmer (baserade på böckerna) så var de bättre än nu när de gör fem-tio i taget.

Roman om ett brott:
1. "Roseanna"
2. "Mannen som gick upp i rök"
3. "Mannen på balkongen"
4. "Den skrattande polisen" 
5. "Brandbilen som försvann"

En smakebit på søndag (vecka 19)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har inte hunnit läsa så mycket, och inte uppdatera bloggen alls, den senaste veckan. Jag var på en kort semestertur till England och resten av veckan har jag också haft mycket annat att göra. Men en halv bok har jag ju hunnit läsa sedan sist.

No, all I've done with my life is take countless melancholy constitutionals and grow apples by the ton. Even the credit for the apple-growing belongs elsewhere. As things stand I will be remembered as the Duke who built the tunnels and kept himself to himself. Otherwise I am eminently forgettable - but half a man.
(Mick Jackson, "The Underground Man", s. 118)

Det här är en roman om en excentrisk gammal hertig under den viktorianska eran. Hans stora projekt (som nu är klart) har varit att bygga ett antal tunnlar under sitt gods, utan någon speciell anledning vad jag kan förstå. Han är ganska udda, men inte riktigt så underlig som folk i trakten tror.

En smakebit på søndag (vecka 18)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Lenni öppnade munnen ett par gånger innan han fick fram: - Jag kan inte gifta mig! Inte idag! Bröllopet måste uppskjutas.
- Omöjligt, otänkbart! Lenni, vad tänker du på! skrek Giggi och jag i korus.
Nu hade pappa också kommit ut.
- Unge man, sa han kärvt, så gör man bara inte.
- Jag är tvungen! hojtade Lenni desperat. Jag har ingen frack!
Ingen frack! Det var nästan en antiklimax. Vi hade väl alla trott att han tänkt rymma sig väg för att han i sista minuten ångrat sig, men att fracken skulle bli bekymret, hade vi inte tänkt oss.
- Men Lenni, sa jag, du skulle ju beställa en frack dagen efter att vi träffades utanför Arnolds. Peg och jag påminde dig! Glömde du det i alla fall?
- Nej, jag beställde den, men när jag skulle hämta den idag fick jag fel väska. Jag fick en maskeradkostym i stället.
(Merri Vik, "Lycka till, Lotta", s. 97-98)

 Som tur är är det inte Lottas eget bröllop som kantas av små katastrofer av den här typen. Hon gifter sig i samma bok, men hennes brudgum har betydligt bättre koll på saker och ting än vad hennes kompis Lenni har ... Men det är mycket roligare att läsa om Lennis och Veronicas bröllop.

Song for Eirabu. Bok 1, Slaget på Vigrid

Song for Eirabu. Bok 1, Slaget på Vigrid
av Kristine Tofte

Jag har läst en nynorsk fantasybok som jag behövde lång tid för att ta mig igenom, men som verkligen var värd all den tiden. Jag har inte lika mycket träning i nynorsk som bokmål, helt enkelt för att nynorsk inte är lika vanligt, och här blir språket av någon anledning lite extra svårt. Kanske har det en mer ålderdomlig prägel än vad jag är van vid? Det ska ju ändå föra tankarna till järnåldern. Det är i alla fall ett vackert språk, och det är inte på något sätt omöjligt att läsa. Jag har ju inga problem med att förstå vad orden betyder, som jag kan ha till exempel när jag läser danska.

Berättelsen är inspirerad av gammal nordisk mytologi, bland annat den idén om att världen kommer gå under och en ny skapas, och att detta redan har hänt tidigare. Jag läste något om att författaren tänker sig att Song for Eirabu utspelar sig i världen som fanns innan den vi lever i nu. Eirabu är namnet på den kända världen. Man vet att det finns fler länder längre bort, men man verkar inte veta så mycket om dem eller ha så mycket kontakt med dem.

Ragna och Berghitte är två unga systrar från Blåinn, en land långt norrut i Eirabu. De är uppvuxna på en relativt isolerad liten gård i en familj som man nog får beskriva som dysfunktionell. Fadern är en högt ansedd smed, men folkilsken och tystlåten. Modern är i det närmaste apatisk och tyr sig mest till sitt yngsta barn. Egentligen är det inte ens deras eget barn, utan en bortbyting, men det är ändå honom som båda föräldrarna verkar mest fästa vid. Ragna och Berghitte står varandra väldigt nära och de vet att de är ämnade till något annat och att de så småningom kommer bli hämtade. Mer får de inte reda på. Men dagen kommer när Ragna bli hämtad till sitt uppdrag. Och Berghitte lämnas ensam kvar ...

Men det handlar också om storpolitik som sig bör inom fantasy. Om det finns en karta i början kommer man innan boken är slut ha nämnt alla länderna på den ... Här är det en kung som tydligen håller på att utöka sitt imperium. Hans land ligger långt från Blåinn, men det finns ändå skäl att oroa sig eftersom han verkar plocka alla länder ett efter ett ochdå kommer det snart vara Blåinns tur.

Ja, och så finns det en spådom om världens ände.

Det jag tycker allra bäst om med boken är de extremt trovärdiga personerna. Och att de är trovärdiga efter förutsättningarna i sin egen värld, inte efter vår.

Till sommaren kommer den andra (och sista) boken om Eirabu och den ska jag definitivt läsa!

I död och lust

I död och lust
av Margit Sandemo

Man får vad man förväntar sig när man läser en Margit Sandemo-bok. Nån sorts deckargåta eller ett äventyr, övernaturligheter och en eller två kärlekshistorier. Vissa av dem är lite bättre, andra är lite sämre. Hennes senaste, "I död och lust", är en av de lite sämre. Mysteriet och övernaturligheterna är lite för invecklade.

Ellinor hyr ett hus i en liten italiensk by. Av någon anledning verkar lokalbefolkningen genast fientligt inställd, och det verkar inte bara vara för att hon är en utländsk turist. Hon träffar en annan outsider i byn, en ung kille vid namn Giovanni, som också är illa sedd trots att han kommer från området. Han visar henne sina hemliga platser, men han verkar också orolig över något. Det finns någon sorts fara, och Ellinor verkar vara särskilt hotad.

Det är ju underhållande och en del kul detaljer finns det, men helhetsintrycket av "I död och lust" blir ändå att handlingen inte hänger ihop så väl som man skulle vilja.

Mitt lille land: Minnebok etter 22. juli 2011

Mitt lille land: Minnebok etter 22. juli 2011

 Med anledning av "rettssaken" som pågår i Norge just nu så läste jag "Mitt lille land", en bok som gavs ut väldigt kort tid efter terrordåden i Regjeringskvartalet och på Utøya. Den är ganska mycket motsatsen till det man koncentrerar sig på nu. Nu står, naturligt nog, gärningsmannen i fokus, och alla de hemska detaljerna.

I boken finns bilder på förstörelsen och några av de skadade i Regjeringskvartalet, men jag tror man har undvikit att visa döda. Man har varit lika försiktig när det gäller Utøya, och det är väl bara bilder tagna från fastlandet och en bild från Gro Harlem Brundtlands besök tidigare under dagen. Det finns inga bilder på gärningsmannen och han nämns inte vid namn.

Det boken framför allt skildrar är folks reaktioner efter terrordåden. Bestörtningen, sorgen, sammanhållningen och ett Oslo klätt i rosor. (Det var en speciell upplevelse att besöka Oslo en dryg vecka efter terrordåden. Centrum var verkligen fullt av blommor. Mest vid domkyrkan och även mycket vid Aker Brygge, men i hela centrum hade folk kilat in rosor på alla möjliga och omöjliga ställen. Stuprör och statyer och allt som finns i en stad.) Boken består mest av bilder, och även av tal och citat och texter till de sånger som blev viktiga under veckorna efter terrordåden. Mitt lille land och Til ungdommen var väl de som man hörde talas om mest då, men här finns även texten till Barn av regnbuen, så den måste ha spelat en roll redan då. Nu fick ju den låten väldigt stor uppmärksamhet vid en manifestation förra veckan.

Att ge ut en bok om 22 juli redan någon månad efteråt (redigeringen av boken avslutades exakt en månad efter) hade varit för tidigt om det skulle handla om bakgrunden eller någon sorts granskning. Jag kan inte tänka mig att man hade fått fram tillräckligt mycket information vid det laget. Men när den har den här vinklingen så funkade det ändå. Det handlar ju mycket om vad folk gjorde för att bearbeta traumat att det här hade hänt i deras land, och att läsa om det kunde säkert också hjälpa till. Nu har det ju gått ganska lång tid (jag tänker då på de som inte drabbades direkt, inte på de som blev skadade eller anhöriga till de som dödades) så att läsa "Mitt lille land" nu blir väl mer att minnas hur det var under de där första veckorna.


Nedan en av mina egna bilder från Oslo den 1 augusti förra året. Det här är en avspärrning på Grubbegata. Lite längre upp på gatan sprängdes bomben. Här ser man "några få" av blommorna i centrum.

Eld

Eld
av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Äntligen kom fortsättningen på fantastiska "Cirkeln" ut! Tjejerna, De Utvalda, börjar andra året på gymnasiet i den lilla staden Engelsfors. De flesta av dem förstår sig på sina magiska krafter bättre nu och de är mer samspelta, vilket dock inte betyder att de är bästa vänner. Flera av dem tycker fortfarande, inte utan anledning, illa om populära mobbaren Ida. Dessutom är en annan av dem i onåd hos gänget eftersom de anser att hon betedde sig svekfullt med sina krafter året före. En annan av dem är i onåd hos Rådet, som reglerar användningen av magi, och det är mycket värre. Det talas om förhör och rättegång.

De Utvalda lyckas ta reda på mer om vad de egentligen är utvalda till och de lyckas få veta lite mer om demonerna som har visat en tendens att kontrollera diverse engelsforsbor. Men i tjejernas värld kan killar, kompisar, socialen eller ett svin till styvfar vara minst lika stora problem som demonerna. Dessutom verkar minst halva Engelsfors ha blivit galna, och det verkar ha skett helt utan magiska påtryckningar. Vad är det för fel på den här stan?

"Eld" är nog till och med ännu bättre än "Cirkeln"! Författarna balanserar vardagsbekymmer och magi helt perfekt, huvudpersonerna är extremt trovärdiga (med magiska krafter och allt) och de har placerat ut en hel del överraskningar i berättelsen. Poppy Z. Brite och Death Note nämns redan i första kapitlet. Kan det bli bättre? "Nyckeln"?

SUB

1067 böcker idag. Det är ju visserligen vansinnigt många, men faktiskt bara en mer än för en månad sedan. Så det så.