Nattpappan

Nattpappan
av Maria Gripe

Har jag sett "Nattpappan" på TV någon gång? Jag tror inte att jag har läst den, men jag är inte helt säker. Jag kommer inte ihåg allt jag läste när jag var liten. Förutsättningarna för berättelsen känner jag i alla fall igen. Julia, som egentligen heter något annat, som vi inte får veta, ska vara ensam hemma på nätterna eftersom hennes mamma jobbar då och hon inte har någon pappa. Men mamman är inte riktigt nöjd med det, dottern är ju inte så gammal. Hon annonserar efter en nattlig barnvakt och en ung man svarar på annonsen, eftersom det är ett extraknäck som skulle passa honom utmärkt. (Undrar om han verkligen hade fått jobbet idag. Inte utan utdrag ur brottsregistret, säkert.) Han kan sova eller läsa, och så kan han ha med sin uggla Smuggel.

Julia är lite sur över att tvingas ha barnvakt först, men snart blir hon och Nattpappan vänner. Men de dumma barnen i skolan vet ju inget om Nattpappor. De tror att hon hittar på. Något måste göras, bestämmer Julia. De måste skriva en bok.

Trevlig barn-klassiker som jag alltså kanske, kanske inte, hade läst tidigare. Vem vet? Och, räknas det även om man inte minns det? Bra att ha läst (om?) den i alla fall.

Historiska romanens ABC: T

Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. teater, Toscana, trolleri eller tvillingar. Eller valfritt tema på T.


1. "These Old Shades" av Georgette Heyer, som jag läste nyligen. Inte högsta klassens litteratur, men kul!

2. Det är visserligen inte en roman, men jag vill ändå tipsa om Stella Tillyards bok "Aristokrater". Det är en bok om fyra adliga brittiska systrar på 1700-1800-talet, baserat på de många brev de skrev till varandra (och andra) genom åren. Väldigt bra. Har också blivit en sevärd miniserie.

3. a) Jag läste de första delarna i en bokserie av Claire Rayner för massor av år sedan. "Gatans barn" och "Teaterbarn", hette de första delarna. De utspelade sig på 1800-talet i England, där en pojke som lever på gatan på något sätt får en chans att komma upp sig i världen. Han får en himla massa barn, och minst en har teaterdrömmar, men det vill inte pappan höra talas om. Jag vet inte hur det gick på slutet, för det finns fler delar i serien än vad jag har läst. Faktiskt tolv delar totalt, men jag tror inte att det finns mer än fyra eller fem på svenska.

3. b) Tjänstefolk kan man läsa om i Kaoru Moris manga Emma, som även de handlar om 1800-talets England.

Utsikt til paradiset

Utsikt til paradiset
av Ingvar Ambjørnsen

"Utsikt til paradiset" är den första boken om Elling, och den enda som inte har blivit filmatiserad. Jag har sett två av de tre filmerna, men aldrig läst någon av böckerna (eller något av Ambjørnsen över huvud taget) tidigare. Den Elling man möter i boken är annorlunda än Elling från filmerna. Det är något som inte riktigt stämmer med Elling. Vad får man aldrig veta. Han berättar i jag-form och själv tycker han nog inte att det är något fel på honom. Man får reda på att han hade det ganska jobbigt i skolan, men har har gått i vanlig skola i alla fall, och att han bara har jobbat två dagar i sitt liv och att det inte var så lyckat. Nu får han pension i stället. I filmerna är det lätt att ha överseende med hans excentriska beteende, och tycka att visst har han tokiga idéer, men uppfriskande, och det är ju mest sött. När man läser den här boken förstår man hur svårt det är för honom att fungera i vardagen, och det blir mer beklämmande än sött.

Elling är drygt trettio år och har alltid levt med sin mamma i en lägenhet i en förort till Oslo. Hon har alltid tagit hand om honom, och inte mycket verkar ha förändrats sedan han var barn. Inte Elling heller. Till exempel har han fortfarande samma rigida idéer om rätt och fel som barn har. Men nu är mamman död och Elling ensam. På ett sätt klarar han sig ganska bra. Han kan klä sig, fixa mat och sköta sin hygien. Men vissa saker han han svårare att hantera. Samvaro med andra människor verkar till exempel vara svårt. Han är väldigt ensam. Nu när mamman inte finns blir det två andra modersgestalter som upptar honom i stället. Den första hade han redan ett brinnande intresse för - Gro Harlem Brundtland, "landsmodern". Han samlar urklipp och tänker mycket på henne. Men nu har han dessutom hittat någon annan. Från fönstret i sin mammas gamla sovrum kan han se in i lägenheterna i ett annat hus, och där bor en kvinna i hans mors ålder, som verkar så trygg och moderlig. Rigemor Jølsen, tar han reda på att hon heter. Han börjar bevaka henne, funderar över hur hennes liv ser ut och på hur det skulle vara om de två var vänner. Det börjar nog så harmlöst, men Elling har ju inget riktigt sinne för proportioner.

Blue

Blue
av Kiriko Nananan

Det är något som inte stämmer med det påstådda utgivningsåret av "Blue". Även om Kiriko Nananans bara som mangaka ska ha börjat 1993, så ska "Blue" ha utkommit 1966 i Japan. Detta står flera gånger. Låt mig gissa att det ska vara 1996. Visserligen är både handling och utseende i "Blue" ganska tidlösa, men jag tror inte att hon skrev den här serien innan hon föddes.

Masami Endo är ny i Kayako Kirishimas klass. Endo (det är efternamnet, men det är så skolflickorna i den här boken tilltalar varandra för det mesta) slutade av någon anledning mitt i föregående läsår, men nu är hon tillbaka. Kirishima tycker genast att hon verkar intressant och tänker att hon vill bli vän med henne. Och de blir vänner. Det är en romantisk vänskap eller ett begynnande kärleksförhållande. De kysser varandra när de är ensamma och de planerar en gemensam framtid. Men Endo har hemligheter som det visar sig att hon inte har anförtrott Kirishima.

Teckningar och bildkomposition känns väldigt välgjorda. Människorna ser väldigt realistiska ut, inte överdrivna som de kan göra i manga ibland, och de har verkligen olika ansiktdrag, i stället för att skiljas åt genom typ olika hårfärger. Ibland kan det vara lite svårt att hålla isär dem i alla fall, men jag är ju inte bra på att se skillnad på olika personer i verkligheten ens, så lyssna inte på mig i det här fallet.

Berättelsen är väldigt, väldigt lågmäld och känslan man får av den är snarast ett vagt vemod. Det händer inte mycket och man har inte hunnit bli särskilt engagerad i berättelsen innan den tar slut. Men man förstår hur Kirishima känner, och kanske även Endo.

Jag läste "Blue" på tyska. Den finns även översatt till engelska, men då tror jag att man måste köpa den begagnad. Det ska väl inte vara så svårt förstås, det finns säkert flera exemplar på Amazon.

The Spiderwick Chronicles: Lucinda's Secret

The Spiderwick Chronicles Book 3: Lucinda's Secret
av Tony DiTerlizzi & Holly Black

I den tredje boken om syskonen Grace som flyttar till ett gammalt hus och börjar se älvor och annat oknytt (och vad värre är, överfallas av dem) bestämmer de sig för att få mer information genom att fråga Aunt Lucinda. Hon är deras åldriga släkting och dotter till Arthur Spiderwick, som skrev fältguiden om de övernaturliga varelserna i trakten. Det är Lucinda som äger huset de har flyttat till, men som nu är inlagd på psykiatrisk klinik och lär lida av vanföreställningar. Jared, Simon och Mallory har en annan teori om vad det är för "fel" på Lucinda.

Spännande och bra, precis som de tidigare böckerna. Som vanligt känns det dock väldigt kort, som att boken knappt hinner börja innan den tar slut. Men man får väl ha överseende när det gäller barnböcker. Det är säkert mycket mer lättläst för de flesta barn med fem korta böcker än en lång.

The Spiderwick Chronicles:
1. "The Field Guide"
2. "The Seeing Stone"

Diana

Diana
av Julie Burchill

Oj oj oj! Vad är det sånt här heter med ett fint ord? Partsinlaga? Det är ju ingen tvekan på vems sida Julie Burchill står i alla fall. Jag tror faktiskt aldrig jag har läst något annat av henne tidigare, men hon verkar inte vara den som skräder orden och inte heller vara intresserad av att se saker och ting från flera håll. Men tycker man att det är okej, och det kan man ju tycka om man vill, så är det bara att ryckas med, och bli lika upprörd som man blir road. Burchill missar aldrig en chans till ett skämt på fiendens bekostnad.

I den här boken är det Diana Spencer, senare prinsessa av Wales, som är hjältinnan eller den oskyldiga parten, medan de onda är prins Charles, drottning Elizabeth, resten av kungfamiljen, Dianas egen familj samt överklassen och monarkin över huvud taget. Boken är skriven ett par år efter Dianas död, men Burchills var intresserad av henne långt tidigare och hon säger att det var hon som myntade uttrycket "The People's Princess".

Det saknas inte kritik mot Diana i boken, men den är relativt mild, särskilt som många av hennes fel till viss del kan ursäktas först genom hennes låga ålder och sedan på grund av situationen hon befinner sig i. Kritiken mot de andra är desto skarpare. Kungafamiljen och Dianas familj har (bildligt, antar jag) gått samman om att offra en jungfru för att monarlin ska kunna fortleva enligt de traditionella reglerna, som säger att kronprinsen inte kan gifta sig med vem som helst. De kvinnor han blir kär i är olämpliga och de kvinnor som är lämpliga är han inte särskilt intresserad av. Men det fick ju bli någon ur den senare kategorin då, och det bäddade för ett olyckligt äktenskap. Och Diana som redan hade haft en olycklig barndom ... Sedan, efter skilsmässan, när hon började få ordning på sitt liv, då inträffade olyckan där hon dog.

Det är en elak (men rolig) bok, där den brittiska kungafamiljen verkligen inte skonas det minsta. Men samtidigt att man knappast kan förvänta sig ett annat beteende från en samhällsklass där det är extremt viktigt att man skickar bort sina barn i tidig ålder och nästan aldrig träffar dem, där gods och traditioner betyder mer än enskilda individer, där man har starkare band till hästar och hundar än till andra människor och där det framför allt ses som ett stort nöje och en rättighet att få döda något. Det är inte direkt en beundrare av överklassen som har skrivit detta.

Det är också ett försvarstal för Diana (som för övrigt inte tyckte om hästar, får vi veta). Jag tror kanske inte om det är så mycket kritik som framförs mot henne numera, men under de sista åren av hennes liv kan jag tänka mig att det var åtskilligt.

Sigrids hemlighet

Sigrids hemlighet
av Karin Wahlberg

Det här är andra delen i romanserien Släkten, där alla böcker ska handla om människor ur samma släkt, men under olika tidsperioder, och alla böcker kommer skrivas av olika författare. Den första boken heter "Blandat blod" och var skriven av Katarina Mazetti. Andra delen är som sagt skriven av Karin Wahlberg och det är Catharina Ingelman-Sundberg som har skrivit den tredje boken, "Tempelbranden". Den sistnämnda har ju skrivit om ungefär den tiden förr (kanske är det 1100-tal i hennes bok?), men så vitt jag vet har varken Mazetti eller Wahlberg skrivit historiska romaner tidigare.

I den första boken var det väldigt dramatiskt, men där saknade jag djupare personskildringar. Här är det snarare tvärtom. Man kommer ganska nära Sigrids och hennes mors tankar, men det händer inte så mycket. Början är ju förstås dramatiskt, när flickan Sigrid råkar ut för det som ska komma att bli hennes hemlighet. Sedan får man läsa om den närmaste tiden mycket detaljerat. Det är oroligt i landet. Det är 1000-tal i Sigtuna-trakten. Kungen förespråkar kristendom, ofta med våldsamma metoder, men vissa håller på det gamla. Dock inte Sigrids familj, där särskilt modern är djupt kristen. Men många gamla seder lever kvar även på den här familjens storgård.

Jag har inte varit riktigt nöjd med den här serien hittills, men eftersom det alltid är en ny författare så kommer jag nog fortsätta följa den ändå.

Britt gifter sig

Britt gifter sig
av Disa Netterström-Jonsson

De här böckerna blir faktiskt bättre och bättre. Nu var de ju kanske inte så väldigt bra från början, om man jämför med moderna ungdomsböcker, och de är fortfarande mer intressanta som kuriosa. Är det inte förresten ganska vanligt att flickböcker antingen genom titeln eller omslagsillustrationen (eller båda) väldigt tydligt basunerar ut att i den här boken kommer hjältinnan gifta sig! Britt och hennes yngre systrar diskuterar för övrigt om det heter "bli gift" eller "gifta sig" för flickor. Britt är av den bestämda åsikten att nuförtiden (mitten av 40-talet) så säger man "gifter sig" om båda könen.

Britts fästman Gunnar har ju alltid varit tvungen att lämna av Britt vid grinden hemma hos henne när de har varit t.ex. på bio. Även om Britt har jobbat i åtminstone tre år och i förra boken blev lämnad ensam med småsyskonen i flera månader, så är det så här det ska gå till. De är ju inte gifta, och de kan inte gifta sig om de inte har någonstans att bo. Men så får en väninna till Britt nys om en ledig lägenhet som Britt och Gunnar nog skulle ha råd att betala hyra för. Britt blir eld och lågor, men samtidigt är det lite genant att lägga fram det för Gunnar, för det blir ju lite som att hon friar! Dessutom tycker Britts mamma och styvpappa (farbror Richard) att de är lite unga, och håller verkligen deras månadsbudget?

Nu kommer det också fram att Britt aldrig riktigt har känt sig hemma sedan mamman gifte om sig och de flyttade till farbror Richards hus. I de två första böckerna kunde Britt visserligen vara oense med sin mamma eller ha något annat problem, men då gällde det alltid att hon insåg att det var hon själv som hade fel eller att hon måste bita ihop och inte gnälla. I förra boken blev det okej att gnälla över sitt jobb, och nu också över sin familj! Det kan ju förstås bero på att Britt har blivit äldre och mer självständig. Eller blev det mer accepterat att gnälla över vardagliga saker efter krigsslutet? Fast när föregående bok kom ut pågick kriget fortfarande.

Boken handlar även om tiden som nygifta. Hur ska man fördela arbetet i hemmet? Hur blir det när de har fått barn? Gunnar tycker att då ska Britt självklart sluta arbeta, men själv vill hon fortsätta. Och så händer något annat som förändrar deras liv och planer.

Tidigare böcker i serien:
1. "Britt möter allvaret"
2. "Britt och sommaren"
3. "Britt, Karin och Ann-Marie"

Mordet i Sussex

Mordet i Sussex
av Minette Walters

I höst ska jag på en kortare resa till London och Brighton. När jag såg "Mordet i Sussex" på biblioteket tänkte jag: "Sussex-pepp!" Fast det är snarare Sussex-depp. Det var länge sedan jag läste Minette Walters, men min kompis som är lite mer bevandrad i brittiska deckare säger att Walters ofta är rätt deppig. Inte för att boken inte var bra. Deckare måste ju inte vara bara myspys och skoj, det är ju ändå (för det mesta) fasansfulla brott de handlar om. Jag föredrar nog egentligen är de är ganska mörka och deppiga.

"Mordet i Sussex" är en mycket kort deckare, ursprungligen skriven som en Quick Reads-bok, och baserad på ett verkligt mordfall, The Chicken Farm Murder eller Chicken Run Murder. Men det är inte nödvändigtvis den sanna historien, utan Walters tolkning av vad som kan ha hänt. Händelserna stämmer nog ganska väl, men hon har förstås hittat på mycket av de två huvudpersonernas tankar och känslor själv. Till exempel har hon antagit att offret, Elsie Cameron, kan ha lidit av en borderline-spersonlighetsstörning och säkert skrivit henne enligt den diagnosen. I själva verket kanske det inte alls var det som var Elsies problem. Boken utspelar sig omkring 1920 och även om Elsie faktiskt går till en läkare för "nerverna" så får hon ju ingen exakt diagnos, bara ett recept på lugnande tabletter. Elsie har problem med att behålla sina jobb, hon anses besvärlig och hon är oerhört känslig för vad andra ska tycka om henne. Ofta inbillar hon sig att folk skrattar åt henne bakom hennes rygg. Det faktum att hennes båda syskon utan problem har lyckats hitta partners men att hon inte verkar lyckas med samma sak plågar henne väldigt. Säkert skrattar folk åt henne.

Hon träffar Norman Thorne i kyrkan. Han är yngre än henne, fortfarande i tonåren, och det är ett litet aber (vad ska folk säga?). Men de blir ändå ett par och Elsie börjar tjata om att de ska gifta sig och flytta ihop. Som tur är för honom så finns det ju alltid pengarna att skylla på. Han kan inte gifta sig om han inte kan försörja sin hustru. Det är hennes idé att han startar en kycklingfarm nere i Sussex. Men hon ser för sig att det inte kommer ta lång tid innan de kan gifta sig, medan han bor i ett skjul och inte lyckas få fart på affärerna. Dessutom är han kanske inte längre så pigg på att gifta sig med Elsie.

På något sätt mistte Elsie livet på kycklingfarmen och Norman styckade och gömde hennes kropp. Men var det mord, eller var det som han påstod - att hon begått självmord (eller att hon skulle hota med självmord, men att det hade gått snett) och att han hade insett att ingen skulle tro på det och därför grävt ner henne? Den medicinska expertisen var oenig om hur hon hade dött. Norman Thorne blev dömd, men om det var rätt eller inte är upp till läsaren att avgöra.

The Education of Hopey Glass

The Education of Hopey Glass
av Jaime Hernandez

Det här är en ganska direkt fortsättning på "Ghost of Hoppers", men här handlar det mest om Hopey och inte så mycket om Maggie. Det handlar även om hur Ray upplever händelser som sker i anknytning till Vivian, the Frogmouth. I förra boken var det Maggie som träffade Vivian för första gången och genast hamnade i massor av problem. Det är roligt att mycket av Hopey-berättelserna handlar om att hon får glasögon och de första dagarna på hennes nya jobb, medan Ray-berättelserna handlar om bl.a. ett mord eller två, men att båda ändå är lika spännande att läsa.

Jag trodde att jag hade kommit i kapp utgivningen nu, men det finns faktiskt mer. Det är inte lätt att få överblick över hur mycket som faktiskt finns, särskilt efter att de äldre berättelserna (motsvarande de första femton seriealbumen som jag har läst) har kommit ut i nya samlingar, som är färre men tjockare. Men de serierna har jag redan, så det spelar ingen roll i vilka kombinationer de är samlade nu. Men det är inte så lätt att få överblick över det senaste och kommande album heller. Om jag köper alla (så småningom), kommer jag få dubbletter då?


Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Gilbert Hernandez:
- "Fear of Comics"
The Luba Trilogy:
1. "Luba In America"
2. "Luba: The Book of Ofelia"
3. "Three Daughters"

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"
- "Locas In Love"
- "Dicks and Deedees"
- "Ghost of Hoppers"

Historiska romanens ABC: S

S borde vara en enkel bokstav, men allt jag kom på var redan använt till tidigare bokstäver. Jag får ta och läsa lite fler historiska romaner, så att jag har mer att ta av kommande veckor. :)

Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. 1600-talet, släktsagor, sjömän eller serier. Eller valfritt tema på S.


1. "Skattkammarön" av Robert Louis Stevenson kanske? Det var väldigt länge sedan jag läste den (säkert 20 år), men visst var den väl ganska spännande?

2. Jag har läst ett par böcker av Margit Söderholm. "Driver dagg, faller regn" t.ex. Jag vill minnas att den var ganska bra, men att det egentligen inte var något speciellt med den. Men titeln är ju känd och den blev filmatiserad på 40-talet, så den måste ju ha varit mycket populär.

3. a) På temat släktsaga måste det ju bara bli Sagan om Isfolket av Margit Sandemo.

3. b) "Glöd" av Kathryn Harrison var en av mina favoritböcker förra året, och den utspelar sig för flera hundra år sedan i Spanien.

Den mörka sanningen

Den mörka sanningen
av Margit Sandemo

Cornelia har alltid haft återkommande drömmar som gör henne orolig. I samband med att familjen reser till kusin Missys bröllop så blir drömmarna ännu klarare och utökas med fler bilder. Hon är säker på att det inte är vanliga drömmar. Detta är minnen av något som hon inte riktigt kan få tag på, men när hon minns, då kommer hon att dö.

Cornelia är yngst av barnen i hennes fars första äktenskap. Hennes mor dog och hennes far gifte så småningom om sig. Inte det smartaste han har gjort här i livet. Han är en bra man, men bländades av den vackra Matilda och tyckte dessutom att hans tre barn behövde en ny mor. Men Matilda är inte mycket till mor, varken för makens tre stora barn, eller för de gemensamma småbarnen. Hon vill att de ska vara välklädda och att allt ska se ståndsmässigt ut, utöver det har hon inget intresse för dem. Matilda är en av alla kvinnor av den här typen i Margit Sandemos böcker. De som är egenkära och bara bryr sig om att beundras för sin skönhet, rikedom och status. Den här boken utspelar sig under tidigt 1900-tal, så här är bland annat ett bra parti av största vikt. Matildas syster är likadan, och systerdottern Missy (egentligen Mari-Lise) är värst av alla. Den trion är närmast parodiskt skildrad.

Missy är alltså inte Cornelias riktiga kusin, och det är hon glad över. Alla män faller för hennes spelade kattungelika hjälplöshet, och hennes släktingar beundrar henne, men Cornelia och hennes klarsynta syster Anna genomskådar henne. Deras bror Pontus har det inte lika lätt. Han vet egentligen vad hon går för, men det är inte utan att han låter sig duperas. Likadant var det med grannpojkarna i barndomen, när Cornelias familj bodde på den här orten. Det är med en av dem Missy ska gifta sig nu, till Cornelias och Annas förvåning.

Det är något mystiskt med allting. Cornelia är säker på att det var här det hände, det hon inte får minnas. Och det måste vara någon annan som vet vad. Varför utsätts hon för attentat och bevakning helt plötsligt? Vad är det egentligen hon inte minns?

En helt okej bok i Margits gamla följetongsstil, även om den här bara är tio år gammal och antagligen aldrig har varit följetong. Det finns en deckargåta, lite romantik, humor och förstås några snobbiga översittare som får vad de förtjänar.

Ge aldrig upp, Lotta!

Ge aldrig upp, Lotta!
av Merri Vik

Kajsas och Jans bröllop närmar sig, och Giggi tycker att hon och Lotta borde lära sig hur det går till på bröllop, nu när de ska vara tärnor. Så när Lotta ska in till stan (från sommarstugan på landet) har Giggi sett ut ett bröllop de kan gå och titta på. Synd bara att Lotta måste gå till fiskaffären först, och har en otät kasse full med strömming med sig i kyrkan ...

Fler missöden kan kopplas till Kajsas bröllop. Först slarvar Kajsa bort sin brudklänning och på själva bröllopsfesten blir Lotta och Giggi osams med Paul och Oscar. Man kan ana att Oscar inte är "den rätte" för Giggi, och egentligen vet jag inte om Paul passar så bra för Lotta. Det är inte så ovanligt bland Lotta-läsarna att de inte är speciellt förtjusta i Paul.

Lotta gör stor succé som montervärdinna på en teknikmässa (ett extrajobb för företaget där hennes pappa jobbar), visar det sig. Fast inte i precis det ögonblicket när Paul dyker upp och de inte lyckas bli sams efter den katastrofala bröllopsfesten.

Och så är det fler försvunna kläder som måste letas efter. Lotta har råkat lämna in fel kavaj på kemtvätt, så nu är hennes pappas pass och flygbiljetter inlåsta på tvättinrättningen medan ägare och personal gladeligen har skingrats åt alla håll över helgen. Och pappan ska åka utomlands i affärer under helgen. Panik!

Kul bok, även om jag tycker att Lotta bara borde göra slut med Paul. Visst, tanken är säkert att tanklösa Lotta behöver någon som är mer förståndig. Men det känns inte riktigt bra. Som att han alltid reagerar på hennes missöden med antingen irritation (som i den här boken) eller överseende (oftast). Och så blir de ovänner. Särskilt här verkar Paul dessutom inte kunna skratta åt sig själv, och det är ju en väldigt dum egenskap om han nu ska vara ihop med Lotta.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"

Diary of a Snob: Money Can't Buy Me Love

Diary of a Snob: Money Can't Buy Me Love
av Grace Dent

Fortsättningen på "Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl", om den snorrika engelska tonårstjejen Poppet Montague-Jones och hennes jobbiga liv.

Poppet och hennes kompisar har blivit gamla nog för att paparazzin ska intressera sig för dem. Alla vet ju vilka deras kända föräldrar är, och inte minst känner man till Poppets äldre syskon och deras bravader. Storebror Knute är en självutnämnd "eco-warrior" och storasyster Kitten är känd för att vara rik, snygg och full/hög på alla de rätta festerna. Hon har varit inblandad i massor av skandaler, men har inte synts till på ett tag. Poppet vet varför. Kitten har skärpt till sig, men tagit sin nya livsstil lite för långt. Stackars Poppet måste lyssna på Kittens förmaningstal, som om det inte var nog med mammans. De har nämligen fått för sig att det är på väg utför med Poppet, och vill stoppa henne innan hon blir som Kitten var fram till alldeles nyligen.

Det är ju löjligt! Poppet missköter sig ju inte alls speciellt mycket. Den där bilden som tidningarna publicerade när de spekulerade i om hon var nästa "wild child" i familjen var ju för katten smygtagen i en pappershandel! Visserligen är hennes betyg helt hopplösa, men det har de ju alltid varit. Hennes enda hemlighet är Kwame Kobina, hennes svarte pojkvän från slummen. Men han är långt ifrån den knivbärande knarklangaren somliga vill ha det till. Han är en toppstudent som beundrar sin mamma och lägger mycket energi på att jobba med utsatta ungdomar. Ibland är han faktiskt för seriös för Poppets smak. Men mamma Jocasta och Kitten är övertygade om att de måste rädda Poppet från fördärvet. Hennes kompis Strikers mamma har liknande farhågor. Och när den tredje tjejen i gänget, den naiva världsförbättraren Vixen, vill hjälpa till så blir det inte precis bättre.

Kanske något förutsägbar handling, men det är ju så roligt. Som en brittisk sitcom, fast som bok. Kul också att författaren har tillåtit sig att lassa på med förmögenheter, adelstitlar och annat som egentligen är lite för mycket. (Men det är väl bäst att jag håller tyst innan jag avslöjar slutet.) Någonstans finns det också en ton av allvar bland alla tokroliga händelser.

Rekommenderas för den som gillar t.ex. Lotta-böckerna eller The Princess Diaries.

Domarboken

Domarboken

Jag bestämde mig för att ta upp det här med att läsa igenom hela Bibeln igen. Det var Domarboken som stod på tur. Det handlar om en period då det var s.k. domare som styrde. Inte som domare i en domstol alltså, utan mer som någon sorts ledare. Det nämns flera gånger att det inte fanns någon kung och att folk gjorde som de ville. Tydligen följde de inte alltid Guds lagar, och då gick det dåligt för dem, men bättre när de gjorde som domarna sa. Som vanligt är det en hel del massakrar och liknande.

Mest känd är berättelsen om Simson. Den har ju t.o.m. ett visst underhållningsvärde, vilket man inte kan påstå om alla texter i Bibeln. Simson borde ha lämnat Delila tidigare förresten. Det fanns så många tecken på att förhållandet var destruktivt. She's just not that into you - milt sagt. (Ja ja, de där upprepade händelserna är ju bara ett populärt berättargrepp. Men det blir lite konstigt i det här fallet.)

Här finns även berättelsen som låg till grund för en av serierna som figurerade i den här rättegången.


Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")
2. "Andra Moseboken" ("Exodus")
3. "Tredje Moseboken" ("Leviticus")
4. "Fjärde Moseboken" ("Numeri")
5. "Femte Moseboken" ("Deuteronomium")
6. "Josua"

Lästa böcker! Tusen och tusen! Minst!

Just nu läser jag betydligt mer än jag bokbloggar. Det är väl i och för sig inget fel i det. Jag gillar ju att läsa. Men jag har en stoooor hög lästa böcker som jag har tänkt att skriva om när jag hinner och känner för det. Flera bra som jag vill tipsa om, och några helt vanliga och okej. Inget jag vill avråda från direkt, men det beror på vad den som ska läsa gillar. Alla gillar inte gamla flickböcker, Bibeln eller manga översatt till tyska. Sånt som jag tycker är kul att läsa. Deckare, nutida barn- och ungdomsböcker samt angrepp på monarkin kanske faller fler i smaken. Sånt som jag också tycker är kul att läsa.

Spiraltrappan

Spiraltrappan: Min väg ut ur mörkret
av Karen Armstrong

"Spiraltrappan" är en fortsättning på "Genom den trånga porten", men skriven långt senare. Karen Armstrong skrev en annan bok om sina upplevelser efter att ha lämnat klostret ganska snart efter att "Spiraltrappan" kommit ut, men hon berättar här att hon aldrig var nöjd med den boken. Hon hade inte fått någon ordning på sitt "civila" liv ännu och förlaget önskade sig en bok där hon framställde sig själv som lycklig och full av tillförsikt inför framtiden, vilket inte alls var sant. Hon hade problem med att anpassa sig till ett vanligt liv, sitt misslyckande i klostret och att folk inte kunde sätta sig in i hennes känslor kring detta. Hon hade heller inga direkta framtidsplaner, särskilt inte efter att hon också, oväntat, misslyckats med sin akademiska karriär.

Dessutom led hon av ohälsa. I klostret hade hon börjat få anfall, som sågs som utslag av överspändhet och något hon borde övervinna, och det dröjde innan hon sökte läkare även efter att anfallen hade fortsatt utanför klostret. Även efter att hon fått diagnosen epilepsi så var det svårt, eftersom epilepsi, åtminstone på den här tiden (omkring 1970-talet), kunde leda till diskriminering i t.ex. arbetslivet och var något man borde hålla hemligt. (Vilket låter helt sjukt.)

Till slut, efter att hon skrivit sina första böcker om livet i och utanför klostret, så började det gå åt rätt håll för Armstrong. Hon fick ett erbjudande om att göra en lågbudgetdokumentär om Paulus för BBC, och i samband med sin research och inspelningarna i Israel började hon få en ny syn på, och ett nytt intresse för, religion. Men den här gången tillhörde hon ingen särskild bekännelse, utan det var fritt fram att studera hur hon ville. Idag har hon skrivit en mängd böcker om religion, och efter 11 september har hon varit särskilt efterfrågad när det gäller att berätta om islam. På hennes initiativ kom Charter for Compassion (Urkund för medkänsla) till. Så det verkar ju ändå ha gått ganska bra till slut. Man vet ju att Karen Armstrong kommer nå framgång och att hon ju nästan måste ha uppnätt en viss känsla av mening. Alla de där böckerna finns ju bevisligen. Och det är ju skönt att läsa om efter alla motgångar. Men det är också intressant att läsa om motgångarna, och att hon beskriver sig själv som så komplicerad. Det är inte så att allt blir jättebra på slutet heller. Man kan ju undra hur den första, hurtiga, varianten av boken var. jag tror inte jag är intresserad av att läsa den.

Den tyska listan 2010

Här kommer, traditionsenligt, den tyska listan. Det gäller böcker lästa 2010. En del är kanske lite långsökta ...

- Bücher mit einer Farbe im Titel (bok med färg i titeln)
- Bücher mit einem Tier im Titel (djur)
- Bücher mit einer Vornamen im Titel (förnamn)
- Bücher mit einem Ort im Titel (ja, ort)
- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel (väder typ)
- Bücher mit einer Pflanze im Titel (växt)


- Bücher mit einer Farbe im Titel
Gert Nygårdshaug, "Rødsonen"
Trude Brænne Larssen, "Hvite løgner"
Hergé, "Blå lotus"
Yoshiyuki Sadamoto/Gainax, "Neon Genesis Evangelion 3: Ett vitt ärr"


- Bücher mit einem Tier im Titel
Rumiko Takhashi, "Inu Yasha" (flera delar, inu betyder hund)
Camilla Läckberg, "Olycksfågeln"
Muriel Barbery, "Igelkottens elegans"
Martina Haag, "Fånge i hundpalatset"
Sara Gruen, "Water for Elephants"
Bernhard Nordh, "Nybyggarna vid Bäversjön"


- Bücher mit einer Vornamen im Titel
Jan Lööf, "Jan Lööfs serier - volym två"
Delphine de Vigan, "No och jag"
Merri Vik, "Platt fall, Lotta!"
Merri Vik, "Rena mörkret, Lotta!"
Merri Vik, "Hejda dej, Lotta!"
Merri Vik, "Full fart, Lotta!"
Merri Vik, "Arma Lotta!"
Merri Vik, "Vilken fullträff, Lotta!"
Merri Vik, "Håll masken, Lotta!"
Merri Vik, "Lotta i topp"
Merri Vik, "Var glad, Lotta!"
Merri Vik, "Vilken vals, Lotta!"
Merri Vik, "Festligt, Lotta!"
Merri Vik, "Vilken tur, Lotta!"
Merri Vik, "Alla tiders Lotta!"
Merri Vik, "Rena karusellen, Lotta!"
"Josua" (Bibeln)
William Shakespeare, "Julius Cæsar" (Om nu Julius räknas som förnamn)
William Shakespeare, "Kung Lear"
Ai Yazawa, "Nana" (flera delar)
Maj Sjöwall, Per Wahlöö, "Roseanna"
Jakob Wegelius, "Legenden om Sally Jones"
Joanna Hellgren, "Frances" (flera delar)
Tore Renberg, "Charlotte Isabel Hansen"
Ritta Jacobsson, "Teas hemlighet"
Kiyohiko Azuma, "Yotsuba&! 6"
Lene Ask, "Hitler, Jesus og farfar"
Margit Sandemo, "Tomas, min son"
Margit Sandemo, "Tessa"
Junji Ito, "Museum of Terror: Tomie" (flera delar)
Kai Söderhjelm, "Boel och böckerna"
Gitta Sereny, "Fallet Mary Bell"
Gilbert Hernandez, "Luba: Three Daughters"
Liv Strömquist, "Prins Charles känsla"
Denise Rudberg, "Matilde"
Nene Ormes, "Udda verklighet" (huvudpersonen heter ju Udda)
Disa Netterström-Jonsson, "Britt möter allvaret"
Disa Netterström-Jonsson, "Britt och sommaren"
Disa Netterström-Jonsson, "Britt, Karin och Ann-Marie"
Peter O'Donnell, Jim Holdaway, "Modesty Blaise: The Gabriel Set-Up"
Sanna Wallin, "När jag letar efter Max"
Ingrid Hill, "Ursula, Under"
Gunilla Lindgren, Sofia Taikon, Amanda Eriksson, "Sofia Z-4515"
Patricia Highsmith, "Carol"
Yoshiyuki Sadamoto/Gainax, "Neon Genesis Evangelion 4: Asuka anländer"


- Bücher mit einem Ort im Titel
Martina Haag, "I en annan del av Bromma"
Peter Ackroyd, "The Clerkenwell Tales"
Faustin Titi, Eyoum Nganguè, "En evighet i Tanger"
Jaime Hernandez, "Ghost of Hoppers"


- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel
Maxence Fermine, "Snö"


- Bücher mit einer Pflanze im Titel
Emilie Flygare-Carlén, "Rosen på Tistelön"
Lena Kallenberg, "Apelsinflickan"
Hergé, "Blå lotus"
Stephen Chbosky, "The Perks of Being A Wallflower"

The Good Neighbors Book Two: Kith

The Good Neighbors Book Two: Kith
av Holly Black
Illustrerad av Ted Naifeh

Varje del i The Good Neighbors har en egen handling, samtidigt som det även finns en övergripande handling. I det andra albumet har Rue Silver insett att ja, hon är till hälften älva. Att hennes mamma alltid har varit så udda har verkligen fått sin förklaring. Men hon har inte fått riktigt alla svar än. Dessutom verkar hennes morfar älvakungen ha planer som Rue inte är så förtjust i.

Annars handlar den här boken om otrohet, och om de mer komplicerade aspekterna av kärlek. Att Faerie är inblandat gör ingenting enklare, för älvor känner inte på samma sätt som människor.

Nu ska det bli spännande att se vad som händer i serien sista del.

- The Good Neighbors Book One: Kin

Bäst 2010

Efter lite funderade har jag bestämt mig för vilka böcker som egentligen var bäst av de jag läste förra året. Det var inte lätt, och hade jag gjort listan en annan dag kanske det hade blivit helt andra böcker som premierats.

Bästa roman: Utmärkelsen får delas på tre, nämligen: Sarah Waters - "Affinity", Kathryn Harrison - "Glöd" och Sara Gruen - "Water for Elephants". Tre bra böcker (speciellt två av dem egentligen), men efter detta måste vi verkligen utse även en ...

Roligaste roman: Grace Dent - "Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl"

Bästa deckare: Denise Mina - "Blodsarv". Här behövde jag inte fundera länge. Det fanns bara en annan som kunde komma i fråga, men den här är bättre.

Bästa science fiction och även Bästa noveller: Isaac Asimov - "Jag, robot"

Bästa fantasy: Holly Black - "Valiant"

Bästa bilderbok: Tove Jansson - "Hur gick det sen?"

Bästa fakta/humor: Kalle Lind - "Människor det varit synd om"

Bästa självbiografiska bok: Tété-Michel Kpomassie - "An African In Greenland" samt Karen Armstrong - "Genom den trånga porten"

Bästa självbiografiska seriealbum: Malin Biller - "Om någon vrålar i skogen" (även Bästa dialekt)

Bästa helt fiktiva seriealbum: Ai Yazawa - Nana samt Patrik Rochling och Li Österberg - "Vänd dig om"

Skattejakten

Skattejakten
av Margit Sandemo

Jag har skrivit om samma bok tidigare, läs här.

"Skattejakten" var kanske främst en tävling. Man kunde hitta en skatt. Fast jag misstänker att det snarare var ett papper med instruktioner om hur man skulle snmäla att man hittat platsen, och sen fick man guld eller pengar (man fick välja). Men det är en roman också.

Mattis är en fattig student från Lofoten, som är ihop med Flora, den snyggaste tjejen på hela universitetet. Hon kommer från en fin familj, och hennes pappa är inte så glad över valet av pojkvän. Det här är på 50-talet, så han har viss talan i saken. Men Mattis får veta att om han kan utföra ett uppdrag så skulle Floras pappa se på honom med blidare ögon. Han blev nämligen av med en guldtacka under kriget, där han naturligtvis var på rätt sida. Läsaren vet att detta inte är helt sant. Han var nog snarare krigsprofitör, och det var motståndsmän som tog hans guld. Det finns vissa spår, men man har inte klarat att följa den. Men en trevlig ung pojke med ärlig uppsyn lär ju ha positiv inverkan på de som sitter inne med information ...

Det visar sig att guldet är väl gömt och den enda som visste var, Laura, är död. Men hon har lämnat ledtrådar, avsedda för en god vän, som också är död. Nu försöker Mattis, Lauras dotter Ina och ett gammalt original som kallas Einstein lösa gåtorna för att kunna ta reda på var skatten finns. Samtidigt får Mattis mer och mer klart för sig att Floras pappa kanske var inblandad på ett lite annat sätt än vad han låtit påskina. Hur ska Mattis göra om de hittar skatten? Ganska söt bok, men det är ju mer mysteriet som är i centrum än något annat. Det funkar dock att läsa den som en roman, utan att bry sig om att försöka lösa gåtorna.

Svaren de tre kommer fram till får man alltså inte veta, för det är ju det som är tävlingen. Nu när tävlingen är avslutad för mer än tio år sedan hade det kanske varit kul med facit. Jag klarar inte att lösa alla de där gåtorna ju, och sen ska man dessutom sätta ihop svaren på nåt sätt. Efter lite letande på internet så har jag faktiskt hittat svaren på gåtorna. SPOILER, markera för att se tydligare: Skatten fanns alltså vid Monolitten, eller? Verkar vara det som blir svaret när man sätter ihop allt.

These Old Shades

These Old Shades
av Georgette Heyer

Georgette Heyer ska ha varit den som etablerade genren Regency Romance. Hon var inspirerad av t.ex. Jane Austen, men eftersom Heyer inte skrev om sin samtid så blev det ju på ett helt annat sätt. Bl.a. var hon ju tvungen att hela tiden förklara tidens seder för sina läsare, och hon lär ha varit extremt påläst om regencyperioden. Hon skrev massor av böcker - romance, historiska romaner och deckare - från början av 1920-talet till sin död i mitten av 1970-talet.

"These Old Shades" är romance, men det utspelar sig inte under regencyperioden utan tidigare, någon gång i mitten av 1700-talet. Det är innan franska revolutionen. Madame Pompadour är den franske kungens älskarinna. Bokens hjälte är en typisk romancehjälte. Han är mörk (föreställer jag mig, jag minns faktiskt inte hur hans utseende beskrevs, jag var fullt upptagen med att le åt hur hans kläder beskrevs) och mystisk, sardonisk, och han kallas, inte utan fog, för "Satanas" av både vänner och fiender. Han heter Justin Alastair, hertig av Avon, och är lika hemma i Paris som i sitt hemland England.

En dag krockar han med en ung pojke i enkla kläder på en gata i Paris. Pojken är på flykt från sin äldre bror, som tänker straffa honom för ett eller annat. Hertigen får ett infall och köper pojken av brodern. Hans plan är att göra pojken till sin page. Det roar honom att släpa med en oskyldig ung pojke på några av Paris värsta adresser (men ståndsmässiga ändå - hertigen bryr sig inte om moral, men väldigt mycket om börd), och det roar även Paris fina kretsar. Hertigens mer moraliska vänner förfasar sig dock, men pojken själv, Léon, verkar förtjust. Han ser dessutom upp till hertigen på ett sätt som alla tycker är överdrivet. Men Léon blir arg när man försöker övertyga honom om att hertigen inte är värd den sortens beundran.

Det visar sig snart att det finns både ett och två mysterier rörande Léon, och att hertigen köpte honom på grund av lite mer än ett infall. Nu blir det spännande! Dessutom är dialogen rapp och rolig. En ganska bra bok, faktiskt. Lustigt att tänka sig att den är skriven för 85 år sedan. En 85 är gammal svensk bok hade troligen inte känts så här fräsch, och den hade inte varit lika lättläst.

Statistik 2010

För att se tidigare års statistik, klicka på etiketten Statistik. Nu har jag ju inte hunnit föra över alla gamla inlägg hit än, så de senaste åren saknas.

Antal lästa böcker: 198
Det lägsta antalet sedan 2002. Det finns säkert någon anledning, men jag vet inte riktigt vilken. Antalet varierar en del, men brukar oftast vara en bit över 200.

Månad då jag läste mycket: Juni, juli och november, 22 böcker vardera.
Månad då jag läste lite: April, 7 böcker.

Språk:
Svenska: 143 (72 %)
Engelska: 42 (21 %)
Norska: 13 (7 %)
Inget på tyska under 2010. Får försöka läsa mer på det språket i år. Inget på danska heller, men det är ju inget ovanligt. Det har bara hänt någon enstaka gång att jag har läst på danska.


Jag har delar upp topplistorna i seriealbum och andra böcker, helt enkelt för att serieförfattarna inte skulle dominera helt. Sammantaget läste jag böcker av 125 olika författare eller "författarteam". Då räknar jag inte med novellsamlingar/antologier med massor av författare.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Merri Vik, Margit Sandemo (13 st)
2. Trude Brænne Larssen (6 st)
3. Sven Wernström, Holly Black* (4 st)
4. Disa Netterström-Jonsson (3 st)

*3 romaner och ett seriealbum.

De högsta placeringarna innehas av författare som brukar ligga på listan. Det är ju en fördel att ha skrivit många och korta böcker ...


Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Rumiko Takahashi (9 st)
2. Ai Yazawa (6 st)
3. Yoshiyuki Sadamoto/Gainax, Masami Tsuda (4 st)
4. Hergé, Gunnar Krantz, Jeff Smith (3 st)

De här placeringarna brukar bero på vilka längre serier (oftast manga) jag håller på med för tillfället. Rumiko Takahashi är nästan alltid med på listan.

Neon Genesis Evangelion del 1-4

Neon Genesis Evangelion del 1: Apostlarna anfaller
Neon Genesis Evangelion del 2: Pojken och kniven
Neon Genesis Evangelion del 3: Ett vit ärr
Neon Genesis Evangelion del 4: Asuka anländer
av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax

Avslutade mitt seriefrossande i mellandagarna med att börja läsa om Neon Genesis Evangelion. Det är en av alla dessa mangaserier som började komma ut på svenska för ett antal år sedan, men där man lade ner utgivningen under 2009-2010. Jag vet knappt om det är någon manga som kommer ut på svenska numera. Mycket få titlar i så fall. Det är väl okej (men tråkigt) när det gäller japanska serier, där man åtminstone kan fortsätta läsa på t.ex. engelska, men det är värre när det gäller svenska serier, som Kick off! av Yokaj studio.

Neon Genesis Evangelion är en mycket bra berättelse, som utspelar sig i framtiden. Nu är ju framtiden år 2015, så vi är snart där, men eftersom Second Impact inte inträffade i verkligheten är 2000, så kommer jorden inte att se ut som i NGE i alla fall. Second Impact var en meteoritsvärm som träffade jorden och orsakade katastrof. Eller? Är den officiella version verkligen sann?

Nu, är 2015, står jordens befolkning inför ett nytt hot. Så kallade Apostlar, märkliga stridsrobotar(?) från andra planeter(?) anfaller. Det enda som kan hindra dem är jordiska stridsrobotar, som kallas EVA. Det finns bara två stycken, och det är inte vem som helst som kan styra dem. Piloten är i symbios med roboten och styr den med sitt medvetande, och bara vissa ungdomar kan klara detta.

Shinji Ikari är en fjortonårig pojke som inte tycker att något spelar någon roll egentligen. Han sköter sig och gör som folk vill, men han känner sig likgiltig inför det mesta. Nu har hans pappa kallat honom till sig. Shinji har knappt träffat honom på många år. Det visar sig att pappan vill något mer än att bara träffa sin son. Han vill att Shinji ska bli EVA-pilot. Men vill Shinji, som är likgiltig inför det mesta och sårad över pappans avståndstagande, verkligen riskera sitt liv för att försöka rädda världen?

Det finns även två andra EVA-piloter, båda flickor i samma ålder som Shinji. Rei, som är så känslokall att hon knappt verkar mänsklig, och Asuka, hennes raka motsats, med ett häftigt temperament. Men båda är lite mystiska. För att inte tala om hur mystiskt hela projektet med EVA-robotarna är. Och apostlarna - vad är de?

Ghost of Hoppers

Ghost of Hoppers
av Jaime Hernandez

Jag älskar att personerna i Locas-berättelserna åldras och förändras under seriens gång. Nu har jag ju läst serien under bara sex år, så utvecklingen har gått snabbare för mig. Egentligen dök ju t.ex. Maggie Chascarillo, som är den centrala karaktären i "Ghost of Hoppers", upp första gången 1982. Då var hon väl tonåring, cool, men lite osäker, punkare och åkte på äventyr i sitt jobb som "pro-solar mechanic". Nu är jag nästan framme i nutid, och i "Ghost of Hoppers" är Maggie i fyrtioårsåldern, inte längre så cool men fortfarande osäker på sig själv, och hon jobbar som bovärd (eller vad man ska kalla det) i ett lägenhetskomplex i Los Angeles. Eftersom det är många tillbakablickar - just här är kanske flashbacks ett mer korrekt uttryck - så får man även möta Maggie som tonåring och till och med som småbarn, men i stort sett är hon vuxen och inte så glamourös och spännande som förr.

Hon träffar Vivian Solis, som bär det träffande öknamnet Frogmouth. Vivian är skitsnygg, men vräker ur sig den ena grodan värre än den andra, och verkar aldrig har något vänligt att säga om någon. Ganska långt från Maggie, som tror gott om de flesta. Maggie och Vivian är på väg att inleda ett förhållande, men, ehm, de vill inte riktigt ha ut samma saker av relationen. Maggie uppoffrar sig för Vivian, och hon uppoffrar sig för Izzy, som behöver någonstans att bo ett par nätter i LA. De går waaay back (uppvuxna i samma område, Izzy brukade passa Maggie när hon var liten), men Izzys psykiska problem gör att inte ens Maggie orkar med henne riktigt. Nu är det riktigt illa, och det går så långt att till och med Maggie börjar se märkliga saker.

Det handlar mycket om gamla vänner och tidens gång. Izzy är inte den enda från Hoppers som Maggie återser under de här dagarna. Alla möjliga verkar ha hamnat i Los Angeles. Det är så roligt att läsa om när Maggie träffar folk som också har blivit lite äldre och som har haft sina egna liv under de här åren. Alla har så mycket historia. De har familjer, vänner, ovänner, gemensamma minnen ... Maggie träffar till och med Hopey, sin bästa vän och, får man väl säga, stora kärlek. Båda träffar andra, antagligen för det mesta. Maggie är nästan alltid kär i olika män, och var faktiskt gift ett tag, men förr eller senare blir det alltid hon och Hopey igen.


Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Gilbert Hernandez:
- "Fear of Comics"
The Luba Trilogy:
1. "Luba In America"
2. "Luba: The Book of Ofelia"
3. "Three Daughters"

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"
- "Locas In Love"
- "Dicks and Deedees"

The Good Neighbors Book One: Kin

The Good Neighbors Book One: Kin
av Holly Black
Illustrerad av Ted Naifeh

Ett seriealbum, första delen av tre, av Holly Black! Hurra! Självklart handlar det om älvor, varav de flesta mindre trevliga.

Rue Silvers mamma är försvunnen sedan flera veckor och hennes pappa sitter hemma och är helt apatisk. Rue försöker intala sig själv att inget är på tok, men det är svårt. Speciellt som hon har börjat se så många märkliga varelser överallt. Det började när mamman försvann.

En universitetsstudent hittas mördad, och en av hennes lärare, Rues pappa, häktas. Han är misstänkt för mordet på henne och dessutom tror man att han har något att göra med sin frus försvinnande. Rue vet inte vad hon ska tro, men hon tänker undersöka det. Ganska oväntat kontaktas hon av sin morfar, som definitivt inte är mänsklig. Rues mamma har alltid varit ganska annorlunda, och det får ju sin förklaring då. Men varför har hon försvunnit, och vad han hänt den mördade studentskan?

Bra serie, speciellt om man gillar Urban Fantasy. Har man tyckt om Holly Blacks ungdomsböcker så tycker man absolut att det här också är riktigt bra. Det är två delar till i serien, men åtminstone den här volymen är nåtsånär fristående.

Livsglede

Livsglede - en selvbiografi
av Margit Sandemo

Det här är en av mina julklappsböcker - Tack, Kristin! "Livsglede" är Margit Sandemos självbiografi, och även om den, som alla hennes böcker, är skriven på svenska från början, så ser det inte ut som om det är någon svensk utgåva på gång. Det är ju inte så konstigt kanske. Margit Sandemo verkar vara betydligt mer känd som person i Norge än i Sverige.

Tidigare har hon sagt att hon aldrig skulle skriva någon självbiografi, men till slut blev det alltså så ändå. Hon har berättat om delar av sitt liv i andra böcker och i intervjuer, och något har man väl mer kunnat ana sig till. Att fadern, Anders Underdal, var ganska outhärdlig att ha i familjen till exempel. Totalt självupptagen och väldigt sträng mot de fem barnen. Men modern, Elsa Reuterskiöld, fick nog efter några år, och flyttade med alla barnen från småbruket i Norge till sina föräldrar i Sverige. Det var en adlig släkt, morfadern var häradshövding och hela familjen bodde på Tingsgården i Bräkne-Hoby i Blekinge. Jag kan tänka mig att Margit Sandemo har haft enorm glädje av att ha vuxit upp i både torparmiljö och herrgårdsmiljö när hon har skrivit sina historiska romaner.

Det är många roliga händelser och lustiga anekdoter om de fem syskonens uppväxt, men så finns det också de mörka händelser som man har läst något om i intervjuer, och som också ligger till grund för en del av Karines berättelse i "Små män kastar långa skuggor", en av böckerna i Sagan om Isfolket. Nämligen om våldtäkterna Margit Sandemo utsattes för under barndomen. Varje gång av olika främmande män. Man undrar hur ett barn kan råka ut för flera våldtäkter som inte alls har med varandra att göra. Men det förekom säkert oftare än man tänker sig, och på den tiden (30-talet) var det antagligen något man pratade om så lite att föräldrar kanske inte ens visste att de behövde bevaka eller varna sina barn. Och de barn som ofta gav sig ut på ensamma upptäcktsfärder var helt säkert de lättaste offren.

I stället för att berätta om vad som hänt förträngde Margit händelserna och dolde dem för alla andra. I ett fall hade hon dessutom blivit hotad med att hennes syskon skulle råka illa ut om hon skvallrade. Vid den sista våldtäkten var hon omkring 12 år gammal, och ska då ha slagit ihjäl våldtäktsmannen i ren ilska. Detta har jag hört talas om tidigare, och även om de fysiska men hon fick av en tidigare våldtäkt. Däremot inte så mycket om de fruktansvärda psykiska följder övergreppen fick. Hela boken inleds mycket dramatiskt med hur Margit som tonåring hamnar på psykiatrisk klinik, efter någon sorts episod som hon aldrig riktigt har fått klart för sig.

Sedan är det åren tillsammans med sin man Asbjörn Sandemo, de träffades i mitten av 40-talet och var tillsammans fram till hans död 1999, de tre barnen och ett antal barnbarn, hur hon lärde sig hantera de traumatiska händelserna i barndomen och hur hon hittade fram till vad som var rätt sätt för henne att uttrycka sig kreativt - skrivandet förstås! Hon började skriva på allvar ganska sent. När hon började skriva sin största succé Sagan om Isfolket var hon väl närmare 60 år gammal.

Det är också en del övernaturligheter, men inte så mycket som man skulle kunna tänka sig. Antagligen för att hon har skrivit om det förr. Man behöver inte oroa sig för att det ska vara massor av övernaturliga upplevelser hela tiden, om detta nu är något som Margit Sandemos läsare oroar sig för. Antagligen inte. Själv är jag ganska ointresserad av huruvida detta skulle vara sant eller inte. Jag tror egentligen inte, men det spelar inte så himla stor roll.

Biografin fortsätter ända fram till 2010. Det är ganska kronologiskt hela tiden, men förstås med massor av utvikningar hit och dit, som sig bör. Det är inte alltid de stora händelserna som berättas, utan det kan lika gärna vara en gång när Margit gjorde bort sig genom att säga nåt som kunde misstolkas, eller någon annan anekdot. Ibland kan man känna igen något som hon har använt i någon roman, och det är ju kul. Intressant att läsa för Margit Sandemos många läsare, och kanske även för andra. Det är ju ett ganska annorlunda och spännande liv.

Glöd

Glöd
av Kathryn Harrison

"Glöd" är en riktigt bra roman. Läs den! För mig tog det större delen av december (kanske mest på grund av jag läste den mitt i julförberedelserna och inte hade så mycket lästid), men det kan vara värt att lägga en del tid på den. En mycket välskriven historia.

Vi får läsa om två kvinnor i 1600-talets Spanien, där Inkvisitionen står mycket stark. I Francisca Luarcas berättelse får vi veta att Inkvisitionen alltid lämnar sina fångars skor kvar utanför deras hus. Grannarna ska inte kunna tro att någon t.ex. har rest bort frivilligt. Francisca kommer från en familj som föder upp silkesmaskar. Råvaran till siden kommer från dem, men själva är de för fattiga för att tillåtas bära siden. Sedan blir det ännu värre, när deras pappa tänker modernisera produktionen och misslyckas. Numera sitter Francisca, som så många andra, i ett av Inkvisitionens hemliga fängelser. Under tortyrsession efter tortyrsession försöker hon och hennes förhörsledare få fram en bekännelse som Inkvisitionen kan vara nöjd med.

Den andra kvinnan är på dagen jämngammal med Francisca, men född i Frankrike som Marie Louise, kungens brorsdotter. Hon gifte sig, i Franciscas hemby Quintanapalla, med kungen av Spanien, Carlos, och blev drottning María Luisa. De dystra spanska slotten, de tillknäppta kläderna och de stränga sederna i Spanien är helt främmande för henne efter hennes ljusa, uppsluppna barndom och ungdom i Frankrike. Hon är illa omtyckt av hovet och av folket, och hon lyckas inte med sin enda uppgift, att föda en son. Hon och kungen får faktiskt inga barn alls. Men hon har en riskabel plan för att åtminstone inte verka helt värdelös.

Kathryn Harrison har tagit sig ett par friheter med María Luisas liv, och det tycker jag är helt rätt. Det viktiga med en roman är ju att det blir en bra historia, inte att det är korrekt. Och hon har verkligen lyckats med romanen.

Britt, Karin och Ann-Marie

Britt, Karin och Ann-Marie
av Disa Netterström-Jonsson

I den här boken reser Britts mamma och styvfar bort i ca ett halvår och lämnar de fyra barnen ensamma i huset i Stockholm. Som man ju gör ... Visserligen har de någon sorts hushållerska som ska ordna med mat och sånt, men ändå ... Britt är väl vuxen förstås. Nitton år har hon hunnit bli. Hon har ju jobbat på kontor i flera år redan. Hennes systrar bör vara fjorton och femton år gamla vid det här laget och lillebror Matts omkring tolv. Fjortonåriga Ann-Marie är väldigt flamsig och tror att hon är mycket vuxnare än vad hon egentligen är. Tidigare har hon och Karin, som är ett år äldre och mycket mer sansad, varit bästa vänner, men nu umgås Ann-Marie hellre med en lite äldre flicka, som har dåligt inflytande på henne. Britt har svårt att handskas med Ann-Marie, och Ann-Marie råkar ut för en väldigt obehaglig händelse. Karin råkar också ut för något omvälvande, men det är trevligare och stillsammare.

Britt har aldrig riktigt trivts med sitt jobb, och både hennes fästman och hennes vänner tycker att hon ska se sig om efter ett nytt, nu när hon har några års erfarenhet av kontorsarbete. Men själv vet hon inte riktigt. Hon skulle vilja höra vad hennes mamma och styvfadern har att säga först.

Den här boken känns lite mer som en "normal" flickbok än de tidigare böckerna. Äntligen är det lov att vara lite missnöjd med tillvaron och försöka göra något åt det! Och Karin och Ann-Marie är inte lika perfekta som sin syster och råkar ut för sånt som man förväntar sig av en flickbok. Böckerna är från 40-talet och jag förstår att de funkade då och på 50-talet (när mina exemplar är tryckta), men på 60- eller 70-talet måste de ha börjat kännas väldigt omoderna. Jag tycker ändå att de är rätt kul att läsa dem och så gillar jag omslagsbilderna, men som ungdomsbok att känna igen sig i - mycket tveksamt.

Tidigare böcker i serien:
1. "Britt möter allvaret"
2. "Britt och sommaren"

Gott nytt år!

Jag vill önska alla ett gott nytt år. Hoppas ni fick många spännande böcker i julklapp, och att ni får läst mycket bra under det nya året.

Idag har jag räknat igenom min SUB, som sig för varje månad. En liten minskning, minsann. Jag tvivlar dock på att det kommer fortsätta så under 2011.