av Joan Aiken
Det ska vara brittiskt kostymdrama i mellandagarna, håller ni inte med? Jag läste till exempel den här boken, som är del två i Joan Aikens serie om ett alternativt, steampunkigt 1800-tal. Huvudpersonen här är Simon, som hade en mindre roll i "The Wolves of Willoughby Chase". Simon har vuxit upp på barnhem och från en ganska ung ålder klarat sig själv. Och det gjorde han bra. Men i förra boken upptäckte han sin konstnärliga ådra, och Dr Field i London har ordnat så att han ska kunna bo där och gå på konstskola. Dr Field målar själv och har en del kontakter.
Fast det konstiga är att när Simon väl letar sig fram till adressen som Dr Field har uppgivit – han har nyligen flyttat – så har ägarna till huset ingen aning om vem han pratar om. De har aldrig hyrt ut något rum till en Dr Field. Men allt stämmer ju med Dr Fields brev. Utsikten från fönstret. Att hyresvärdens familj är ytterst osympatisk. Men Simon kan inte låta bli att tycka synd om familjen Twites yngsta dotter Dido, en vanvårdad och försummad flicka i tioårsåldern. Även om hon är fruktansvärt jobbig.
För Simon hyr själv rummet som Dr Field borde ha bott i, i hopp om att doktorn på så sätt ska kunna hitta honom. Han lyckas också ordna det för sig i London. Men det är något mystiskt som pågår i familjen Twites hus ...
Det verkar som om man aldrig riktigt kan veta vad som ska hända i de här böckerna. Det är första hälften av 1800-talet och mycket är som man skulle kunna vänta sig av det. Men det kan också dyka upp märkliga maskiner och politiska förvecklingar som aldrig har hänt. Och vargar i mängder! Vargar som har kommit från Europa genom kanaltunneln.
The Wolves Chronicles:
1. The Wolves of Willoughby Chase
2. Black Hearts in Battersea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar