torsdag 27 november 2003

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö


Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
av Håkan Nesser

Det första man frågar sig är ju: Och vem är Kim Novak? Läs om Kim Novak på imdb.com.

Men boken utspelar sig en sommar i början av 60-talet, och därför är Kim Novak den första som killarna i skolan kommer att tänka på när den nya vikarien Ewa Kaludis susar in på skolgården på sin Puch. Alla killarna blir kära i henne, bland dem fjortonårige Erik, som är den som berättar historien. Han minns just den här sommaren i detalj på grund av Det Fruktansvärda som hände på sommarlovet. Och händelserna som till slut ledde fram till Det Fruktansvärda inleddes den dagen då handbollsstjärnan Kanon-Berra Albertsson och hans Kim Novak-liknande fästmö Ewa Kaludis flyttade till den lilla staden.

Annars var det ett fint sommarlov, fram till Det Fruktansvärda. Erik och hans bror Henry (som är mycket äldre än Erik) ska tillbringa sommaren i familjens sommarstuga. Det är den som kallas Genesaret. Mamman är döende i cancer och pappan är upptagen med att jobba eller besöka henne. För att Erik ska få jämnårigt sällskap ska hans klasskompis Edmund också följa med till stugan. Erik och Edmund känner inte varandra, deras pappor jobbar ihop och har bestämt det hela, men de blir snart riktigt goda vänner. Det är nog det bästa med boken, beskrivningen av deras vänskap och sommardagarna i Genesaret. Dessutom är det ett lite annorlunda perspektiv på själva brottet som begås (det är väl klart att det begås ett brott!) och slutet är ganska okonventionellt. Jag gillar det. :)

Tänker läsa "... och Picadilly Circus ligger inte i Kumla" snart. Som jag har förstått det har den inget med "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" att göra bortsett från att det är samma stad och samma årtionde, men jag räknar med att den också är bra. Läste baksidestexten på den när jag var på COOP idag. Den verkar bra.

onsdag 26 november 2003

Danska deckare

Vem var det som letade efter danska deckarförfattare? Lesehesten?

Jag hittade en lista över danska deckarförfattare på ett väldigt bakvänt sätt. Sökte efter sidor om Håkan Nesser och hamnade på www.schwedenkrimi.de, som faktiskt inte bara handlar om svenska deckare utan om deckare från hela Norden. Bl. a. så har de listat författarna efter land, och här är den danska listan. Det är på tyska, men även om man inte kan det språket kan man ju åtminstone läsa författarnas namn. :)

Jag har faktiskt läst en bok av Gretelise Holm, men det var inte en deckare. Peter Høeg känner jag ju också till, men resten vet jag inget om även om jag har hört något av namnen på listan.

----------

Skriver lite om "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" i morgon.

Det här är inte en bok


Det här är inte en bok
av Linda Skugge

Det är ganska svårt att beskriva "Det här är inte en bok", den är lite annorlunda. Det handlar lite om folks reaktioner på Linda Skugges tidigare bok "Saker under huden" och hennes krönikor. Folk som skickar samma mail jättemånga gånger och kräver att få svar. Och så är det de långa mailen som OCD-flickan skickar, om sitt liv och om hur mycket hon känner igen sig i Lindas* texter. Det handlar också mycket om Lindas graviditet och om hur hon tjatar och gråter sig till kejsarsnitt för att hon inte litar på att det finns en läkare i närheten under en vanlig förlossning och då kommer det hända något med barnet. Det känns lite som en dagbok. Inte av typen "det här har jag gjort idag", utan en där Linda har skrivit vad hon kommer att tänka på. Jag gillar hennes sätt att skriva. Har lånat och läst den här boken innan, men köpte den för ett tag sen så att jag skulle kunna läsa den igen.

----------

*Av någon anledning kallar jag henne vid förnamn. Inte för att jag tycker att jag känner henne, men hon är ju med i boken och heter Linda.

tisdag 25 november 2003

Rainbow Valley


Rainbow Valley
av L.M. Montgomery

Jag läste aldrig "Anne på Grönkulla" när jag var liten, men det går väl lika bra när man är stor. Jag började läsa serien i år och nu har jag just läst den sjunde boken. Jag tog en ganska lång paus mellan del sex och del sju, för jag hade tröttnat på böckerna. Det är väl egentligen de två första som är bäst. Men nu när jag väl har fått läst "Rainbow Valley" har jag fått tillbaka intresset för serien igen. Jag vet inte riktigt om det beror på pausen jag har tagit i läsningen eller om den här är bättre än de föregående böckerna.

Vi har fått följa Anne sedan hon var liten och kom till syskonen Matthew och Marilla, som egentligen hade tänkt adoptera en pojke som kunde hjälpa till på gården, och nu är hon vuxen och har sex barn. Barnens favoritplats är ett ställe de kallar Rainbow Valley. De brukar alltid leka där. En dag lockas syskonen Meredith, den nye prästens barn, dit och de båda syskonskarorna blir vänner. Egentligen handlar den här boken mest om de fyra syskonen Meredith, som ställer till med skandal efter skandal i byn utan att mena det. Deras mamma är död och deras pappa prästen är visserligen snäll, men väldigt disträ och lägger knappt märke till barnen. Aunt Martha ska ta hand om dem och hushållet är det meningen, men hon är så gammal och hon bryr sig dessutom inte särskilt mycket. Barnen går i trasiga kläder och barfota, de får inte tillräckligt att äta och huset är ostädat. Jerry, Faith, Una och Carl får försöka klara sig själva så gott det går, men det är så mycket som de inte vet att man inte får göra och ofta blir det fel.

Nu ser jag fram emot att läsa nästa del - "Rilla of Ingleside". Rilla är Annes yngsta barn, som vi hittills inte har fått läsa så mycket om.

måndag 24 november 2003

Kurt koker hodet


Kurt koker hodet
av Erlend Loe. Illustrert av Kim Hiorthøy.

En dag kom en slem fyr til Gunnars kai (hvor Kurt jobber som truckfører) og spurte om han kunne få kjøpe kaia. Det fikk han ikke og da bygde han en kjempemoderne kai like ved siden av Gunnars kai. Nå kjører alle båter dit og nesten alle ansatte på Gunnars kai mister jobben. Bare Gunnar, Kurt og en annen er igjen og de har ikke mye å gjøre. Når Kurt og sønnen Bud (Bud er to-tre år og har mistet barnehageplassen sin, så han må bli med Kurt på jobb) skal vaske en container (de må jo gjøre noe) oppdager de att den er full av folk som hvertfall ikke er fra Norge. Bud blir forelsket i en jente på sin alder (ordet "lysfontene" blir brukt) og Kurts kone Anne-Lise syns at det er svært SPENNENDE med folk fra fremmede land. Hun blir veldig engasjert, spesiellt i en fyr som atpåtil er en bedre truckfører enn Kurt. Kurt liker det dårlig.

"Kurt koker hodet" var opprinnelig et teaterstykke og det fremgår tydelig syns jeg. Det er veldig mye dialog i denne boka, mye mer enn i de andre Kurtbøkene. Jeg liker det ikke noe særlig, men det er i grunn ikke noen stor skuffelse. Jeg var forberedt på en nedtur etter den geniale "Kurt quo vadis?" og Loe er jo alltid morsom. "Kurt koker hodet" er en morsom bok, men sier ikke noe nytt om innvandring, arbeidsløshet eller sjalusi. Kanskje noe nytt om leverpostei og om kongen...

Jeg skjønner ikke helt dette med hodekokingen. Folk i boka koker hodet litt nå og da. Snodig.

P.S. Jeg er ikke norsk! Dere må unskylde alle de språklige feilene mine. Det er vanskelig å ikke blande det sammen med svensk.

söndag 23 november 2003

Flickan med silverhåret


Flickan med silverhåret
av Margit Sandemo

År 1781 tvångförflyttade Katarina den stora den svenska befolkningen på Dagö i Östersjön till Ukraina. Många dog under färden, men Koppers Lisa överlevde. Varför hon nu skulle göra det, när resten av hennes familj dog. Lisa var inte som de andra. Hon såg inte ut som sina syskon utan liknade i stället en adelsman som besökt Dagö, och dessutom var det som om hon levde i sin egen lilla värld och inte brydde sig om de andra i byn. Men det var bara ett försvar mot omvärlden, i själva verket längtade Lisa efter någon som behövde henne och tyckte om henne.

En dag ser Lisa och hennes släkting Jonas en zaporogkosack som blir torterad av tatarer. Lite senare ser de kosackens övergivna kropp ligga på platsen. Lisa vill gå dit och se om han lever, men Jonas vägrar. Det kan vara farligt. Så i stället smyger Lisa dit på natten...

Den här påminner faktiskt lite om Den svarta ängeln. Det är ett par som träffas, förlorar varandra, återses och så är det en massa missförstånd och konflikter som måste redas ut innan de äntligen kan få varandra (räknar med att det där inte var någon enorm spoiler, det är ganska vanligt med lyckliga slut i följetonger). Här är det lite mer yttre spänning, strider och flykt och sådant. Men det är så klart kärlekshistorien som är viktigast. :)

Här och här finns lite mer information om Gammalsvenskby, byn som Dagösvenskarna grundade i Ukraina.

Tillägg 24/11: Artikeln i DN som Johanna tipsade om.

Den svarta ängeln


Den svarta ängeln
av Margit Sandemo

Teresia Hammarfeldt, Tessa, är en rikemansdotter som i hemlighet går runt i stadens fattigkvarter med mat och enkla sjukvårdartiklar. Ingen vet vad hon heter, men eftersom hon alltid är klädd i svart kallas hon den svarta ängeln. Den enda som vet vem hon är är prästen. En dag har han ett speciellt uppdrag för henne. Ett skepp med sårade soldater ligger i karantän i hamnen. Modern till en döende adelsman vill att en trevlig flicka ska vara hos hennes son och göra hans sista timmar ljusa. Själv får modern inte gå ombord, men den sjukvårdskunniga Tessa får och hon är perfekt för uppdraget. Men Tessa har inte förstått vilka baktankar adelsdamen har...

Margit Sandemos böcker är jättebra om man vill ha en söt och enkel bok att sitta och mysa med. Det är precis vad den här är. :)

Kristin håller på och läser Margits följetonger och jag fick också lust att göra det.

fredag 21 november 2003

The Thackery T. Lambshead Pocket Guide to Eccentric & Discredited Diseases

The Thackery T. Lambshead Pocket Guide to Eccentric & Discredited Diseases
edited by Dr. Jeff VanderMeer & Dr. Mark Roberts

"From Freetown to Istanbul, Timbuktu to Ulan Bator, the Guide has proven its worth under less than ideal conditions. When a doctor lost in the Congo rainforests with only a few antibiotics and feral pygmy elephants for company cannot diagnose his odd spinal condition, he reaches for his handy copy of the Guide. When a family practice doctor cannot understand why a patient of 30 years with no history of mental defect suddenly begins to mimic inanimate objects, she turns to the reliable Lambshead Pocket Guide."

Det här är en bok om sjukdomar som i vanliga fall inte brukar stå med i läkarböckerna. Att samla ihop texter om dessa sjukdomar har blivit doktor Lambsheads livsverk. Förutom de medicinska artiklarna innehåller boken även en historik över tidigare versioner av Guiden (det här är den 83:e årgången) samt texter om den legendariske doktor Lambshead. Han är numera 102 år och har överlåtit ansvaret för Guiden till några andra, men den skrivs fortfarande i hans anda.

Naturligtvis är inte ett ord sant. Sjukdomarna är påhittade av en mängd olika författare (här finns bl. a. bidrag från Neil Gaiman, Alan Moore och China Miéville) och Thackery T. Lambshead har aldrig funnits på riktigt. Det är inte så att människor egentligen ska vara hudlösa och att huden är en (ärftlig) parasit som lever över hela kroppen. Folk förvandlas inte till frukt bara så där. Och troligen kommer inget hemskt att hända med din hjärna om du uttalar ett visst ord (som inte ska avslöjas här, om ifall att) på exakt rätt sätt.

De bästa fallbeskrivningarna är de som är som små noveller (om man tänker på att det handlar om bisarra sjukdomar så kan du säkert lista ut ungefär vilka genrer det rör sig om), och många är roliga. Helst ska boken avnjutas i små doser, annars är det lätt att man blandar ihop de olika sjukdomarna och tröttnar på den. Språket är dessutom ganska svårt (det är ju meningen att det ska likna en riktig läkarbok så mycket som möjligt), så det kan vara svårt att koncentrera sig på boken länge. Rekommenderas inte till folk som inte är så bra på engelska. Men om man är bra på engelska och dessutom har rätt sorts humor så är det här en bok för dig.

Ett extra plus är alla illustrationer. Det är inte bara till sjukdomarna, utan även exempel på hur tidigare utgåvor av Guiden sett ut. Ett förlag envisades t. ex. med att ha hinduiska gudar på omslaget och en ännu tidigare utgåva luktade starkt av makrill. (Det finns dock inget "skrapa och lukta" i den här boken. Kanske lika bra...)

torsdag 20 november 2003

Ny bok

Idag fick jag Erlend Loes senaste Kurtbok ("Kurt koker hodet") i posten. Det var Kristin som hade skickat den till mig. :) (Ja, jag visste om att hon skulle göra det. Hade beordrat henne. Hehe.)

Kommer ha fullt upp i helgen (besök hit, besök dit), men räknar med att jag ska hinna läsa den boken också.

D-N-Angel


D-N-Angel
av Yukiru Sugisaki

Mer manga översatt till svenska. Måste testläsas! (Jag har inte råd och känner inte för att sätta mig in i genren. Undantaget är det som översätts till svenska. Mer hanterbart, om man säger så.) D-N-Angel (eller hur man nu ska skriva det) handlar om en mesig kille, Daisuke, som fr. o. m. sin fjortonårsdag börjar förvandlas till mästertjuven Dark varenda gång han får syn på tjejen han är kär i. När Dark får syn på tjejen han är kär i förvandlas han tillbaka till Daisuke igen. Det är något genetiskt, Daisukes familj har förvandlats till Dark i generationer. Att tjejerna som Daisuke och Dark är förälskade i är tvillingsystrar och går i Daisukes klass gör inte det hela enklare. Daisuke förvandlas vid de mest olägliga tillfällen. I klassen går dessutom en kille vars livsuppgift är att sätta fast Dark, och det verkar som om han anar Daisukes hemlighet. (Ingen annan gör det - Daisuke och Dark liknar inte varandra alls.)

Hmm, jag måste nog läsa nästa del också (kommer visst ut i januari) innan jag kan bestämma mig för vad jag tycker (kommer t. ex. handlingen utvecklas mer eller kommer det bara vara samma saker som händer?). Det verkar kul, men ibland förstår jag inte riktigt vad som händer. Ungefär som "Sailor Moon" som min syster läser. Där brukar jag inte heller förstå handlingen. Min syster hävdar att den inte alls är svår att förstå, så jag är nog defekt på något sätt.

måndag 17 november 2003

Den röda lyktan


Den röda lyktan
av Su Tong

"Den röda lyktan" innehåller två noveller, "Hustrur och bihustrur" och "Shu Nong". Filmen Den röda lyktan är baserad på "Hustrur och bihustrur" (inga röda lyktor i novellen dock). Boken heter säkert så för att folk som har sett filmen ska köpa den.

Hustrur och bihustrur
Nittonåriga Songlian blir bortgift med Chen Zuoqian, en man i femtioårsåldern. Hon är hans fjärde hustru. Först tycker hennes man naturligtvis bäst om henne, men när han tycker att hon börjar bli besvärlig går han hellre till någon av de andra. Det är en evig maktkamp mellan Chen Zuoqians fyra fruar - vem tycker han bäst om, vem har en son och vem har ingen? Songlian vantrivs. Det finns en brunn som inte används och som Songlian inte får ur tankarna. Hon ser spöken i den, och de ser ut som hon själv.

Shu Nong
Familjerna Shu och Lin är grannar, de bor på varsin våning i samma hus. Alla tycker illa om den otrevlige fjortonåringen Shu Nong. Han i sin tur spionerar på de båda familjerna. Han känner till alla deras sjaskiga hemligheter och önskar att han vore en katt.

Faktiskt riktigt läsvärda noveller. Speciellt för 30 kr, som boken kostade. :)

(Nu återstår bara problemet om var i bokhyllan boken ska stå. Egentligen är visst författarens familjenamn Tong, men sedan tog han en stavelse från sin hemstads namn och det blev Su Tong. Betyder det att boken ska sorteras in efter Su eller Tong? Vilka problem jag har.)

Katitzi


Katitzi
av Katarina Taikon

Katitzi är den besvärligaste ungen på barnhemmet tycker fröken Larsson, men hon är omtyckt av de andra barnen och av den snälla fröken Kvist. Fast ett av barnen tycker inte om Katitzi - Rut. Fast Rut tycker ju inte om någon. Hon tycker att Katitzi gör sig märkvärdig med sina berättelser om cirkusfolket hon bodde hos innan hon kom till barnhemmet. En dag får Rut höra något om Katitzi som hon genast sprider ut till de andra barnen - Katitzi är minsann z i g e n a r e. Ingen vet vad det är, men Rut har hört att de inte är som andra. Katitzi bli ledsen, för hon vill ju inte vara annorlunda.

Så kommer Katitzis pappa och hämtar henne till familjen, som hon inte kan komma ihåg. Hon kommer inte ihåg deras språk heller, och sättet de lever på är helt främmande. för henne. De reser omkring, och hela tiden blir de bortkörda. Något vanligt hem kan de inte få, för ingen vill ha dem boende i sin trakt. Katitzi vill lära sig läsa, men rektorn låter henne inte börja i skolan. Men hon har ju sin hund åtminstone.

Det finns massor av böcker om Katitzi, det här är den första. Böckerna bygger på Katarina Taikons eget liv (tydligen fick hon inte möjlighet att lära sig läsa förrän hon var 26 år gammal). Stilen är ganska typisk barnboksstil (först verkar det som om Katitzi är en sån där hemsk barnbokshjältinna som alltid är snällast och bäst, men det intrycket förvinner tack och lov snabbt) som jag kanske egentligen är lite för gammal för. :) Men ämnet är ju väldigt intressant, och dessutom gillar jag barnböcker, så om de har dem på biblioteket (det borde de ha, de är väl nästan klassiker) kommer jag säkert läsa fler böcker i serien.

lördag 15 november 2003

Fler Denise Mina-böcker!

Nu har jag kollat upp om Denise Mina har gett ut fler böcker än Garnethilltrilogin. Jodå. Det finns även en som heter "Det heligaste". Den engelska titeln är "Sanctum". Den lär handla om en man vars fru blivit dömd för att ha dödat en seriemördare. Måste ha!

Enligt amazon.co.uk ska Denise Mina komma ut med en ny bok nästa år, "Field of Blood".

Ida Maria från Arfliden


Ida Maria från Arfliden
av Ann-Madeleine Gelotte

Häromdagen var jag på loppis för att köpa en byrå. Jag kom hem med tolv böcker. Och en byrå. (Faktiskt.) "Ida Maria från Arfliden" var en av böckerna. Jag har läst den tidigare och kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt bra när jag var liten. För det är en bilderbok för barn. Ann-Madeleine Gelotte har intervjuat sin mormor och utifrån mormoderns berättelser om sin barndom i det sena 1800-talets Norrland har den här boken skrivits. Familjen bodde i en avsides belägen stuga som ägdes av skogsbolaget där fadern arbetade. De var i stort sett självförsörjande. Ida Maria var äldst i den stora barnaskaran, och hon berättar om det dagliga arbetet, om vad de lekte och om speciella händelser hon minns, t. ex. när det kom knallar till Arfliden, natten när hennes syster Hilma föddes och den gången hon såg ett spöke.

Jag gillar fortfarande de färgglada illustrationerna, och det är roligt att läsa hur det var förr i tiden. :) Ann-Madeleine Gelotte har även gjort en bok om sin mammas uppväxt i Stockholm ("Tyra i 10:an Odengatan"), och en om sin egen barndom ("Vi bodde i Helenelund"). Jag läste dem också när jag var liten, men jag fastnade inte för dem på samma sätt.

Den sista utvägen


Den sista utvägen
av Denise Mina

"Den sista utvägen" är den avslutande delen i Denise Minas Garnethilltrilogi. När jag läste del två, "Exil", ville jag veta hur det gick så fort som möjligt, men sedan tog det ändå tre månader innan jag läste den här. Det fanns så mycket annat jag också ville läsa. När jag väl började på "Den sista utvägen" läste jag dock de över 400 sidorna på mindre än två dagar.

Maureen O'Donnell har det inte särskilt bra nu. När hennes gifte (det visste hon inte om då) älskare mördades blev hon tvungen att ta lagen i egna händer (jag ska inte säga för mycket om det, läs om det i "Död i Garnethill"). Nu ska rättegång hållas mot mördaren och Maureen måste vittna. Men om hon talar sanning kommer hon själv och många andra råka illa ut. Ljuger hon kommer mördaren släppas fri och då kommer han att hämnas. Michael, Maureens pappa som förgrep sig på henne när hon var liten, är tillbaka i Glasgow. Hennes syster, som tror att Maureen ljuger om övergreppen, väntar barn och kommer troligen demonstrativt låta Michael umgås med barnet.

Maureen har inga pengar men en enorm skatteskuld, och för att kunna betala den måste hon och kompisen Leslie sälja smuggelcigaretter på en suspekt loppis. Det kanske inte är så konstigt att Maureen börjar få allvarliga problem med spriten. Hon märker ju själv att hennes vänner börjar bli bekymrade, och att folk börjar behandla henne som hennes alkoholiserade mamma Winnie alltid behandlats. Som om inte detta skulle vara nog med problem så dör en kvinna som Maureen var bekant med, och Maureen misstänker brott. Hon känner sig ansvarig för kvinnan och trots att hennes kompisar tror att hon har blivit galen börjar hon med egna efterforskningar. Och i bakhuvudet snurrar alltid samma fråga: Vad ska hon göra med Michael?

"Död i Garnethill", "Exil" och "Den sista utvägen" är en jättebra deckarserie. Miljöerna är välbeskrivna och befolkas av samhällets lägsta, de fattiga, knarkarna, de psykiskt sjuka... Intrigen är spännande och oförutsägbar. Det blir inga fler böcker om Maureen O'Donnell, men jag hoppas att Denise Mina skriver fler böcker om andra personer. Jag har faktiskt för mig att jag har hört nåt om en ny bok, men jag är inte säker. Hoppas.

Forføreren, Erobreren, Oppdageren


Forføreren, Erobreren, Oppdageren
av Jan Kjærstad

(Egentligen är det bara "Oppdageren" jag har läst nyligen, men det är lika bra att skriva om allihop när jag ändå håller på.)

Jonas Wergeland har just kommit hem från en resa. Hans hustru Margrete är död, skjuten i hjärtat. Det går lång tid mellan Jonas kommer hem tills han ringer polisen. Var Margrete verkligen död när han kom hem, eller var det han som mördade henne? Fallet blir mycket uppmärksammat, för Jonas Wergeland är inte vem som helst - han är en av Norges mest kända och populära TV-personligheter. Det var han som skapade Å tenke stort, en kritikerrosad serie porträtt av kända norrmän, som följdes av en miljon tittare i Norge. Är han kanske en mördare?

Men vänta lite, det här är inte en deckare. Det är inte en mordutredning som börjar här. I stället handlar det om Jonas Wergeland, om hans barndom och ungdomsår, hans vuxna liv och TV-programmen han gjort. Berättelsen är inte linjär, utan den hoppar fram och tillbaka mellan olika tider och händelser. Det kan börja med en händelse som assosiceras till en annan som associeras till en tredje och sedan kommer den första tillbaka igen. Samma händelser kan återkomma en mängd gånger i samma bok. Men i en annan bok är det helt andra händelser (som återkommer och återkommer i den boken), och den ger också en lite annan syn på Jonas Wergeland. Böckerna ska nämligen föreställa biografier, skrivna av olika personer som av någon anledning har haft inblick i Jonas Wergelands liv. Det var lite förvirrande innan jag förstod det, för ibland säger de emot varandra. Och de avhandlar, som sagt, helt olika händelser. En person som i en av böckerna framställs som mycket viktig för Jonas kanske inte ens nämns i de andra, och då blir det ju som om den inte fanns. Men det är så det ska vara. Kanske är det så att ingen av böckerna ger en god bild av Jonas Wergeland.

Jag tycker att de här böckerna är fantastiska. Tycker om det här sättet att berätta. Jag lånade böckerna på biblioteket, men jag ska absolut köpa dem någon gång.

Om någon skulle ha lust att läsa dem på svenska (t. ex. för att det är betydligt lättare att få tag på dem på svenska i Sverige) så är titlarna logiskt nog "Förföraren", "Erövraren" och "Upptäckaren".

fredag 14 november 2003

Rapport från en skurhink


Rapport från en skurhink
av Maja Ekelöf

Jag är städerska, så då måste jag ju läsa den här boken. :)

Maja Ekelöf var också städerska, och det här är hennes dagboksanteckningar. De är från 1960-talet, när hon var i 50-årsåldern.

Hon är frånskild och har fem barn. Barnen är visserligen stora, men det är inte lätt att hitta jobb trots att de försöker i flera städer. Arbetet är slitsamt och Maja orkar inte med lika mycket som när hon var yngre. Inte får hon mycket betalt heller, och ibland måste hon svälja stoltheten och gå till socialen för att få hjälp. Ute i världen är det bara elände. Korea, Vietnam, Biafra... Atomvapen och napalm. Studentrevolt. Hon har ett stort politiskt engagemang (och det verkar väldigt "60-taligt", mycket Mao och sånt), men de flesta andra i hennes generation har inte det. Hon tycker om att läsa böcker, gärna arbetarförfattare, att gå i skolan (nån sorts kvällskurs, tror jag) och att besöka de gamla på ålderdomshemmet.

I början var det lite svårt att hänga med. Vilka är alla de här människorna som nämns? Maja Ekelöf har ju egentligen bara skrivit det här för sig själv, så det är inte många förklaringar som ges. Men ganska snart får man åtminstone ett visst hum om vem som är vem. Jag tycker inte att det här är en bok som man blir direkt glad av att läsa, men den är väldigt, väldigt intressant.

*börjar fila på "rapport från en skurmaskin"*

tisdag 11 november 2003

At Death's Door


At Death's Door
av Jill Thompson

Det finns en hel del Sandmanrelaterade serier som inte är skrivna av Neil Gaiman. Jill Thompson har förutom "At Death's Door" även skrivit "Little Endless Storybook" (som jag inte har läst). "At Death's Door" återberättar historien i "Season of Mists", fast ur Deaths synvinkel och i mangastil. Death är alltså Döden själv, och hon ser ut som på framsidan av det här seriealbumet (fast oftast är hon enklare klädd).

Lucifer väljer att stänga helvetet. Han tömmer det på demoner och döda, låser alla portar och ger nyckeln till Dream (Deaths bror). Det är inte så mycket en gåva som en hämnd. Medan Dream funderar på vad han ska göra med nyckeln, har Death fullt upp. Alla de döda som fanns i helvetet strömmar tillbaka till jorden - genom hennes vardagsrum. Med hjälp av sina systrar Despair och Delirium försöker hon klara av situationen nåtsånär.

Man kan väl inte säga att "At Death's Door" tillför särskilt mycket till Sandmanhistorien. Det är kul att se vad Death hade för sig under "Season of Mists" och att se alla Endless tecknade i mangastil. Jag tycker att det borde ha varit mer av vad Death och hennes systrar gjorde, och färre scener som var exakt kopierade från "Season of Mists". Visserligen kanske de behövs för att man ska förstå vad som händer (om man inte har läst "Season of Mists"), men de skulle ha kunnat ta mindre plats. Mitt slutomdöme blir: Kul idé, men inte ett topprioriterat köp (jag lånade den).

Det står förresten en etta på boken. Betyder det att det ska komma fler?

söndag 9 november 2003

Zonenkinder


Zonenkinder
av Jana Hensel

Det känns som om jag är ute på djupt vatten nu... Den här boken är på t y s k a. Jag är inte särskilt bra på tyska, men jag tänkte att om jag läser jättemånga tyska böcker så kommer jag att bli det. Hittills har inget hänt. Jag antar att det kan bero på att jag inte läser mycket på tyska. Det är många ord och uttryck i boken som jag inte förstår, och många gånger måste jag läsa om meningar flera gånger för att få tag i betydelsen. Men det mesta av innehållet begriper jag åtminstone. (Hoppas jag. Tänk om boken i själva verket handlar om nåt helt annat än vad jag tror.)

"Zonenkinder" handlar om de som är till hälften uppvuxna i DDR och till hälften i det återförenade Tyskland. Jana Hensel var tretton år när muren föll, och snart var precis allt förändrat. Gamla aktiviteter, som pionjärerna, upphörde och alla välbekanta saker ersattes av nya. Plötsligt hade man möjligheter som man tidigare inte hade kunnat drömma om. De som är några år äldre fick aldrig chansen att resa och plugga utomlands. De som är yngre har inga minnen av DDR. Den här generationen har blivit ett slags mellanting mellan öst och väst, och hör inte riktigt hemma någonstans. Man vill absolut inte vara västtysk, men vill inte bli tagen för östtysk heller.

Här finns en del barndomsminnen från DDR och mycket om hur det blev sedan, hur den här generationen lever nu, vilket förhållande de har till sina föräldrar och andra "äkta östtyskar", och vilket förhållande de har till före detta Västtyskland och resten av världen.

Tja, nåt i den stilen. Boken är som sagt på obegripliska. :) Jag har svårt att bedöma om "Zonenkinder" är en bra bok, och om bilden den ger är sann (den har fått blandad kritik på amazon.de). Intressant var den i alla fall.

fredag 7 november 2003

Unga norrlänningar


Unga norrlänningar
av Mats Jonsson

Veckans Pocket handlade bl. a. om serier. Mats Jonsson var en av gästerna i studion, så det var kanske därför jag lånade hans seriealbum "Unga norrlänningar" när jag var på biblioteket idag. Jag hade redan läst hans senaste, "Hey princess", som jag tyckte om. Båda albumen är självbiografiska (fast jag antar att han överdriver vissa personlighetsdrag hos sig själv) och ofta elaka mot folk i Mats Jonssons omgivning. Det handlar gärna om tjejer (flickvänner, olycklig kärlek, väldigt besvärliga relationer...). Jag tycker att "Hey princess" är det bättre av de båda albumen. Det är dessutom en mer sammanhängande historia (det kanske är därför det står "en serieroman" på utsidan). I "Unga norrlänningar" är avsnitten av lite mer varierande kvalitet. Alldeles i inledningen finns ett bra avsnitt om rotvältefobi, men annars tyckte jag inte att början av albumet var så bra. Mot mitten och slutet blev det bättre. Rent allmänt så var de serier som var ritade senast bättre och mycket snyggare än de som var några år äldre. Kanske inte så konstigt.

"Hey princess" köpte jag efter att ha lånat den på biblioteket (ganska lång tid efter, men ändå). Får se om jag köper "Unga norrlänningar" också.

torsdag 6 november 2003

Kalle, det är jag det


Kalle, det är jag det
av Maja Jäderin-Hagfors

Kalle är en tjej (Carola), vilket kanske framgår av bilden. Men hon ser inte ut sådär. Hon ska ha svart hår. Dessutom är hon tolv år, och flickan på bilden ser väl äldre ut? Både titeln och framsidan ger intrycket att att det här är en omåttligt käck bok, men det stämmer inte alls med innehållet. Jag köpte den faktiskt för omslaget (flickböcker från 1949 kan man aldrig få för många av), men det gjorde inte mig något att handlingen råkade vara lite intressantare än vad jag hade trott.

Kalle och hennes föräldrar (Bosse och Bojan, som hon kallar dem) är ganska annorlunda. De har t. ex. inget kök, bara en kokvrå där man på sin höjd kan tillaga te och smörgås. Middag äter de ute. De hyr in städhjälp ett par gånger i veckan. Bojan tycker att det vore vansinne att sköta sånt själv. Något annat som gör dem ovanliga är att de inte har så mycket saker. Allt onödigt kastas eller ges bort. Och så är det ju det att Bosse och Bojan är som kompisar till Kalle. De har aldrig varit särskilt känslosamma och hållit på att kramas och så i Kalles familj. Hennes kompisar tycker att alltsammans är väldigt konstigt, men Kalle stortrivs.

En dag låter Bosse och Bojan bomben falla - de har fått jobb i Stockholm båda två! Kalle får flytta i förväg, för att kunna börja i sin nya skola, och tills föräldrarna hittar en bostad ska hon bo hos Bojans mormor. Där är allt väldigt annorlunda jämfört med vad Kalle är van vid. Fullt av prydnadssaker och gammaldags möbler, middag på bestämda tider och moster Inga (Bojans moster alltså) som lägger sig i och ska bestämma över Kalle hela tiden. Bojans mormor är en pigg och glad gumma (även om Inga behandlar henne som om hon vore hemskt skröplig) och hon och Kalle kommer varandra mycket nära. Det behövs, för Bosse och Bojan jobbar nästan hela tiden, när de nu inte är ute och letar bostad, men inte ens när de är hemma bryr de sig så mycket om Kalle. Kalle önskar för första gången att hon hade det som alla andra, och att Bosse och Bojan var som riktiga föräldrar. Egentligen hade det varit perfekt för dem om de inte hade något barn, tänker Kalle.


SPOILER (antar att ingen kommer läsa boken ändå)






Naturligtvis ordnar allt upp sig till slut, med god hjälp av mormor (Kalle kallar henne för mormor, även om hon ju egentligen är hennes mormorsmor). Moster Inga blir mindre sträng, och Bosse och Bojan förstår att det var föräldrar de skulle vara, och att Kalle behöver mer uppmärksamhet och kärlek från dem. Och Bojan är med barn, och mormor ska bygga om sitt stora hus till lägenheter - med kök.

onsdag 5 november 2003

G som i Georg


G som i Georg
av Tove Nilsen

"G for Georg" är den direkta fortsättningen på "Skyskrapersommer". Det finns även en tidigare bok i serien, "Skyskraperengler", men den utspelar sig ett par år tidigare och hör inte ihop lika mycket som de två andra. Det är bara "Skyskrapersommer" och "G for Georg" som har översatts till svenska ("Höghussommar" och "G som i Georg"). Jag hade engentligen tänkt läsa alla tre på norska, men den här fanns inte inne på norska och skulle tydligen vara utlånad fram till februari (vet inte hur det hänger ihop, man får ju bara låna i en månad) så det fick bli på svenska. Det går ju det också, men lite irriterande att byta språk mitt i berättelsen var det ju. Dessutom hade översättaren tydligen ingen aning om vad olika Disneyfigurer heter på norska. Toves farföräldrar har ett likadant kassaskåp som "morbror Skrue". Onkel Skrue brukar väl annars heta farbror Joakim i Sverige. Och jag har för mig att Petter Smart (som någon i boken har likadana glasögon som) är Oppfinnar-Jocke. (I Karin Fossums "De galnas hus" finns det förresten en person som kallas Tussi för att han är så sorgsen. Jaha? Om man vet att Tussi är det norska namnet på I-or så blir det genast mer begripligt.)

Nu har jag gnällt klart om det och kan säga lite om "G som i Georg" i stället. Den tar vid mer eller mindre där "Skyskrapersommer" slutade. Det var väldigt dramatiskt. Sedan dess har det högst gått ett par veckor. Goggen (Georg i titeln alltså, han kallas Goggen) är på uppfostringsanstalt. Men ingen förstod att Tove var tillsammans med honom när han gjorde det han gjorde. Hon och hennes föräldrar är på farmors och farfars lantställe, och ingen anar att Tove smyger sig undan för att ringa till Goggen. Egentligen får han inte ta emot telefonsamtal, men Tove är duktig på att hitta på trovärdiga lögnhistorier. När Goggen rymmer får Tove stor användning för den talangen. För hon måste ju träffa Goggen. Och detta utan att mamma, pappa, kompisarna eller någon annan börjar misstänka något.

Tänk vilka fynd man kan göra när man lånar på måfå på bibblan, för det var det jag gjorde med "Skyskraperengler", den första boken i trilogin. Jag blev väldigt förtjust i de här böckerna, och speciellt då "Skyskrapersommer". *skriva upp på inköpslista inför nästa oslo-tur*

Nu ska jag fråga Bokormen hur det gick för Goggen. Hon hade visst läst en intervju med Tove Nilsen där det nämndes. De här böckerna är nämligen baserade på verkliga händelser.

-----

Min brors flickvän har förresten läst de två som finns på svenska, men i fel ordning eftersom hon inte visste att de hörde ihop. Det verkar inte som om så väldigt många i Sverige har läst dem (tror aldrig jag har sett några recensioner av dem på svenska boksidor) så det var ju kul. :)

(o)planerat bröllop


(o)planerat bröllop
av Bali Rai

Manny är född i England. Hans föräldrar är från Punjab. Manny och hans familj har inte mycket gemensamt. Han pappa styr familjen med våld och terror. Mamman pratar nästan aldrig med Manny. Bröderna hyllar samma punjabiska machoideal som fadern, systrarna är bortgifta och bor hos sina makars familjer.

Manny är duktig i skolan, men utbildning är inte något som står högt i kurs hos familjen, som anser att han är en besvikelse. Han vill ju inte följa deras seder, och hans bäste kompis är svart (att han har en vit flickvän berättar han naturligtvis inte). Manny har lust att ge ut en skiva, skriva en bok, bli fotbollsproffs eller nåt. Vad han absolut inte vill göra är att vid sjutton års ålder gifta sig med en punjabisk tjej som han inte känner, och sedan bo med sin fru och deras framtida barn tillsammans med sina föräldrar och sina äldre bröders familjer i all framtid. Men det är vad som förväntas av honom. Det måste finnas ett sätt att slippa. Det måste! Livet får inte ta slut vid sjutton.

Den här boken var ju mycket bättre än vad jag hade trott! Jag hade fått för mig att den skulle vara mer ytlig på något sätt, men den var faktiskt riktigt bra.